Sol och havsvindar

Dagen började ganska så sent, men vad gör det när båda är hemma och inget är planerat? Är riktigt skönt att kunna ta det lugnt och njuta lite extra ibland. Istället för frukost lyxade jag till det lite och bjöd mannen på våffelbrunch här hemma. 

Men vi har faktiskt varit iväg en sväng med. Idag blev det en eftermiddag i Malmö och västra hamnen för lite sol, god glass och en liten skön promenad med friska havsvindar. Sen var vi och lämnade in mannens mobil för lagning/service, har varit problem med den sen vi båda köpte nya i januari - men han har inte fått tummarna loss innan. Ska bli "intressant" att se hur lång tid det kommer ta innan den är färdig att hämtas hem igen.

Kvällen har spenderats med en vän på besök och en hel del spelande. Får se om jag orkar vara vaken tills mannen går och lägger sig eller om jag kommer sova innan han är hemma igen, efter att han om någon timme ska köra iväg och hämta min mamma.  

Lat söndag

Idag har det verkligen varit en lugn och stillsam dag här hemma. Och större delen av dagen har spenderats i soffan, tillsammans med mannen och hundarna. Vilket har varit riktigt skönt, efter att ha varit iväg flera timmar igår. 

Solen sken under gårdagen när vi var iväg och firade vännen som fyllde 30 tidigare i år. Så nu har jag till och med lyckats få lite (minimalt) med färg på benen. Idag har det varit motsatt när det gäller väder, regn och moln - men ändå ganska så kvavt. Perfekt väder för att inte göra något annat än att spela tv-spel med andra ord. 

Har även haft det stora nöjet att se mannen gå och plocka, sortera och kasta en massa medan jag bara legat och tittat på från soffan (utan att ha bett om det) - tror nog aldrig det hänt på våra 12 år tillsammans. Men det är gärna något han får fortsätta med. 

"Semester"

Det märks att mannen har semester. Dagarna har börjat lite senare än vanligt (inte mycket, för jag vaknar och är både hungrig och rastlös), och jag har inte spenderat större delen av dagarna hemma i lägenheten. Istället har det blivit små utflykter och ärenden, som dock tar en hel del på krafterna - men gör att dagarna går mycket snabbare. 

Igår var vi - dvs. jag satt i bilen medan mannen fick slita - på tippen och slängde en del skit, för att sedan handla hem lite till kylen. Var dessutom hos svärföräldrarna och blev bjudna på kvällsmat. Det är verkligen lyx att slippa handla/laga/städa undan vid middag, utöver att det är riktigt gott då. 

"Nackdelen" är att jag slocknar på kvällen.

Idag ska vi iväg på 30 årsfest, med början om drygt en timme. Ska vara utomhus med en del lek och spel, så för min del blir det att sitta och titta på. Får se hur länge jag orkar och känner för att vara med (och hur vädret tänker vara), men fördelen är att vännen som ska firas vet om att jag är gravid så jag behöver inte "förklara mig" till varför jag inte är med på aktiviteterna. 

Har nu passerat 45% av graviditeten och idag gick jag in i vecka 19 (18+0), men känner mig fortfarande riktigt nervös och orolig. Att slappna av och njuta är stört omöjligt. Har dock tagit sista tabletten på kuren för GBS, så nu hoppas jag att det ska lugna sig på lite på den biten (känningarna, för de har minskat en del sen jag påbörjade medicineringen). 

Lediga dagar framför oss

Idag var sista dagen på ungefär 2,5 vecka som jag vaknat av att mannens larm ringt och sista dagen ensam hemma (vad jag vet utifrån vad som är planerat). För imorgon börjar mannen sin semester. Verkligen något som vi båda sett fram emot, även om vi inte planerat eller bokat in något. Vi har helt enkelt inte vågat eller orkat. 

Två dagar är väl de enda som har några planer, 4/7 och 7/7. Den 4/7 är det tid för RUL och den 7/7 är det vår bröllopsdag. Bröllopsdagen är helt blank i kalendern än så länge, vi har haft våra funderingar och tankar på vad vi skulle kunna hitta på. Men vi har inte vågat bestämma något än, får se när det närmar sig helt enkelt. Kanske vågar vi bestämma något efter RUL. Sen hänger det såklart en del på hur jag mår och min dagsform med. 

Något annat som också är glädjande är att mannen erbjudits förlängning på jobbet. Underbart! Släpper lite på stressen och oron för pengarna nu när jag är hemma och sjukskriven. Det innebär att han har jobb åtminstone fram tom siste januari 2015. 

Dagens absolut bästa har, dock helt klart varit att mannen överraskade mig med en bukett blommor när han kom hem från jobbet. 

"Värsta" dagen är här, vecka 18 (17+3)

Då var dagen här, vecka 18 (17+3) - dagen jag födde Bella när jag var gravid med henne. I min mage ligger där nu ett litet syskon som är lika stor och säkerligen ganska så lik sin syster. 

Hade det inte varit för att jag hade tid hos läkaren för återbesök med kontroll av cerklaget, hade jag nog inte stigit upp ur sängen. Men nu hade jag tiden idag, så det var bara att stiga upp, äta frukost och ta medicinen (ska tas tillsammans med mat!), duscha och göra sig klar för resan in till Malmö och specialistmödravården. 

Eftersom jag var ute i god tid (måste lägga till tid för förseningar, vila, toabesök mm), fick jag vänta ett bra tag innan klockan blev 14 och min tur att träffa läkaren. 

Först frågade han hur jag mådde och hade känt mig sedan operationen, där efter var det tid för undersökning. Först blev det kontroll av livmodertappen, cerklaget och stygnen, samt provtagning (odling) där efter blev det ett VUL för att kontrollera livmoderhalsen. Han sa snabbt: "barnet lever, så det är ju bra". Att få höra de orden idag var riktigt skönt. 

Min livmoderhals hade minskat lite (ca 2,5 mm), innan operationen låg den på ca 42 mm och idag på ca 39,5 mm. Den inre livmodermunnen har tydligen öppnat sig lite, men han sa att det inte skulle vara några bekymmer just nu - särskilt inte då det inte finns någon hinnbuktning. Men annars såg allt bra ut, och cerklaget satt kvar på samma ställe som han hade satt det på. 

Innan han tog bort ultraljudsstaven, vände han skärmen åt mitt håll och visade mig livmoderhalsen, cerklaget och bäst av allt: Fick se vårt "livliga" busfrö, som först var mer eller mindre stilla (när han skulle visa mig, innan dess hade den rört sig ordentligt) - men med en liten knuff på magen av läkaren så började den direkt att "busa runt" igen. Fick se den söta lilla gumpen, ena benet och foten. 

Efter undersökningen pratade vi lite till och det blev bestämt/inbokat att jag ska komma på ny kontroll om fyra veckor (och så kommer det fortsätta ett tag till). Får fortfarande vara uppe och röra mig lite, men ingen träning - bara korta promenader. 

Med en lång och jobbig dag fysiskt och framförallt psykiskt, känner jag mig nu helt slut och kommer antagligen väldigt snart sova riktigt hårt och skönt. Får be mannen väcka mig om 1,5 timme så att jag får äta något och ta min medicin. 

Vecka 18 (17+2)

Då var besöket hos barnmorskan över för denna gången, och nästa gång jag har tid inbokad till henne är när hon kommer tillbaka från sin semester. Vilket blir om en månad. Skulle det vara något innan dess, så är det bara och ringa till mottagningen och prata med hennes kollega.

Svaren på urinodlingen hade kommit, och visst var där något där. Vad annars? Visade på att jag har streptokocker grupp B, även kallat GBS. Så nu är jag insatt på Furadantin 50 mg i fem dagar (3 ggr/dag). Fick även papper att lägga in i min journal och barnmorskan har gjort en märkning om det på den journal de delar med sjukvården, så att det kommer upp direkt när de går in i min journal. 

Fick all information jag behöver om det, och vad GBS innebär för mig under resten av graviditeten samt vid förlossningen av barnmorskan. Sen sa hon till mig att inte googla eller läsa för mycket om det, risken är att jag skrämmer upp mig. Eftersom vi nu vet hur det ligger till, och om det inte varit för att jag klassas som en riskgraviditet hade jag heller inte medicinerats vid mina värden. 

Förhoppningsvis så kommer känningarna jag har i underlivet/slidan släppa med medicineringen. Annars så kan de känningarna ha med något helt annat att göra. Hoppas såklart på att det har med GBS att göra, och att jag därmed slipper besvären väldigt snart. 

Efter det negativa (eller positiva beroende på hur man ser på det) beskedet var det äntligen tid för att få lyssna på vår lilla skatts hjärtljud igen. Lite busig - som vanligt - försökte undvika att låta oss få höra, men ganska så snabbt hitta barnmorskan rätt position och vi fick höra de underbara hjärtslagen fylla upp rummet. Även idag låg det på 153 slag/minuten.

När vi var klara hos barnmorskan var det bara att ta sig till apoteket och hämta ut medicinen, sen blev det en mysig fika tillsammans med mannen innan vi körde hem igen. 

Idag är det för övrigt vecka 18 (17+2) vilket är den dag som vattnet gick när jag väntade Bella. Något varken jag eller mannen förstod förrän senare. Om ni undrar varför, så var det för att vattnet "går inte" i vecka 18, inga som helst förvarningar eller symtom (ingen slempropp eller ökning av flytningar/sekret) och mängden fostervatten är inte så stor då som vid fullgången graviditet. Trodde helt enkelt att jag kissat på mig när jag skulle stiga upp innan nattpasset på jobbet. 

Mardrömsveckan, vecka 18 (17+..)

Mardrömsveckan är här, och oron i kroppen är påtaglig. Försökt slappna av och njuta så mycket som möjligt av dagen, något som varit lättare sagt än gjort. Att få ha mannen hemma hela dagen, för tredje dagen i sträck har varit lite av en bonus. Och snart går han dessutom på lite semester. 

Idag var vi iväg en liten sväng, för mannen behövde klippa sig (något han behövt i en mindre evighet - enligt mig). Den "snälla" frisören, påpekade att jag var "lite" större än senast hon såg mig/oss (hörde att hon och mannen pratade om mig och att han avslöjade att jag var gravid) när mannen var klar och skulle betala. Hon gratulerade och hoppas att allt ska gå bra. 

En stund senare körde vi hem igen, för då började jag få tillbaka mina känningar igen. De driver mig till vansinne. Känns på samma sätt som när vi varit på gynakuten för kontroll. Och då har allt sett helt perfekt ut. Oftast har de släppt när jag lagt mig ner och vilat, därför körde vi hem. Efter lite vila var det lugnare igen, även om det har kommit och gått några gånger efter det med. 

Får se om urinodlingen jag lämnade förra veckan visar något, ska ju till barnmorskan imorgon och lyssna på hjärtat tillsammans med mannen (denna gången). Och på tisdag ska jag äntligen på återbesöket hos läkaren, får se om svaret på odlingarna de tagit uppe i slidan har kommit då, och om de visar något. Som ni kanske kan förstå så känns det extra tryggt att ha kontroller de närmsta dagarna.

Jag ska dock fråga både barnmorskan och läkaren om de kan förklara varför jag får de känningar jag får. För det är inte sammandragningar och det är inte förvärkar. Känningarna sitter nämligen i slidväggen och slidan. Hoppas jag kan få något svar som förklarar vad det och gör att jag kan känna mig lite lugnare.