Här händer det inte särskilt mycket. Allt går i ett långsamt tempo, och jag känner mig ganska så uttråkad. Igår blev det i alla fall ett litet avbrott från vardagen, för då körde vi hem till svärföräldrarna och hälsade på.
Att få maten serverad är en extra bonus med. Det blev några timmar av sällskap, mat och tv tittande. Ja, och en tupplur i mannens gamla säng för min del. Fick lite ont, och kände att jag behövde sträcka ut mig - men trodde inte att jag skulle somna. Nåja, är ju inte första (eller sista) gången jag sover i den sängen.
Smärtan har (peppar peppar) minskat ganska så bra, hugger till ibland - men ganska så långt ut på sidorna så jag misstänker att det mer är ligamenten som spökar/bråkar. Är ganska så obehagligt, men eftersom det inte är på samma sida och inte ihållande så avvaktar jag. Dessutom så släpper det om jag lägger mig ner och hittar en skön ställning.
Räckte med en Ipren igår, och än har jag inte haft behov av någon idag (men får se när dagen är slut). Vill ju helst inte ta någon smärtstillande alls, men det funkar heller inte att gå och ha ont. Blödningen efter operationen har också minskat ordentligt, har inte slutat helt men tillräckligt för att det ska räcka med ett trosskydd.
Mensvärk, magont, blod och bindor är verkligen inget som är trevligt att behöva ha och göra med under en graviditet - oavsett anledning.
Med försiktighet tittar jag i min app och ser att vi gått in i vecka 15 (14+0) idag. Riktigt skönt att det går framåt, men samtidigt så bli jag inte lugnare för det. Orosklumpen i magen växer för varje dag jag närmar mig vecka 18 (17+3).
lördag 31 maj 2014
onsdag 28 maj 2014
Utskriven och hemma
Idag har jag blivit utskriven från sjukhuset och fått åka hem till lägenheten. Just nu är mannen iväg och hämtar hundarna, medan jag halvligger i soffan och tittar lite på tv samt lite slösurfade på paddan.
Fick behålla kvällsmaten igår kväll och även det jag ätit sedan dess, vilket känns riktigt skönt. Innan kvällspersonalen skulle gå hem igår, kom läkaren in för att göra ett nytt ultraljud för att kontrollera vårt lilla syskon. Allt såg bra ut, den hade hicka och sparkade som bara den där inne. Så skönt att höra och se att allt såg bra med den lille, speciellt efter narkosen och operationen.
Fram till lunch spenderade jag timmarna med att sova, äta, kissa, ha ont och äta värktabletter. Runt 12.30 kom mannen till avdelningen och spenderade resten av tiden på sjukhuset tillsammans med mig. Så mysigt att få krypa upp i hans famn i sängen och ha hans hand klappandes över min rygg. Så låg vi när läkaren kom in för att kontrollera mig för eventuell hemfärd.
Pratade ett tag med läkaren, var inte han som utförde operationen (men jag träffade honom även i måndags). Är en kollega till honom, och han är den som opererar cerklagen i Lund. Så han vet vad det handlar om och har många års erfarenhet. Blev bestämt att jag skulle skrivas ut och få åka hem och njuta av några lediga dagar med mannen och hundarna.
Innan jag lämnade avdelningen blev det en skön dusch, med resultatet att jag behövde lägga mig ner en stund för då ökade smärtan igen. En av barnmorskorna, som jag haft turen att ha där varje dag (måndag, tisdag och onsdag) kom in och pratade lite med oss medan jag låg och vilade. Hon önskade oss all lycka till och hon hoppas att vi ses i november igen (eller möjligen om jag kommer för ett studiebesök) men inte innan.
På vägen till bilen blev det en promenad via apoteket - i snigelfart om ni frågar mannen! För att inhandla Ipren, panodil och movicol. Ipren och panodil för att slippa smärtan, och movicolen med på sitt egna lilla sätt. För jag kan säga som så här: att vara hård i magen (nästan så att det är stopp) och försöka sköta magen när man är nyopererad i underlivet är inget man vill uppleva. Har inte kunnat sköta magen på två dagar och efter ett försök under förmiddagen idag (misslyckat sådant) resulterade i mer smärta, värktabletter och fosterställning i en timme.
Fick behålla kvällsmaten igår kväll och även det jag ätit sedan dess, vilket känns riktigt skönt. Innan kvällspersonalen skulle gå hem igår, kom läkaren in för att göra ett nytt ultraljud för att kontrollera vårt lilla syskon. Allt såg bra ut, den hade hicka och sparkade som bara den där inne. Så skönt att höra och se att allt såg bra med den lille, speciellt efter narkosen och operationen.
Fram till lunch spenderade jag timmarna med att sova, äta, kissa, ha ont och äta värktabletter. Runt 12.30 kom mannen till avdelningen och spenderade resten av tiden på sjukhuset tillsammans med mig. Så mysigt att få krypa upp i hans famn i sängen och ha hans hand klappandes över min rygg. Så låg vi när läkaren kom in för att kontrollera mig för eventuell hemfärd.
Pratade ett tag med läkaren, var inte han som utförde operationen (men jag träffade honom även i måndags). Är en kollega till honom, och han är den som opererar cerklagen i Lund. Så han vet vad det handlar om och har många års erfarenhet. Blev bestämt att jag skulle skrivas ut och få åka hem och njuta av några lediga dagar med mannen och hundarna.
Innan jag lämnade avdelningen blev det en skön dusch, med resultatet att jag behövde lägga mig ner en stund för då ökade smärtan igen. En av barnmorskorna, som jag haft turen att ha där varje dag (måndag, tisdag och onsdag) kom in och pratade lite med oss medan jag låg och vilade. Hon önskade oss all lycka till och hon hoppas att vi ses i november igen (eller möjligen om jag kommer för ett studiebesök) men inte innan.
På vägen till bilen blev det en promenad via apoteket - i snigelfart om ni frågar mannen! För att inhandla Ipren, panodil och movicol. Ipren och panodil för att slippa smärtan, och movicolen med på sitt egna lilla sätt. För jag kan säga som så här: att vara hård i magen (nästan så att det är stopp) och försöka sköta magen när man är nyopererad i underlivet är inget man vill uppleva. Har inte kunnat sköta magen på två dagar och efter ett försök under förmiddagen idag (misslyckat sådant) resulterade i mer smärta, värktabletter och fosterställning i en timme.
tisdag 27 maj 2014
Rapport från sjukhussängen
Morgonen började tidigt. Redan 04.30 ringde larmet och det var bara att stiga upp och hoppa in i duschen för en andra omgång med Descutan svamp. Sen väcka mannen, på med kläderna och iväg med bilen (hundarna är för övrigt på "pensionat" hos mannens mormor och morfar sedan igår).
Skulle rullats iväg för operation vid 08.20, men ett akut kejsarsnitt gjorde att det blev lite mer än en timmes försening. Ca 09.30 rullades jag iväg lite innan 10 blev jag sövd (efter ett extra besök på toan för att tömma blåsan). Vaknade sedan till på uppvaket runt 12 och vid 12.30 blev jag hämtad och körd till rummet på avdelningen.
Timmarna sen har bestått av att sova till och från, försökt att äta och dricka - vilket har kommit i retur varje gång, så för säkerhets skull har det blivit dropp för min del för att kompensera vätskan. Mannen kom tillbaka när han slutade jobba, så nu njuter jag av hans sällskap.
Och vid 17.20 tittade doktorn (som opererat mig) in innan han skulle gå för dagen. Han fråga hur jag mådde och kände mig. Har riktigt ont i magen, känns som värsta mensvärken (och faktiskt lite av den smärta jag hade vid värkarna med Bella). Fick veta att "det är helt normalt" med den smärtan, och inget konstigt med tanke på vad de gjort. Blöder lite med, men något annat skulle vara konstigt då de skurit i mig.
Hur som helst, mår väl rätt så ok - efter omständigheterna. Och det verkar som att min middag (de få bitar jag fått ner) tänker stanna i magen denna gången.
Skulle rullats iväg för operation vid 08.20, men ett akut kejsarsnitt gjorde att det blev lite mer än en timmes försening. Ca 09.30 rullades jag iväg lite innan 10 blev jag sövd (efter ett extra besök på toan för att tömma blåsan). Vaknade sedan till på uppvaket runt 12 och vid 12.30 blev jag hämtad och körd till rummet på avdelningen.
Timmarna sen har bestått av att sova till och från, försökt att äta och dricka - vilket har kommit i retur varje gång, så för säkerhets skull har det blivit dropp för min del för att kompensera vätskan. Mannen kom tillbaka när han slutade jobba, så nu njuter jag av hans sällskap.
Och vid 17.20 tittade doktorn (som opererat mig) in innan han skulle gå för dagen. Han fråga hur jag mådde och kände mig. Har riktigt ont i magen, känns som värsta mensvärken (och faktiskt lite av den smärta jag hade vid värkarna med Bella). Fick veta att "det är helt normalt" med den smärtan, och inget konstigt med tanke på vad de gjort. Blöder lite med, men något annat skulle vara konstigt då de skurit i mig.
Hur som helst, mår väl rätt så ok - efter omständigheterna. Och det verkar som att min middag (de få bitar jag fått ner) tänker stanna i magen denna gången.
måndag 26 maj 2014
Inför morgondagen
Så var det ny vecka och imorgon är det tid för min operation, vilket innebar att jag idag hade tid till narkosläkaren samt inskrivning på perinatalavdelningen. Mötet med narkosläkaren gick bra, även om det började riktigt stressigt.
Var ute i god tid, och tog en tidig buss - men en trafikolycka på motorvägen innebar en försening på 20 minuter. Hade tid kl 9.30, försökte ringa men fick inte tag på någon så det var jobbigt och stressande att vara sen. Var framme 9.33, det visade sig dock att läkaren också var lite efter med sina uppgifter så han märkte inte av min försening. Läkaren kändes trygg och han hade koll, vi gick igenom journal och hälsodeklarationen samt mina frågor. Det bestämdes att det blir narkos imorgon.
Efter besöket hos narkosläkaren gick jag vidare till perinatalavdelningen för inskrivning. Fick en riktigt bra, lugn och empatisk barnmorska. Vi pratade om graviditeten, resan till den och om mina känslor och tankar inför morgondagen, sedan var det tid för kontroller. Blodvärdet togs (låg bra) och sen skulle hon lyssna på syskonets hjärta. Vilket inte gick så bra.
Hon hittade pulsen på navelsträngen utan problem men hjärtslagen på syskonet var det svårare med (hon var snabb med att påpeka att det är svårt att hitta så här tidigt som i vecka 14). Hon lyckades hitta det, men lika snabbt gömde sig bebisen och hon var inte nöjd för hon vill höra det mer. Det blev att hon gick iväg och hämtade en annan "mer erfaren" barnmorska, men inte heller hon lyckades. Så de bestämde sig för att kontakta läkaren för att göra ett ultraljud istället.
Någon minut senare var det bara att hoppa upp i gynstolen för ett VUL. Läkaren sa direkt att jag kunde vara lugn för han hittade den direkt. Efter lite kontroll av bebis och livmoderhals vände han skärmen mot mig och jag fick se den lille vifta på armarna. Läkaren meddelade även att han inte kunde berätta vilket kön det är - för det ville den minsann inte visa (vilket är lite tur då vi inte ens vet om vi vill veta).
Efter inskrivning och kontroller fick jag sedan lov att göra annat, läkaren och barnmorskan tyckte jag skulle passa på att gå ut och njuta av det fina vädret. Tog en promenad bort till shoppingcentret som ligger närmst och efter en stund gick jag till bussen och åkte till mannens jobb för att möta upp honom för att sedan äta en god lunch tillsammans innan jag tog mig hemåt igen.
Det jag har framför mig nu är:
Var ute i god tid, och tog en tidig buss - men en trafikolycka på motorvägen innebar en försening på 20 minuter. Hade tid kl 9.30, försökte ringa men fick inte tag på någon så det var jobbigt och stressande att vara sen. Var framme 9.33, det visade sig dock att läkaren också var lite efter med sina uppgifter så han märkte inte av min försening. Läkaren kändes trygg och han hade koll, vi gick igenom journal och hälsodeklarationen samt mina frågor. Det bestämdes att det blir narkos imorgon.
Efter besöket hos narkosläkaren gick jag vidare till perinatalavdelningen för inskrivning. Fick en riktigt bra, lugn och empatisk barnmorska. Vi pratade om graviditeten, resan till den och om mina känslor och tankar inför morgondagen, sedan var det tid för kontroller. Blodvärdet togs (låg bra) och sen skulle hon lyssna på syskonets hjärta. Vilket inte gick så bra.
Hon hittade pulsen på navelsträngen utan problem men hjärtslagen på syskonet var det svårare med (hon var snabb med att påpeka att det är svårt att hitta så här tidigt som i vecka 14). Hon lyckades hitta det, men lika snabbt gömde sig bebisen och hon var inte nöjd för hon vill höra det mer. Det blev att hon gick iväg och hämtade en annan "mer erfaren" barnmorska, men inte heller hon lyckades. Så de bestämde sig för att kontakta läkaren för att göra ett ultraljud istället.
Någon minut senare var det bara att hoppa upp i gynstolen för ett VUL. Läkaren sa direkt att jag kunde vara lugn för han hittade den direkt. Efter lite kontroll av bebis och livmoderhals vände han skärmen mot mig och jag fick se den lille vifta på armarna. Läkaren meddelade även att han inte kunde berätta vilket kön det är - för det ville den minsann inte visa (vilket är lite tur då vi inte ens vet om vi vill veta).
Efter inskrivning och kontroller fick jag sedan lov att göra annat, läkaren och barnmorskan tyckte jag skulle passa på att gå ut och njuta av det fina vädret. Tog en promenad bort till shoppingcentret som ligger närmst och efter en stund gick jag till bussen och åkte till mannens jobb för att möta upp honom för att sedan äta en god lunch tillsammans innan jag tog mig hemåt igen.
Det jag har framför mig nu är:
- Packa ihop en liten väska med det jag behöver (kläder, tandborste, tandkräm mm),
- fasta från och med midnatt,
- duscha med Descutan svamp ikväll och imorgon innan jag ska åka in,
- klockan 06.00 ska jag komma till avdelningen för inläggning och
- ca 08.20 ska operationen starta.
söndag 25 maj 2014
Mors dag
Fick börjat dagen på ett riktigt varmt och mysigt sätt, för medan jag var på toa passade mannen på att plocka fram några små överraskningar till mig. Idag skulle det ju vara första gången jag skulle få fira mors dag, tillsammans med ett litet barn på min arm. Men som ni alla vet så blev det inte så, utan vår dotter finns i våra hjärtan i stället.
Dock blev jag ändå firad, fick riktigt fina chokladpraliner, olivolja och balsamvinäger, en ros och ett mors dags kort "från" min lilla ängel och våra hundar (ja och mannen min var med på ett litet hörn). Behöver jag ens skriva att tårarna rann längst min kind av överraskningen? Min man har verkligen bevisat att han har koll och känner till mina favoritställen.
Efter lite morgon (och frukost) mys var det bara för oss att börja fixa till oss, så vi kunde gå över gatan och rösta innan vi sedan skulle ge oss iväg för att fira min mamma (kombinerat födelsedagsfirande och mors dags firande, då hon fyller år idag). Med riktigt fint väder spenderade vi hela eftermiddagen där, lämnade mamma vid 18 tiden och körde sedan inom min mormor för att hälsa på henne med.
Dock blev jag ändå firad, fick riktigt fina chokladpraliner, olivolja och balsamvinäger, en ros och ett mors dags kort "från" min lilla ängel och våra hundar (ja och mannen min var med på ett litet hörn). Behöver jag ens skriva att tårarna rann längst min kind av överraskningen? Min man har verkligen bevisat att han har koll och känner till mina favoritställen.
 |
| Mina mors dags presenter |
Idag har vi även berättat för min syster, min mormor och mina två "resterande" (den tredje har ju vetat ett bra tag) morbröder att jag är gravid och att jag ska opereras på tisdag. Så den enda i familjen som inte vet nu, är min äldsta bror - men han var inte med på dagens kalas så det är ju inte så konstigt.
Det blev faktiskt så att vi var iväg och tittade (och kände/körde) på vagnen vi är sugna på. Och det blir den vagnen, vi gillar den båda två och den fungerar riktigt bra för oss. Dock har vi inte beställt den än, utan det kommer vi vänta med. Pratade lite med en av personalen och fick lite svar på våra frågor om leveranstid, retur mm. Fick bland annat veta att de håller den hos sig tills vi känner oss redo att hämta ut den, förklarade lite snabbt om vår rädsla efter allt som hände i höstas och hon var väldigt förstående med vår osäkerhet.
fredag 23 maj 2014
Värmen
Jag älskar när det är varmt och fint väder, eller ja i vanliga fall gör jag det. Men när jag inte får vara ute och röra på mig, inte bada en massa eller göra något annat "skoj" och svalkande - då är det inte så trevligt med värme och skinande sol.
För att ta mig igenom dagarna, så spenderas de främst i underkläder och ett linne framför någon av fläktarna i lägenheten. Och med en stor bringare citronvatten. Försöker ta mig ut på balkongen varje dag och sitta en stund i solen där, men det blir ingen längre stund - för då känns det som jag ska få värmeslag.
Sista helgen i "frihet" innehåller en del inbokade saker. Imorgon ska jag fixa en sista inbokad sak inom politiken (på vad som känns som en evighet). Sen ska vi faktiskt smyga iväg till en barnvagnsaffär och kika på vagnen som vi tittat ut (vagnen vi bestämde oss för redan med Bella), vill passa på innan cerklaget är inne för sen kommer jag ha svårt för att göra många av alla ärenden som behövs. Dock kommer vi inte att beställa den nu, utan mer känna och fundera - samt kolla upp hur lång leveranstid det är (och hur det ser ut med eventuell retur, vågar ju inte chansa).
På söndag ska vi först rösta och sedan iväg för att fira min mamma som fyller år. Så det blir väl att vi avslöjar för sista syskonen på min sida då, om mannen får bestämma.
Imorgon är det för övrigt ofrivilligt barnlösas dag, en dag jag inte trodde jag skulle behöva vara med om utan ett barn i min famn detta året. Förvisso har jag ett i magen och ett annat i mitt hjärta, men det gör inte dagen det minsta lättare- för jag är fortfarande lika ofrivilligt barnlös.
För att ta mig igenom dagarna, så spenderas de främst i underkläder och ett linne framför någon av fläktarna i lägenheten. Och med en stor bringare citronvatten. Försöker ta mig ut på balkongen varje dag och sitta en stund i solen där, men det blir ingen längre stund - för då känns det som jag ska få värmeslag.
Sista helgen i "frihet" innehåller en del inbokade saker. Imorgon ska jag fixa en sista inbokad sak inom politiken (på vad som känns som en evighet). Sen ska vi faktiskt smyga iväg till en barnvagnsaffär och kika på vagnen som vi tittat ut (vagnen vi bestämde oss för redan med Bella), vill passa på innan cerklaget är inne för sen kommer jag ha svårt för att göra många av alla ärenden som behövs. Dock kommer vi inte att beställa den nu, utan mer känna och fundera - samt kolla upp hur lång leveranstid det är (och hur det ser ut med eventuell retur, vågar ju inte chansa).
På söndag ska vi först rösta och sedan iväg för att fira min mamma som fyller år. Så det blir väl att vi avslöjar för sista syskonen på min sida då, om mannen får bestämma.
Imorgon är det för övrigt ofrivilligt barnlösas dag, en dag jag inte trodde jag skulle behöva vara med om utan ett barn i min famn detta året. Förvisso har jag ett i magen och ett annat i mitt hjärta, men det gör inte dagen det minsta lättare- för jag är fortfarande lika ofrivilligt barnlös.
onsdag 21 maj 2014
Att berätta hemlisen
Trots att det känns som att dagarna står stilla, så rullar de på trots allt. Dagens datum (Bellas månadsdag) till trots, så har den rulla på ganska så bra. Har fått uträttat lite ärenden som behöver göras innan operationen på tisdag.
Träffade en av mina "viktväktar vänner" idag på stan, vi pratade en liten stund då vi inte setts på flera veckor och det slutade med att jag önskade henne all lycka till med de sista kilona om vi inte sågs mer. Var på hon frågade om det var så att vi hade lyckats med våra försök, så det var "bara" att svara ja. Sen så blev det lite prat om det, en stor kram och ett stort lycka till. Känns ganska tomt att inte gå och väga sig varje vecka om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så vet jag att jag kommer ha många veckor med vägningar framför mig nästa år (det lär ju bli en hel del kilon upp när man inte får röra på sig).
Idag har jag även varit på jobbet och hälsat på. Blev några glada och varma kramar från kollegorna som var på plats och från brukaren. Hämtade hem allt (inte särskilt mycket) jag hade där, för jag kommer ju inte komma tillbaka på en evighet. Fick berättat min och mannens hemlighet för brukaren. Som sedan hjälpte mig att avslöja det för mina två kolleger.
Vi pratade en stund och de var så glada för mig. De berättade att de hade pratat en hel del om mig medan jag varit borta, och undrat vad som gjort att jag varit sjukskriven - då jag inte är den som inte kommer till jobbet. Och de hoppades att det skulle vara av en "bra och positiv" anledning, vilket det var. Har lovat att komma och hälsa på i december om allt nu går som det ska, för innan dess kan jag inte lova något. Mina kära kolleger (och brukare) tycker även att jag ska ringa eller skicka sms om jag har för tråkigt. (Gissar att alla kollegorna kommer veta om min graviditet innan helgen är här).
På vägen hem, blev det ett besök i blomsterbutiken för att köpa blommor till Bella på hennes 8 månadersdag. Och medan jag väntade på att mannen skulle komma hem så vi kunde köra bort till kyrkogården såg jag även till att fixa i ordning med ett ljus till henne.
Träffade en av mina "viktväktar vänner" idag på stan, vi pratade en liten stund då vi inte setts på flera veckor och det slutade med att jag önskade henne all lycka till med de sista kilona om vi inte sågs mer. Var på hon frågade om det var så att vi hade lyckats med våra försök, så det var "bara" att svara ja. Sen så blev det lite prat om det, en stor kram och ett stort lycka till. Känns ganska tomt att inte gå och väga sig varje vecka om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så vet jag att jag kommer ha många veckor med vägningar framför mig nästa år (det lär ju bli en hel del kilon upp när man inte får röra på sig).
Idag har jag även varit på jobbet och hälsat på. Blev några glada och varma kramar från kollegorna som var på plats och från brukaren. Hämtade hem allt (inte särskilt mycket) jag hade där, för jag kommer ju inte komma tillbaka på en evighet. Fick berättat min och mannens hemlighet för brukaren. Som sedan hjälpte mig att avslöja det för mina två kolleger.
Vi pratade en stund och de var så glada för mig. De berättade att de hade pratat en hel del om mig medan jag varit borta, och undrat vad som gjort att jag varit sjukskriven - då jag inte är den som inte kommer till jobbet. Och de hoppades att det skulle vara av en "bra och positiv" anledning, vilket det var. Har lovat att komma och hälsa på i december om allt nu går som det ska, för innan dess kan jag inte lova något. Mina kära kolleger (och brukare) tycker även att jag ska ringa eller skicka sms om jag har för tråkigt. (Gissar att alla kollegorna kommer veta om min graviditet innan helgen är här).
På vägen hem, blev det ett besök i blomsterbutiken för att köpa blommor till Bella på hennes 8 månadersdag. Och medan jag väntade på att mannen skulle komma hem så vi kunde köra bort till kyrkogården såg jag även till att fixa i ordning med ett ljus till henne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)