Dagen kunde inte börja sämre. Hade mina misstankar redan när jag gick och la mig igår. Men morgonens toabesök innebar bekräftelse på att först försöket med insemination inte fungerat. Var bara att vänta på att klockan skulle bli 8.00 så jag kunde ringa till RMC och meddela att blödningen kom idag, två dagar innan TD.
Eftersom min TD är på en söndag och eftersom det även är tredje blödningsdagen, så bestämdes det att jag på söndag morgon ändå ska ta ett graviditetstest och är det negativt ska jag ta min Pergotime på kvällen. Ska återkomma till dem på måndag igen, men VUL och recept på Gonal-F är bokat och iväg skickat.
Ska jag hitta något bra överhuvudtaget med dagen, så är det att eftersom blödningen började idag hinner vi med vårt andra försök innan det är jul- och nyårsstängt på RMC.
Nu ska jag tända ett ljus, krypa upp i soffan och fortsätta gråta. Är så trött på alla motgångar, all sorg och på att hela tiden kämpa i motvind.
fredag 29 november 2013
torsdag 28 november 2013
3 dagar kvar
Nu är det 3 dagar till TD. Bara tanken får magen att (nästan) vända sig ut och in. Varje toabesök är värre än det förra. För tänk om där är blod på pappret. Utifrån tidigare försök, borde blödningen komma idag, imorgon eller på lördag. Om den tänker komma alls. Har varit med om ett misslyckat försök där min blödning aldrig kom (men med blodprov och VUL innan, fick sättas igång med en omgång Provera).
Mina känslor väller över hela tiden, både igår och idag har jag spenderat större delen av dagen med att gråta. Jag saknar vår lilla Bella så sjukt mycket, och vad jag än gör (och var jag än är) blir jag konstant påmind om vad vi aldrig kommer få uppleva tillsammans med henne.
Fick dock lättat lite på trycket igår. Pratade med min faster, en av väldigt få (som jag känner) som vet hur det är, och som verkligen förstår vad vi går igenom nu. Fick bekräftat att jag inte är ensam om att känna som jag gör och ha de tankar jag har. Sen så skickade en gammal bekant ett väldigt privat men ärligt meddelande till mig, orkade dock inte läsa det helt igår. Var helt slut efter samtalen med faster, men ska försöka läsa igenom det idag och svara henne. För det hon skrev var "skönt" att höra.
Mina känslor väller över hela tiden, både igår och idag har jag spenderat större delen av dagen med att gråta. Jag saknar vår lilla Bella så sjukt mycket, och vad jag än gör (och var jag än är) blir jag konstant påmind om vad vi aldrig kommer få uppleva tillsammans med henne.
Fick dock lättat lite på trycket igår. Pratade med min faster, en av väldigt få (som jag känner) som vet hur det är, och som verkligen förstår vad vi går igenom nu. Fick bekräftat att jag inte är ensam om att känna som jag gör och ha de tankar jag har. Sen så skickade en gammal bekant ett väldigt privat men ärligt meddelande till mig, orkade dock inte läsa det helt igår. Var helt slut efter samtalen med faster, men ska försöka läsa igenom det idag och svara henne. För det hon skrev var "skönt" att höra.
onsdag 27 november 2013
Böckerna är här
Som jag nämnt i tidigare inlägg på bloggen, så har jag beställt lite böcker om ämnena: sorg, missfall och ofrivillig barnlöshet. Idag kom så äntligen böckerna. Eller äntligen är nog fel ord, för jag kommer få kämpa mig igenom läsningen. Misstänker att tårarna konstant kommer rinna ner för mina kinder, det gjorde de nämligen redan när jag beställde dem.
Har som sagt inte läst dem än (inte helt i alla fall), men tänker ändå berätta om vilka böcker köpet innehöll.
Mellan hopp och förtvivlan. Av Karin Tideström & Ylva Sundgren.
En bok om ofrivillig barnlöshet. Av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström.
Medan körsbärsträden blommar (om sorgen efter förlusten av ett barn). Av Jeanette Neij.
När brustna hjärtan läker - En introduktion till sorg och sorgbearbetning. Av Anders Magnusson.
Missfall. Av Lena Elg.
Missfall - Med rätt att sörja. Av Pernilla Hjort.
Jag vill även passa på att tipsa om att om ni ska beställa någon bok till er själv eller någon annan att göra det via godhandling.se. För då kommer företaget i sin tur att donera en del av värdet till olika organisationer (man väljer själv vilken organisation de ska donera till). Mina böcker beställde jag hos Bokus via godhandling.se och på så sätt har jag även sett till att det har kommit pengar till Wabbie Foundation.
Har som sagt inte läst dem än (inte helt i alla fall), men tänker ändå berätta om vilka böcker köpet innehöll.
Mellan hopp och förtvivlan. Av Karin Tideström & Ylva Sundgren.
En bok om ofrivillig barnlöshet. Av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström.
Medan körsbärsträden blommar (om sorgen efter förlusten av ett barn). Av Jeanette Neij.
När brustna hjärtan läker - En introduktion till sorg och sorgbearbetning. Av Anders Magnusson.
Missfall. Av Lena Elg.
Missfall - Med rätt att sörja. Av Pernilla Hjort.
Jag vill även passa på att tipsa om att om ni ska beställa någon bok till er själv eller någon annan att göra det via godhandling.se. För då kommer företaget i sin tur att donera en del av värdet till olika organisationer (man väljer själv vilken organisation de ska donera till). Mina böcker beställde jag hos Bokus via godhandling.se och på så sätt har jag även sett till att det har kommit pengar till Wabbie Foundation.
tisdag 26 november 2013
Dagarna går...
Dagarna går framåt, men kvällarna och nätterna är det värre med. Har lätt för att sysselsätta mig under dagarna, det är antingen jobb, möte (om det är mindre grupp av människor) eller sovmorgon om jag är ledig på dagarna. Sen fixar jag med lite hushållssysslor, myser med hundarna, tar några promenader med hundarna och så förbereder jag kvällsmaten. Sen har dagen gått.
Kvällarna, känns långa och som att de aldrig ska ta slut. Samtalen är få här hemma, mannen orkar inte prata när han kommer hem från jobbet - då det är det ända han gör hela dagen. Ni kan gissa vem (jag) som blir irriterad av detta. Mer irriterad när jag gått hemma ensam hela dagen, och bara längtat på att han ska komma hem så jag har någon att prata med (hundarna är inte de bästa att ha en dialog med).
Nätterna är värst, har fortfarande inte fått sovit "riktigt gott" sen missfallet. Har svårt att somna, tänker alltid på Bella när jag lägger mig. Vet inte varför, men så är det. Har väl att göra med att min hjärna går på högvarv under sena kvällar/nätter. Vaknar varje natt, minst två-tre gånger. Har en hel del mardrömmar fortfarande, dock har de minskat lite och sker inte varje natt längre (inte vad jag vet i alla fall).
5 dagar till TD. Och jag vet inte vad jag ska tro om olika känningar jag har i kroppen, för jag är inte helt på det klara vad min kropp försöker säga mig längre. Jag känner helt enkelt inte igen alla konstigheter den håller på med. Försöker köra på inställningen att det blir ett negativt svar (önskar så klart något helt annat). Känns som det är lättare att räkna med sämsta möjliga utgång, för då kan det bara bli bättre.
Kvällarna, känns långa och som att de aldrig ska ta slut. Samtalen är få här hemma, mannen orkar inte prata när han kommer hem från jobbet - då det är det ända han gör hela dagen. Ni kan gissa vem (jag) som blir irriterad av detta. Mer irriterad när jag gått hemma ensam hela dagen, och bara längtat på att han ska komma hem så jag har någon att prata med (hundarna är inte de bästa att ha en dialog med).
Nätterna är värst, har fortfarande inte fått sovit "riktigt gott" sen missfallet. Har svårt att somna, tänker alltid på Bella när jag lägger mig. Vet inte varför, men så är det. Har väl att göra med att min hjärna går på högvarv under sena kvällar/nätter. Vaknar varje natt, minst två-tre gånger. Har en hel del mardrömmar fortfarande, dock har de minskat lite och sker inte varje natt längre (inte vad jag vet i alla fall).
5 dagar till TD. Och jag vet inte vad jag ska tro om olika känningar jag har i kroppen, för jag är inte helt på det klara vad min kropp försöker säga mig längre. Jag känner helt enkelt inte igen alla konstigheter den håller på med. Försöker köra på inställningen att det blir ett negativt svar (önskar så klart något helt annat). Känns som det är lättare att räkna med sämsta möjliga utgång, för då kan det bara bli bättre.
söndag 24 november 2013
Journalen
Har lagt in en beställning för att få ett utdrag från min journal från september. Dels för att själv få läsa igenom vad som står skrivet om de värsta dagarna i mitt liv. Men även för att jag ska skicka in det till Skatteverket/folkbokföringen.
Har fixat allt annat för att få Bella registrerad som vår dotter genom AFB-relation, men har inte känt mig stark nog att få min journal. Brev och en direktadress till handläggaren är klart, och nu har jag även fått hem journalen.
Pratade med läkarsekreteraren i början av veckan, och hon såg till att skicka iväg det till mig direkt i ett rekommenderat brev. Kändes väldigt skönt när hon frågade om hon skulle skicka det som rekommenderat, för då är det ingen risk att det hamnar i "fel händer". Hämtade ut det idag.
Var riktigt jobbigt att läsa, inte riktigt så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det de skrivit stämmer i alla fall överens med hur min egen upplevelse av det var. Tårarna kom redan när jag började öppna kuvertet, och fortsatte rinna medan jag läste allt.
Då är det "bara" en vecka kvar till TD. Vet dock inte om jag kommer ta testet då eller dagen efter. För att ta testet och sen jobba i 13 timmar känner jag mig inte ett dugg intresserad av. Oavsett resultat.
Har fixat allt annat för att få Bella registrerad som vår dotter genom AFB-relation, men har inte känt mig stark nog att få min journal. Brev och en direktadress till handläggaren är klart, och nu har jag även fått hem journalen.
Pratade med läkarsekreteraren i början av veckan, och hon såg till att skicka iväg det till mig direkt i ett rekommenderat brev. Kändes väldigt skönt när hon frågade om hon skulle skicka det som rekommenderat, för då är det ingen risk att det hamnar i "fel händer". Hämtade ut det idag.
Var riktigt jobbigt att läsa, inte riktigt så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det de skrivit stämmer i alla fall överens med hur min egen upplevelse av det var. Tårarna kom redan när jag började öppna kuvertet, och fortsatte rinna medan jag läste allt.
Då är det "bara" en vecka kvar till TD. Vet dock inte om jag kommer ta testet då eller dagen efter. För att ta testet och sen jobba i 13 timmar känner jag mig inte ett dugg intresserad av. Oavsett resultat.
lördag 23 november 2013
Nja...
Fick sovit flera timmar inatt, dock vaknade jag flera gånger. Så jag kände inte mig utvilad när jag vaknade idag heller. Humöret var också detsamma. Steg dock inte upp (undantaget toabesök), lyckades slumra till en liten stund till. Dock blev jag för hungrig runt 11 tiden, så då fick jag upp och fixa till lite frukost/lunch.
Efter att jag ätit, gick jag tillbaka till sovrummet och kröp ner i sängen. Hundarna var på, så de följde med och den gamle kröp så klart in under täcket och la sig i min famn. Hon verkligen älskar att ligga i min famn med huvudet på min arm och under täcket.
Då det är helg, och jag bara är ledig varannan helg ville jag inte slänga bort den helt. Så på eftermiddagen tog vi hundarna och cyklarna, och promenerade bort till mannens mormor och morfar. Mannens morfar ska byta slangar och däck till oss. Tur att vi har honom, vår "fixare". Blev att vi stannade ett tag, blev fika och lite prat.
När vi gick där ifrån, tog vi en omväg förbi sushistället och köpte med oss sushi hem. Skönt att slippa laga mat idag. Och att få lite "lyxigare"mat på helgen klagar jag inte på.
Efter att jag ätit, gick jag tillbaka till sovrummet och kröp ner i sängen. Hundarna var på, så de följde med och den gamle kröp så klart in under täcket och la sig i min famn. Hon verkligen älskar att ligga i min famn med huvudet på min arm och under täcket.
Då det är helg, och jag bara är ledig varannan helg ville jag inte slänga bort den helt. Så på eftermiddagen tog vi hundarna och cyklarna, och promenerade bort till mannens mormor och morfar. Mannens morfar ska byta slangar och däck till oss. Tur att vi har honom, vår "fixare". Blev att vi stannade ett tag, blev fika och lite prat.
När vi gick där ifrån, tog vi en omväg förbi sushistället och köpte med oss sushi hem. Skönt att slippa laga mat idag. Och att få lite "lyxigare"mat på helgen klagar jag inte på.
fredag 22 november 2013
Dagarna är över
Efter två långa dagar på jobbet, både idag och igår på Bellas 2 månadersdag är jag äntligen hemma. Har varit två riktiga skit dagar och jag är glad att de är mer eller mindre över. Har redan duschat och fixat med allt som ska fixas, så jag tänker inte ens njuta av att det är fredag. Jag tänker helt enkelt gå och lägga mig nu (brukar bli mycket senare i vanliga fall på fredagar). Hoppas på att jag sover bättre inatt än vad jag gjort resten av veckan.
Hoppas morgondagen känns bättre, och att livet känns lite lättare. För dessa dagarna har jag bara känt mig arg, trött, bitter, ledsen, slut, ensam och full av sorg.
9 dagar till TD. Har lite känningar på olika håll i kroppen, frågan är bara om de är för en kommande mens eller om det är för att där är ett litet frö som växer. Känner mig inte ett dugg manad för att få veta, för jag vill verkligen tro och hoppas på att det ska bli ett plus. Men med tanke på hur tidigare försök varit/slutat och procenten att lyckas via insemination så är risken hög att vi inte får se något plus. Och då trivs jag bättre med att inte veta.
Hoppas morgondagen känns bättre, och att livet känns lite lättare. För dessa dagarna har jag bara känt mig arg, trött, bitter, ledsen, slut, ensam och full av sorg.
9 dagar till TD. Har lite känningar på olika håll i kroppen, frågan är bara om de är för en kommande mens eller om det är för att där är ett litet frö som växer. Känner mig inte ett dugg manad för att få veta, för jag vill verkligen tro och hoppas på att det ska bli ett plus. Men med tanke på hur tidigare försök varit/slutat och procenten att lyckas via insemination så är risken hög att vi inte får se något plus. Och då trivs jag bättre med att inte veta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)