Busfröet är här!

15.15 blev vi föräldrar till en liten flicka och Bella blev storasyster. Förlossningen gick inte som planerat, och slutade med kejsarsnitt och en del dramatik för busfröet.

Berättar mer när jag hunnit landa och har smärtan från snittet under kontroll.

28 november = BF

Så var det den 28 november 2014, vår BF med andra ord. Och inget busfrö har tittat ut idag heller. Från och med imorgon har jag med andra ord gått över tiden på riktigt med, inte bara utifrån vad som varit läkarnas mål med denna graviditeten. 

Haft en riktigt lång och jobbig dag, helt slut i kroppen. Hade önskat att jag hade en massa energi över, för jag skulle gärna vilja få gjort tusen saker här hemma (som mannen egentligen skulle gjort, men inte fixat än) - men i stället blir det bara att jag tittar på det och lägger mig för att vila. 

Dagen har varit riktigt lång, längre än vanligt. Mannen kom inte hem efter jobbet idag, utan för hans del var det julbord med kollegerna som gällde under kvällen. Tillslut kände jag mig så uttråkad och ensam att jag skrubbade rent vasken från kalk och massa andra beläggningar, rengjorde köksfläkten (undrar när jag gjorde det senast - för det behövdes verkligen), skrubbade micron och lite annat blandat i köket. 

Dagen innan BF

Då var det bara en dag kvar till vår BF, eller ja nu är det bara minuter jag pratar om egentligen när jag tittar på klockan. 

Dagen har bestått av en hel del värkar, men ingen regelbundenhet för det. Har brutet ihop några omgångar idag. Alla känslor och tankar som bubblar upp nu går helt enkelt inte att hålla tillbaka, utan nu får de komma upp till ytan. Mindre passande när jag var ute och gick med hundarna dock, desto bättre när jag hade mannen hemma och kunde krypa in i hans trygga famn. 

Imorgon är det alltså vår BF, en dag vi aldrig trodde jag skulle nå gravid. Men så blir det, och frågan är väl hur många dagar till som busfröet tänkt sig att jag ska vara gravid, innan busfröet behagar att komma ut.   

2 dagar

Då är det bara 2 dagar till BF, och det börjar kännas som att busfröet aldrig tänker komma ut. Börjar också misstänka att busfröet tar efter sin pappa och är/kommer bli en riktig tidsoptimist. När jag nämnde det för mannen, påpekade han direkt att i så fall blir det nog inte en november bebis utan december bebis istället - för än är inte BF nådd och förbi. 

Dagen har jag ägnat till att mysa med hundarna, tagit en lång och skön dusch, promenerat en hel del, och så har jag shoppat lite nya plagg till busfröet - även om det börjar bli tråkigt att köpa neutrala plagg nu. 

Har varit väldigt sugen på pasta de senaste dagarna och idag föreslog jag för mannen att vi skulle äta ute, sagt och gjort. Blev helt enkelt kvällsmat ute ikväll - Pasta så klart! 

För övrigt börjar frågan "har inte bebisen kommit än" börjat ställas av allt och alla nu. Lite smått irriterande om man säger som så. Är ju ganska så tydligt att bebisen inte kommit när magen står rakt ut och jag dessutom inte går runt med en vagn. 

3 dagar

Då var det tisdag, och det är idag två veckor sedan mitt cerklage togs. Det är även så att jag idag är tre dagar från BF. Behöver jag ens nämna hur jobbigt jag tycker att detta är nu? Jag tycker så klart att det är helt fantastiskt att min kropp lyckats (med en massa hjälp) hålla en graviditet full tid, men det gör också så ont i hjärtat att veta alla de här "extra veckorna" jag varit gravid (räknar från 34+0) hade räckt för att Bella skulle överlevt. 

Och ja, jag vet att man inte kan göra något åt det och det som hände, hände. Men hjärnan och hjärta är som de är, speciellt när man är i sorg. För mig känns det verkligen som att jag idag har gått över tiden med två veckor (även om jag inte nått min BF än), och det är inget som någon kan ändra på - utan så känns det för mig. 

På eftermiddagen igår var jag i alla fall hos barnmorskan för kontroll. Allt såg bra ut både för mig och busfröet, och en ny tid sattes i slutet på nästa vecka. En tid som jag verkligen hoppas på ska avbokas för att busfröet är fött. 

Så det är bara att fortsätta vänta, busfröet verkar i alla fall trivas bra där inne - är trots allt två veckor sen vi lämnade över ett "vräkningsbesked" genom borttagningen av cerklaget. Är så uttråkad att jag inte vet vad jag ska hitta på. Samtidigt som jag vill göra allt, känner jag mig trött och vill bara vila - vilket blir väldigt motsägelsefullt. Längtar tills mannen kommer hem, så att jag åtminstone har någon att prata med. 

Inget har hänt än

Igår var en riktig hemmadag (en sån dag när man går runt i mjukiskläder, helt ostylad och håret bara ihopdraget i en tofs) med massor av fixande och donande i hemmet. Och så klart en mys med man och hundarna. 

Hade väl hoppats lite på att allt fixande och donande skulle kunna tänkas sätta igång förlossningen, men icke. Visst att det känns i kroppen att det är nära nu, men vad hjälper det - nu vill jag bara få hålla busfröet i min famn, och pussas dess panna och lukta på vår lilla bebis. 

Ligger faktiskt fortfarande kvar i sängen (varit uppe och ätit lite yoghurt dock, annars hade jag mått riktigt illa och varit sjukt hungrig nu), myser med hundarna medansvar regnet smattrar på fönstret och mannen befinner sig på jobbet. Snart måste jag trots allt dock stiga upp, för om några timmar är det besök hos barnmorskan. 

Vecka 40 (39+0)

Jaha, då var vi plötsligt där - veckan vi aldrig trodde att jag skulle nå, vecka 40 (39+0). 6 dagar kvar till BF. Är såklart helt fantastiskt och underbart att busfröet stannat kvar och fått möjligheten till att verkligen utvecklas och växa till sig ordentligt i magen. 

Nya graviditetsveckan har vi firat med att vara på möte (val till olika uppdrag i kommunen) med partiet mellan 9 och 15, ni kan ju gissa om man fick vara ifred och att ingen la märke till mig. Blev massor av rörelser under mötet (upp och ner ur stolen, gå och rösta i hur många val som helst och så klart en hel del toabesök för min del), så jag har inte latat mig idag inte. 

Mötet var egentligen inte slut när vi körde där ifrån, men vi hade annat inplanerat från klockan 16.00 - min lillebrors 18 årsfirande med familjen. Så hela kvällen har spenderats med mina föräldrar, min mormor, mina syskon + respektive och alla syskonbarnen (och lilla busfröet som fortfarande är kvar i magen). 

Blev några bilder på mig och mannen tillsammans med magen under kvällen.

Att jag varit i full rörelse hela dagen har straffat ut sig en hel del med, min fötter och ben är helt sjukt svullna och gör ganska så ont (trots att jag haft stödstrumpor). Så inatt blir det till att bygga upp extra mycket med kuddar under fötterna och hoppas på att svullnaden lägger sig till imorgon.