Cerklaget

Så var jag hemma, och har varvat ner ordentligt efter dagens händelser och utflykter. Kroppen var ganska så slut när jag kom hem ikväll, det märks att jag inte är van vid att göra så mycket samtidigt som att magen blir större (och tyngre). 

Besöket hos läkaren på specialistmödravården gick bra, över förväntan till och med om jag ska vara ärlig. Detta blev för övrigt min sista inbokade tid för mätning och kontroll. Och besöket till ära var mannen med och vi fick även sällskap av en läkarstudent. Min läkare frågade om det var okej om studenten också fick vara med och göra undersökningarna (titta, känna, klämma osv), vilket jag sa ja till. Så det blev en extra noggrann undersökning kan man ju säga. 

Som vanligt började de med att titta på cerklaget, och då tyckte mannen att han också skulle få kolla lite - så jag hade fyra par ögon (mannen, läkaren, studenten och barnmorskan) som stirrade upp i min slida på samma gång medan jag låg snällt i gynstolen. Men nu vet mannen också hur det ser ut där inne med cerklaget. Efter att ha titta, var det tid att känna så att allt satt som det skulle innan han gick över till att göra VUL. 

Mätningen visade på att livmoderhalsen är lika lång som sist, eller t o m ca 1 mm längre än senast vi var där. Eftersom allt såg bra ut blev det därför istället tid att boka in borttagning av cerklaget. Detta kommer att ske om sex veckor, och istället för att gå till specialistmödravården ska jag gå till förlossningen den gången. 

Anledningen till att det blir på förlossningen är att jag behöver smärtlindring. Läkaren var idag väldigt noggrann med att påpeka att det kommer göra ont (något de aldrig nämnt tidigare) när han drar trådarna, så det är därför som jag ska vara på förlossningen istället. Kommer få andas lustgas (ett bra sätt att testa på/öva på det innan förlossningen) innan och under borttagningen. Dock är det min egna läkare som tar bort det ändå. 

Innan vi lämnade läkaren, så passade jag på att ta upp vår fundering kring vad som sker OM (när?) jag skulle lyckas bli gravid igen. För även om det är så långt ifrån självklart som det kan bli, så är det något vi ändå funderat på och kring. Fick då veta att om/när jag blir gravid igen som kommer det att sättas cerklage. Har man fått det en gång, så ska man ha det de andra gångerna med. Skönt att ha ett svar, och att veta var vi ska vända oss om vi någonsin lyckas en gång till längre fram. 

När vi var färdiga hos läkaren var det bara att fixa lite att äta och sedan sätta oss på bussen hem. För att sedan gå på andra steget i föräldrautbildningen. Blev en bra träff även idag, även om vi inte hann med att se filmen (om amning) som barnmorskan tänkt. 

Imorgon har jag en lugn dag framför mig, och det kan nog vara bra. För som sagt jag är inte längre van vid att ha flera saker på samma dag (annorlunda var det när jag jobbade och pluggade). 

Middag

Dagen har gått relativt snabbt idag, kan ha att göra med att jag längtade till kvällen och middagen eller för att jag fixade lite med årets julkort. Och ja, det är ett tag till julkorten ens ska skickas - men vi har ju en liten bebis som är beräknad ganska så nära, och eftersom jag gör dem själv tar det lite tid. Då är det utmärkt att sysselsätta mig med det, när allt jag har just nu är en massa tid att fördriva. 

Timmen innan jag skulle iväg på middagen, började bekymret med vad jag skulle ha på mig. För hur mycket klänningar och "finare" kläder jag än har hängandes i garderoben, är det inte så mycket som passar längre. Men jag lyckades hitta kläder till slut, efter ett antal olika plagg var prövade och ratade (förkorta framtill helt enkelt). Mannen lyckades dock fjäska in sig lite med att säga att jag kunde ta vad som helst, för jag är vacker i allt (undrar om han läst någon information om hur man fjäskar för sin gravida fru?).

Till slut närmade sig klockan 18 och det bar av till restaurangen för att möta upp mina kolleger och vår brukare. Vi var inte riktigt alla, men de flesta var där. Och ska jag vara ärlig, så saknade jag bara en av de fyra som inte var där (en av de som inte var där, har jag knappt jobbat med och en är vikarie för mig. Och den tredje som inte var där, är det nog ingen som vill ha att göra med).

Blev en riktigt trevlig kväll med god mat och massor av prat, skvaller och skratt. Efter lite mer än två timmar skildes vi åt efter ett stort kramkalas. Kollegorna påminde mig även om att jag absolut (!!) inte får glömma att skicka när busfröet är ute, helst i samma sekund. De längtar efter att få veta vem som har rätt om könet och att få träffa busfröet i verkligheten. 

Magbild innan jag åkte iväg på middagen. 

Nu blir det sängen, för imorgon blir det "full rulle" (enligt mina upplevelser av de senaste månaderna). Först ett besök hos läkaren på eftermiddagen för kontroll och mättning, och sedan till barnmorskemottagningen på kvällen för föräldrautbildning. 

Helgen och magen

Då är helgen och veckan snart över och slut, och en ny vecka börjar. Veckan som varit, har verkligen varit en lugn vecka och min kalender har verkligen varit tom (även för att vara sjukskriven). Veckan som kommer däremot, den är motsatsen. Och jag ser fram emot att det händer lite saker igen, tomma veckor är extra dryga när man inte kan/får gör så mycket. 

Imorgon ska jag iväg på middag med mina kollegor, ska verkligen bli trevligt att träffa dem och få hör hur allt är. Saknar allt "skvaller". Sen på tisdag är det tid för kontroll hos läkaren och på kvällen är det andra steget av föräldrautbildningen. På fredag ska jag till barnmorskan och veckan avslutas med att jag ska träffa de andra gravida "RMC tjejerna". 

I lördags gick vi in i vecka 32 (31+0), vilket känns helt overkligt, kan knappt förstå att jag nu skriver en trea först i veckorna. Men så är det. Idag är det 61 dagar kvar till BF. Och vårt ultraljud börjar också närma sig, mindre än två veckor kvar tills vi får se vårt busfrö igen.

En sak som är säkert är att sömnen inte längre är den bästa på nätterna. Jag vaknar varje gång jag ska vända mig, så det märks att magen börjar bli stor. Är verkligen inte lika smidig och flexibel som annars. Men hur jobbig och hur mycket magen än är i vägen, så älskar jag den över allt annat. 

Äntligen har jag en mage som är rund och står rakt ut, en mage som man inte behöver fundera på om det är för mycket mat som ligger bakom. Utan en mage där det växer och utvecklas ett liv i. Sånt ligger jag och tänker extra mycket på när jag ligger sömnlös på nätterna just nu.

Skötbord

Har ju skrivit några gånger om att vi velat fram och tillbaka här hemma, om huruvida vi skulle köpa ett skötbord eller inte. Det är trots allt så att ett skötbord tar ganska mycket plats, och plats är lite av en bristvara i vår lägenhet. Den senaste veckan har vi dock bestämt oss för att köpa ett, ett skötbord som även är en byrå - för vi behöver trots allt plats till att förvara busfröets kläder.

Blev därför ett SUNDVIK skötbord från IKEA. Har under veckan kollat på hemsidan för att se om de fått in en leverans (har varit förseningar och problem i leveransen) av det, och så igår kväll hade de plötligt fått in en leverans. Så under dagen har jag varit inne för att se om de haft kvar fler av skötbordet medan jag väntat på att mannen skulle komma hem från jobbet.

När mannen kom hem, bar det direkt av till IKEA och vi fick köpt skötbordet. Efter lite bekymmer dock, för även om det stod att de skulle ha inne - fanns det inga på den angivna platsen, men efter mångt och mycket sökande och letande (av personalen och mannen) så hittade mannen de på en helt annan plats. 

Med detta köpet börjar vi verkligen bli så klara man kan bli, för det går aldrig att verkligen vara helt klar och färdig innan ens bebis kommer. 

Har även pratat med min syster idag, kommer få låna en hel del kläder (lite beroende på om busfröet är flicka eller pojke, för min syster har två söner) och en bärsele av henne. Perfekt. Speciellt när det gäller de tråkiga basplaggen (bodys, byxor, pyjamas mm). Någon "nytta" ska jag väl ha över att ha fått vänta och stå vid sidan om när alla syskonbarnen kommit en efter en. 

Kallelse

I början av veckan trillade en kallelse till endokrin in. Blev så klart "glad" över att äntligen bli kallad, ska kallas årligen men senast jag var där är snart 2,5 år sedan. Har varit i kontakt med dem och jagat - men inget har hänt. Går för övrigt hos endokrinologen för kontroller av min värden (främst hormonerna) pga min PCOS. 

Bekymret nu är väl mer att proverna som ska tas kommer vara ganska missvisande, i alla fall en del av hormonproverna. Så det var bara att ringa och prata med sköterskan för att höra hur vi ska göra. Om jag ska komma, om alla proverna ändå ska tas eller besöket ska skjutas upp. 

Vi var överens om att med tanke på hur lång tid det är sedan senaste besöket, att jag faktiskt ska komma och även lämna alla proverna - även om jag är gravid. Sköterskan gillade inte riktigt att det gått så lång tid utan kontroller. Hon skrev även in i min journal att jag är gravid, så att läkaren ser det direkt när hon öppnar för att läsa om mina provsvar. 

Så nu är det bara att hoppas att busfröet kan tänkas stanna i magen några veckor till och inte komma precis i den vevan, har min tid där om fyra veckor - för då kommer jag behöva boka om tiden. Och ungefär 10-14 dagar innan jag ska dit, ska jag lämna alla proverna. Hade hoppats att slippa vara fastande fler gånger under denna graviditet, men så blir det inte. Fastande från 22.00 kvällen innan proverna ska tas. 

Åter till vardag

Här har det inte hänt särskilt mycket, men så är det väl alltid under mina dagar numera. Busfröet har busat runt ordentligt i magen och även lyckats sparka på min äldsta hund några gånger. Hunden har nämligen varit på riktigt myshumör idag, och har envisats med att ligga kloss intill min mage. Den yngre har också varit på visst myshumör, men inte alls i samma utsträckning. Där har det mer handlat om att bli klappad och kliad på bröstet. 

Fick leverans av en del av sakerna vi beställde i slutet på förra veckan idag, känns lite som ens födelsedag eller julafton när man öppnar och packar upp alla prylarna till busfröet. De sista sakerna kommer förhoppningsvis redan imorgon. 

Funderat en del idag över gårdagen. Fick en hel del "kram", "beklagar sorgen", "<3" mm och även några grattis över Facebook och sms. Väldigt blandad respons, och det är också så tydligt vilka som vet vad det handlar om och som själv är där. För övrigt fick jag ett fint sms av min syster igår, som även om det var jobbigt samtidigt värmde. Ska jag vara ärlig så kändes det bättre att få läsa "gratulationerna till Bella" än "beklagar sorgen".

Systers sms, uppskattar så att hon faktiskt vågade fråga och
gratulera vår lilla Bella på sin första födelsedag.

Har lite svårt att förstå att vi redan har varit föräldrar till vår lilla ängladotter i ett helt år. Det har nog varit det längsta, svåraste och mest prövande året för mig och mannen under våra tolv år som par. Och då trodde vi att vi prövats många gånger förr, men jämfört med detta året har tidigare år inte varit något bekymmer alls. Nog för att vi kommer utsättas för många prövningar sen under åren när busfröet kommit till oss, men jag tror nog (och hoppas verkligen) att det gångna året förblir det värsta året i våra liv. 

1 år

Så var dagen här, Bellas 1 årsdag. Ska jag vara helt ärlig, så fanns det en hel del stunder då jag aldrig trodde jag skulle nå den eller behöva uppleva den. Men det gjorde jag, mannen med och nu sitter jag här med ett litet syskon växande i magen. Ett syskon som tyvärr aldrig kommer få chansen att lära känna sin storasyster, men ett syskon som har världens bästa skyddsängel vakande över sig. 

När jag vaknade i morse öste regnet ner, och dagen kändes om möjligt ännu jobbigare att möta. Men efter några timmar slutade det att regna, istället började det att spricka upp och solens strålar tog sig fram. Vi började dagen med familjemys i sängen och att sjunga några visor för Bella och busfröet i sängen. Sen var det tid att stiga upp och möta dagen.

Efter frukost, fixa i ordning oss, rasta hundarna och lite annat smått, begav vi oss till blomsterhandeln och hämtade blomstergruppen vi beställt. När vi var klara där, körde vi till kyrkogården. Lämnade blomstergruppen, tände ett nytt ljus och satte en liten super Mario gubbe (mannen är lite av en Mario nörd, och det anser han att både Bella och busfröet också är/kommer att bli) till henne. 

Blommorna från oss

Vi stannade en ganska lång stund, på något sätt är det ju det enda sättet att vara samlade hela familjen.

Till slut lämnade vi kyrkogården och körde iväg för att äta lite mat. Och mannen tyckte att vi skulle ta italienskt idag, då Bella har en lite italiensk klang över sig. Mycket mer än så har det inte hänt för oss, allt har tagit så lång tid idag - lite som slowmotion. Om en stund ska vi i alla fall äta rosa prinsesstårta, och resten av kvällen kommer vi spendera på samma sätt som dagen, tillsammans.

Blommorna och Mario från oss till vänster och till höger är det blommor
från mormor och en pärlplatta från Bellas moster & kusiner