Ledig

Igår tog all min energi slut när jag satt på bussen hem från skolan, och så klart kom även alla tankar som gör mig ledsen samtidigt. När jag kom hem igår blev det därför inget inlägg, för jag somnade på soffan en stund efter vi ätit kvällsmat. 

Vaknade på soffan idag, kände mig lite slagen men samtidigt väl utvilad. Tack och lov så är jag ledig denna helgen, eller ledig är jag väl egentligen inte då jag måste läsa klart min ena bok innan skolan på måndag. Men jag ska inte jobba och då anser jag att jag är ledig.

För att muntra upp mig själv i det dåliga och tråkiga vädret körde jag och mannen iväg till blomsteraffären med hundarna. Så nu har vi lite nya blommor och lite annat smått. Hundarna uppförde sig exemplariskt i kundvagnen, även när där var olika störningsmoment runt om dem. Blev lite extra stolt över dem när jag hörde två kvinnor prata om mina hundar och hur fint och lugnt de satt i vagnen. 

Imorgon är det dop, men vi har meddelat att vi inte kan. Orkar helt enkelt inte, sen är jag inte så intresserad av att gå då jag och mamman till barnet inte pratar med varandra heller. Har vi inte gjort på lite mer än ett år. Dock är present fixad, och det enda som är kvar att göra är att skriva kortet och lämna vidare present och kort till min mamma så att hon kan ta med sig det imorgon. 

Nu är det bara två dagar kvar tills jag ska börja med medicinerna, och jag längtar! Även om jag vet att jag kommer må skit. 

14 februari

Jag skulle nog vilja påstå att idag har varit som vilken vardag som helst, även om det är alla hjärtans dag. Spenderade dagen med att vara i skolan på föreläsningar och sedan mötte jag upp mannen för att gå på utställning. 

Den stora skillnaden med dagen var väl i så fall att jag hade ett kort och tillhörande present med mig till skolan för att ge till min underbara V. Som nybliven singel fasade hon inför att spendera dagen ensam och utan en partner. Så jag kände att det var mitt ansvar att skämma bort henne lite grann. 

Och ska jag vara ärlig så gav det mig mer än att jag skulle "fira" med mannen, för detta var vår 10:e alla hjärtans dag tillsammans. Tycker det är viktigare att spendera vår bröllopsdag, förlovningsdag och den dagen vi blev ett par officiellt, tillsammans. Sen tycker jag inte man ska fira det bara för att "andra" säger att man ska, för kärleken är något som ska firas alltid och hela tiden. 

Förvisso hade jag faktiskt köpt ett kort till min älskade man idag, skrev det igår och satte på dörren när jag steg upp för han låg fortfarande och sov när jag gjorde mig klar för att ta mig in till skolan. Så jo, han fick en liten kärleksförklaring idag. Han brukar dock få det annars med i form av några små ord på en post-it lapp, men idag blev det ett kort istället. 

Dagen har varit lång, men den har varit intressant och rolig. Att jag dessutom slapp att laga mat idag, är lite av lyx så här mitt i veckan. Men så blir det när man går på utställning direkt efter skolan och lämnar den nästan tre timmar senare. 

Jag gillar sådana här dagar, de går fort förbi och jag känner mig trött på ett bra sätt när kvällen/natten kommer antågandes. Blir så mycket lättare att somna. Sen är det bara positivt att dagarna går fort, för det innebär att startdagen också närmar sig.  Nu är det fyra dagar kvar tills starten, så imorgon måste jag hämta ut medicin. Vet att de har den inne på apoteket som ligger vid skolan. 

Full rulle

Idag har det varit fullt upp hela dagen, har även fått bli en del multitasking. Sms:at med min ena bror till och från hela dagen, eftersom vår pappa fyller 60 år till hösten. Och vi är trots allt några stycken som ska komma överrens om vad vi ska hitta på med honom. 

Jag föreslog att ta en kryssning (fredag-söndag) till min bror och han köpte den helt. Känns som det bästa alternativet när vi är så många och i alla möjliga åldrar, räknade lite som hastigast när jag åkte hem från skolan och kom fram till att om det blir pappa, jag och mina syskon, respektive och barn så blir vi 17 stycken. Därför behövs det framförhållning för att allt ska fungera (så gott det går). 

Känner även att det är ett bra alternativ om vi lyckas med något av våra närmaste försök eller ska påbörja nya efter sommaren, just för att vi då bara är borta fredag-söndag och det inte är något flygande mm. 

Har som sagt varit tillbaka i skolan igen, kändes lite konstig eftersom det var ett tag sedan vi hade föreläsningar nu. Men med vår trevliga professor så är man tillbaka i det direkt och vet inte om man ska skratta eller gråta. Bra är han!, men han är väldigt speciell. 

Efter skolan blev det en snabb sväng på stan, missade ena bussen och då går jag hellre en liten runda i butikerna än att stå och frysa fast på en busshållplats. Gick dessutom till starthållplatsen, så jag slapp att stå på bussen. Vilket är en lyx i rusningstrafik.

Tillbaka i hemkommunen var det bara för mig att springa till nästa ställe, för bussen var sen och jag hade ett möte att vara på. Tre timmar senare mötes jag upp av mannen och vi promenerade genom stan hem, kul att det är först vid 20.15 som man träffas för första gången idag. Såg han förvisso i morse med, men då låg han och sov när jag stack iväg för att hinna med bussen. 

Nu sitter jag och går igenom lite saker till morgondagens föreläsningar, vår kära professor var ju så söt och snäll så han gav oss "läxa" över natten. Inte nog med att jag redan hade ett möte inbokat så är "läxan" på norska. Ska dock snart stänga datorn och krypa ner i sängen, är ju en ny dag imorgon och det innebär även en ny dag i skolan. 

Irriterad

Eftersom jag inte kunde slappna av och var riktigt irriterad inatt, efter att jag fått reklam från en barnmorskegrupp som tyckte att det var passande att skicka ut personlig reklam som riktade sig till gravida, till mig igår (måndag). 

Så satte jag mig vid datorn och skrev en insändare till tidningen. Kände helt enkelt att jag var tvungen att stå upp för mig själv och alla andra i samma situation som mig. Så nu får jag vänta och se om tidningen väljer att publicera insändaren eller inte. Oavsett så kände jag mig lugnare efteråt och nöjd med min insats, och kunde dessutom sova riktigt gott.

Så här blev min insändare tillslut:

Som ofrivilligt barnlös har man både bra och dåliga dagar, för mig personligen är det fler av de dåliga. Idag hade jag äntligen en bra dag. Tills det att posten kom, för med posten kom även en personligt adresserad reklam från Barnmorskegruppen Öresund. Reklamen handlade om TEMAkväll, med inskrivning och så klart allt som har med graviditet att göra. Direkt blev jag påmind om vår kamp och process för att få möjligheten till att bli föräldrar, en karusell som pågått i nio år nu.

Vid varje försök vi gör så kommer funderingarna på vilken mottagning vi ska välja och skriva in oss hos om försöket lyckas. Vi har även övervägt Barnmorskegruppen Öresund, men kan säga att ni nu är helt strukna från vår lista. Att med era kunskaper och erfarenheter, inte tänka ett steg längre än näsan räcker är tydliga bevis för mig att ni inte har den kunskap som jag är ute efter den dagen vi lyckas. För om vi lyckas behöver jag en mottagning som har kunskap och erfarenhet gällande ofrivillig barnlöshet och som kan sätta sig in i hur hela processen påverkat oss.

Jag förstår att ni bara är ute efter fler gravida, eftersom det tjänar ni pengar på. Men ni borde också vara medvetna om och ha kunskap om ofrivillig barnlöshet. Därför får jag inte ihop hur ni tänkte när ni beslutar att skicka ut personlig reklam till en viss grupp, för jag gissar på att ni valt: kvinnor som är i en viss åldersgrupp och bor i kommunerna där ni är aktiva.

För genom att ni skickar adresserad reklam så kan jag inte skydda mig från att få den. Hade ni bara gjort ett vanligt utskick till alla hushåll då hade jag inte klagat, för den hade jag kunnat undvika genom en liten skylt på dörren som tackar nej till reklam.

Votivi filii.

Fick bita mig i tungan några gånger, för annars hade det nog följt med både den ena och den andra svordomen med. Jag är så arg på dem för att de förstörde min dag, en dag som hade känts så lugn och skön. En dag som skulle väga upp de dåliga jag haft en längre tid nu.  

Även idag känner jag av lite av den irritation från gårdagen. Tänk att reklam kan få en att bli så arg och dra ner allt positivt till att bli negativt. 

En vecka kvar.

Idag har jag varit ledig! Det har jag firat med kvalitetstid tillsammans med mina hundar. Min ena hund (den yngre) är extremt skendräktig, och är nu inne i fasen av att hon ska "valpa". Så hon bäddar, gnyr, är orolig och vill helst samla ihop hela flocken. Helst vill hon inte heller vara ute om i fall att "valparna" ska komma. 

Så när min stack iväg innan idag för att gå på ett möte, blev hon helt förtvivlad. Så pass att hon både gnydde och ylade, även om jag tog upp henne i min famn. Valde att försöka ta ut båda hundarna på en runda, så det var bara att ta på sig själv och hundarna för att gå ut en sväng i kylan. 

Väl ute, så hade hon glömt allt. Den korta rundan slutade istället som en lååång runda var ute och gick nästa i 3,5 timme och avverkade 1,8 mil. Men både jag och hundarna är hel nöjda efter den långa rundan. Båda hundarna ligger nu på mattan sidan om mig och tuggar på sina tuggben. 

Älskar mina hundar över allt annat, även när de är helt omöjliga att ha och göra med. Som när de är skendräktiga, inne i "kräkperiod", skäller eller tar i sönder saker för en. Men den värme och omtanke de alltid ger mig, väger upp allt det dåliga.

Idag är det en vecka tills jag ska börja medicinera, kan fortfarande inte riktigt förstå att vi äntligen ska få börja igen. Har väntat sedan jag fick den där jävla blödningen i december, och nu är det äntligen snart tid igen! 

Pratade med min mamma igår, då frågade hon om jag fått något startdatum för nästa omgång än av läkaren. När jag svarade ja, och att vi skulle börja nästa måndag så fick jag en fråga jag inte kunde låta bli att skratta åt. 
Den ställdes i all välmening från min mamma: 

"Men ska du då ta ett gravtest på måndagsmorgonen innan du börjar medicinera... Eftersom du fick en spontan blödning samma dag som du skulle operera dig... Tänk om du fått ägglossning och blivit spontangravid."

Efter att jag samlat mig lite grann från mitt lilla skrattanfall så svarade jag henne lite extra snällt: Men mamma, jag kan inte bli gravid utan att ha samlag. Så jag kan inte vara gravid, dessutom togs ett gravtest på sjukhuset innan de utförde operationen. 

Och i ärlighetens namn: Visst hade jag önskat att jag nu helt plötsligt fått en egen naturlig ägglossning och helt plötsligt blivit gravid. 

Söndagsmys

Idag har det inte blivit mycket gjort. Gick av mitt arbetspass klockan 10.00 och sedan dess har jag bara tagit det lugnt och njutit av att inte ha några "måsten" på hela dagen. 

Större delen av dagen har jag spenderat på soffan, halvt sovandes uppkrupen i min stora filt. Hade tänkt att köra iväg tillsammans med mannen och gå en sväng i naturen, men snö och kyla gjorde att lusten till att hitta på något minskade mer och mer för varje ny snöflinga som föll utanför fönstret. 

Efter kvällsmaten blev det film. Lyckades övertala mannen att se Burlesque. Jag har sett den innan, och gillar den. Att det är bra musik är ett extra plus. Framför allt så är det en låt som sticker ut lite extra mycket, och känns det där lilla extra i hjärtat. 

Låten jag syftar på är en av de som Cher sjunger, och låten heter: Last of me. Låten berör mig djupt, mycket för att det är så jag vill att min inställning till hela denna resa, resan till vårt önskebarn.

Natt på jobb

Första av två nätter på jobbet avklarad och är nu på jobbet igen för att jobba min andra natt. Håller tummarna på att även denna natten flyter på bra och blir relativt lugn. 

I vanliga fall så brukar jag tycka det är ganska tråkigt att jobba helg, vilket jag dessutom gör varannan vecka. Men denna helgen uppskattar jag att jag jobbar helg, för att man ska jobba är verkligen den absolut bästa ursäkten för att tacka nej till kalas inbjudningar. Är jag ledig så måste jag komma på någon annan ursäkt om jag inte vill/kan/orkar gå. 

Dessutom så går dagarna lite fortare när de spenderas på arbetet, vilket innebär att dagarna flyter på lite snabbare. Snart är det två veckor sedan jag blev opererad (på tisdag). Det innebär att jag då kan räkna mig som läkt och verkligen kan återgå till verkligheten, och sen är det bara en vecka tills jag ska börja medicinera.

Nu ska jag dock återgå till arbetet.