dag 7

Har nu tagit Provera i sju dagar. Tre dagar kvar, sedan är det bara att vänta på att mensen ska komma. Dagarna går riktigt fort och tar på krafterna, slocknar tidigt (för att vara mig i alla fall) på kvällarna och sen är det fullt upp med uppsatsen i skolan. 

Men ärligt talat så är det skönt att ha så mycket att göra varje dag, för det gör att jag inte har tid att tänka på allt som har med vår vänta, detta försöket och längtan efter en liten att göra. 

Idag har dock varit ett undantag, varit ledig under förmiddagen idag. Så jag började min dag med en skön sovmorgon och sedan tog jag det lugnt hela några timmar innan det bar iväg på möte. Imorgon är det dock tillbaka till att stiga upp tidigt, för då ska jag in till skolan och träffa kära V och sen så ska vi även träffa vår handledare.

Halvägs

Inser att jag är gift med ett stort barn. För idag var vi och köpte en ny PS3 till mannen min, för en del av mina sparade pengar (som var tänkt att användas till skor/väskor/mm). Men, den gamla har blivit riktigt kass och vi (ja även jag) använder den mer eller mindre dagligen. Den används ju till mer än att spela på. Nu förväntar jag mig dock att han passar upp mig extra mycket, annars kommer han inte få använda MIN PS3. 

Är halvvägs i antalet dagar med Provera nu, känner av en del biverkningar. Men de har varit mildare än när jag tagit Primolut, så det är jag tacksam över. Hoppas det fortsätter på det sättet, så att jag inte nu när jag tagit hälften får ökade biverkningar. 

Spenderat dagen i skolan med underbara V, så vår uppsats är verkligen på gång. Är super glad över att jag skriver den med henne, för vi arbetar så bra tillsammans och tiden går så sjukt snabbt. Efter flera timmar i skolan så tog vi en riktig skön promenad i solen. 

Eftersom vi umgås privat och har blivit riktigt nära vänner så har jag även förvarnat (med ett riktigt långt sms) henne, om att det finns en risk att vissa av mina biverkningar kan komma att gå ut över henne. Vilket tydligen inte skulle vara några problem. Men det känns så skönt att veta att det finns en förståelse och vetskap om varför jag är sur eller liknande. 

Orkeslös

Idag har det verkligen inte hänt så mycket i detta hemmet. Finns en del måsten som måste bli fixade, men det får helt enkelt bli imorgon. 

Har verkligen inte haft någon ork eller lust idag, har främst spenderat dagen med att sova eller ligga framför TV:n och halv titta  på skitprogram. Eller egentligen har jag väl ork, men är inne i en svacka där allt känns hopplöst och där jag ifrågasätter varför livet ska vara så in i helvetes orättvist. 

Ledig helg

Även om jag just nu mår skit och allt känns väldigt tungt, så är jag glad att vi börjar med fjärde försöksomgången nu. Eller glad vet jag inte, är väl väldigt blandade känslor inför denna omgången. Det är trots allt sista försöket med Pergotime. Tankarna på vad som kommer hända om det inte funkar denna gången heller, börjar komma. För ärligt talat så har jag väldigt svårt för att se att det skulle funka denna gången - det har ju inte funkat alla de andra gångerna. 

Jag hoppas att det funkar, men vågar inte att tro på det. Jag har heller inte hunnit bearbeta besvikelsen och sorgen från förra försökets misslyckande.

Det var riktigt jobbigt att jobba idag. Att behöva "spela" en roll, en roll där man är som vanligt tar på krafterna och jag är riktigt glad över att nu få vara hemma och dessutom vara ledig hela helgen. Eller ledig och ledig, jag ska inte jobba och vi ska inte iväg. Men jag måste se till att plugga en del denna helgen. Dock är jag ledig i den bemärkelsen att jag inte behöver vara social, jag kan vara precis som jag vill och må som jag vill. För den ende som kommer att se mig är mannen, och han vet hur jag mår och vad jag känner. 

Äntligen hemma

Då har jag äntligen kommit hem efter en lång och jobbig dag. Arbetspasset i sig har varit relativt lugnt, och det tackar jag för. Men i huvudet har alla möjliga tankar yrat runt. 

Var som sagt på RMC idag och gjorde nytt VUL samt ännu ett gravtest. Allt för att kontrollera att inget gått snett, eller om det fanns något som inte visade sig på testerna jag gjort. Men NEJ, testerna har varit korrekta med sina negativa resultat. Det fanns inget annat än "en fin" och tjock slemhinna i livmodern. Läkaren skrev ut en omgång Provera till mig, då jag måste ha en blödning. Sen hade hon inte tänkt längre. 

Så istället fick jag ta tag i allt och fråga när vi kan påbörja fjärde och sista försöket med Pergotime, hon kollade i min journal och och ställde lite frågor. Doktorn kom fram till att vi kunde påbörja fjärde försöket nu direkt (då jag hade ett längre uppehåll mellan andra och tredje försöket). Men att det blir lite annorlunda då jag denna gången ska ta Provera istället för Primolut innan jag påbörjar Pergotime behandlingen. 

Och som det tidigare inlägget idag, så vet jag inte hur jag känner mig. Vet att jag känner en enorm tomhet, men har samtidigt som kvällen gått också blivit överöst med alla möjliga känslor och tankar. Det absolut jobbigaste är besvikelsen och ilskan över min egen kropp. Är så trött på att den inte en enda gång kan ge mig en lätt match och göra som jag vill. Istället måste allt vara en hård kamp som jag känner att jag till och från håller på att förlora.

Tomhet

Sen jag lämnade RMC för ca sju timmar sedan, har jag funderat över vad det är för känslor jag har. Det är inte glädje, inte sorg, inte ilska, inte besvikelse och inte heller hoppfullhet. Men, för ca 10 minuter sedan slog det mig. Det jag känner är tomhet! 

Jag känner mig helt tom, och allt jag egentligen vill göra är att krypa ner i min säng och dra täcket över mig. Men jag istället får jag bita ihop några timmar till (jobbar nämligen fram till 22.30) och ta mig igenom resten av arbetspasset.

Kontakt

Efter ca 30 minuters telefonkö, kom jag idag äntligen fram till SSK inne på RMC. Svaret blev att eftersom senaste testet (togs igår) fortfarande är negativt, misslyckades även detta försöket. För så här långt in skulle det finnas tillräckligt med Hcg för att testet skulle bli positivt om mitt ägg blivit befruktat. 

Ett nytt ultraljud måste göras innan vi får påbörja en ny omgång. Detta då jag inte haft någon mens sedan början på mars. De hade en tid imorgon, vilket var problematiskt för mig då jag ska jobba. Men tackade ja till tiden, då jag kunde ringa och omboka den om jag inte kunde lösa det med jobbet. 

Börjar jobba 10.00 imorgon och tiden på RMC är 10.45. Så direkt efter att jag pratat klart med SSK, var det bara att ringa chefen och fråga om det fans någon möjlighet för mig att ta ut två timmars KOMP imorgon.  Förklarade varför och att jag fått tiden idag, och om det inte gick så fick jag ringa och boka om. 

Jag fick ett OK från chefen. Så istället för att vara på jobbet kl 10, blir det nu att köra in till Malmö med mannen och RMC. Och sen när undersökningen är klar, får mannen köra mig direkt till jobbet. Blir lite stressigt, men samtidigt så är det värt det. För jag vill inte behöva vänta innan jag ska börja med sista Pergotime försöket.