Idag är det den 7 mars, vilket innebär att vårt lilla pyre är beräknad till idag. Men med knappt två timmar kvar av dagen, vågar jag ganska så säkert säga att pyret är minst lika mycket tidsoptimist som sin storasyster och pappa.
I mitt flöde på facebook blev jag dessutom påmind om att det idag är exakt tre år sedan busfröet (och blivande storasystern) blev till inne på RMC. Kan fortfarande komma ihåg känslan av att sitta i det där väntrummet och stirra på välkommen texterna på väggen i väntan på vår tur. Den blandade känslan av uppgivenhet och hopp på samma gång.
Annars händer det verkligen inte så mycket här just nu, tar dagarna efterhand som de kommer i väntan på att vårt pyre ska komma och berika vår familj. Kämpar på med renovering och inreda huset också. Men allt tar längre tid, särskilt med en gigantisk mage och en trotsig tvååring.
Visst minns man de dagarna embryona blev till. Det hade vi nu den 15 mars med Charlie. Hoppas att det snart är över och att eran lille tittar ut. Tack för din kommentar på min blogg. Kram Genus Longing
SvaraRaderaJa, just nu är jag dock bara så slut (och rädd) ligger på bf+10 idag och pyret verkar inte vilja komma ut till oss. Det tär verkligen på en psykiskt att gå från att bebis är på väg ut si så där 10 veckor innan bf, till att nå bf och sedan gå över tiden med mer än en vecka nu. Och sedan få olika besked angående hur länge jag ska gå över eller inte, alla har de olika åsikter och kvar står jag utan att något händer.
RaderaKram