Cerklagekontroll

Så var det tre veckor sedan senaste besöket hos specialistläkaren och kontroll av mitt cerklage, och därmed tid för en ny kontroll.

Var ganska nervös inför dagens kontroll då det var så stor förändring förra gången. Blev extra nervös över att gårdagen gick så bra medan dagen började mindre bra. För idag gav vår tv upp och dog.

Ett tag innan jag skulle åka in till sjukhuset, visade det sig att en vän också skulle dit idag (andra platser men dock höll till på sjukhusområdet). Så jag åkte in lite tidigare för att möta upp henne och prata lite innan vi båda skulle på sina håll.

Därefter bar det vidare till specialistmödravården, var många i det stora väntrummet (nästan fullt) men det tunnades ut ganska så bra och efter ett tag kom en av barnmorskorna och hämtade mig till det "lilla väntrummet" (dvs en tvåmanssoffa utanför läkarens rum).

Förra gången "varnades" jag för att det kunde bli extra väntan idag, eftersom det egentligen inte var någon ledig tid idag. Utan de gjorde en dubbelbokning, och jodå jag fick vänta. Men när man som jag sprungit där så pass mycket, lär man också känna personalen. Så jag och barnmorskan satt och pratade en bra stund (om bebisen, Bella, min bola, prover, cerklaget och mycket mer) vilket gjorde att tiden gick mycket snabbare.

Till slut blev det min tur. Efter några snabba frågor, var det bara att plocka av kläderna på nederdelen och hoppa upp i gynstolen för kontroller och mätning. Allt kändes bra enligt läkaren. Livmoderhalsen är fortfarande sluten och opåverkad, cerklaget och stygnen sitter där de ska. Mätningen visade på knappt 2 mm minskning sedan sist, men då la läkaren till att det är helt inom felmarginalerna för mätning från gång till gång (går aldrig att få en helt exakt mätning).

Besöket hos läkaren avslutades med att han konstaterade att det var väldigt tydligt att det var rätt beslut att sätta in cerklaget på mig. För utan det hade denna graviditeten med största sannolikhet slutat som förra. För anledningen till att min livmoderhals minskar, är att jag öppnat mig en del innanför cerklaget. Det är tydligt på kontrollen att cerklaget håller samman livmoderhalsen och gör att jag inte öppnat mig helt. 

Nytt besök hos läkaren om tre veckor, och jag får fortfarande lov att röra mig lite grann. Så än så länge är det inte strikt sängläge som gäller.   

Så det "enda" negativa med dagen har varit tvn (och därmed också en stor utgift idag). Men det har vi faktiskt hunnit lösa med, för ikväll körde vi iväg och köpte ny tv. Min lillebror och pappa kom och hjälpte mannen med att få upp den till lägenheten samt att flytta den gamla. Får se hur vi ska  lyckas få iväg den till tippen (är gigantisk då det är en bakprojektions tv). 

Resultaten

Glukosbelastningen gick bra, och jag överlevde de två dryga timmarnas väntan innan det var tid för att ta sockervärdet. Busfröet var vildare än vanligt (och har fortsatt att vara ganska så vild resten av dagen). Jobbigast under väntan var att jag rapade sockerlösning, som mot slutet gick över i magsyra rapar. Sticket i fingret visade på att värdet låg inom normalvärde (6,8), direkt därefter satte jag tänderna i äpplet som väntat på mig i väskan. 

Lämnade nytt Hb prov idag (första sedan inskrivningen, då mitt Hb var bra och likaså järndepån) och mitt Hb låg på 128 idag, så det ser ut som att barnmorskan har rätt med att jag inte kommer att äta några järntabletter under graviditeten. (Tackar broccolin och messmöret för det)

Sf måttet följer sin kurva, blodtrycket ligger på på det vanliga, hjärtljuden är bra, inget utslag på urinprovet, dock visade urinodlingen sedan förra besöket på att jag återigen har sparsam tillväxt av GBS i urinen. Men antibiotika är inte aktuellt just nu, eftersom det inte verkar göra någon nytta mot min GBS. Däremot är det ännu viktigare att antibiotika sätts in när förlossningen startar. 

När barnmorskan skulle lyssna på hjärtljuden idag, så var det en vild bebis i magen. Förvisso hittade hon hjärtat snabbt, men busfröet både sparkade och slog mot doplern. Hela magen studsade till några gånger. 

Efter att allt var färdigt tog jag mig hem för att vila ordentligt, halvlåg förvisso i fåtöljen hos barnmorskan - men ändå. För sen några timmar senare var jag på möte, var nämligen inbjuden till APT då det sker mycket förändringar just nu på våra arbetsplatser. Lovade att komma om jag och kroppen orkade, vilket min nya chef uppskattade. Bonusen var att träffa en del av kollegorna. 

Resten av dagen/kvällen har spenderats liggandes i sängen och soffan, allt för att avlasta livmoderhalsen så mycket det går. Och imorgon är det tid för ny mätning av livmoderhalsen, hoppas att morgondagen har lika bra resultat som dagens. 

Tidig morgon

Då var dagen igång för fullt. Sitter nu hos barnmorskan och busfröet är i full gång, glukosbelastning är verkligen ingen höjdare (och då är detta min andra under denna graviditeten).

Att dessutom vakna hungrig runt 06.30 och därmed illamående när man måste fasta och ska vara hos barnmorskan 07.45 gör inte morgon bättre. 

Nåja, sockerlösningen är svald sen fem minuter tillbaka. Så nu ska jag bara sitta här knappt två timmar innan jag äntligen får äta.

Fredag och lördag

Gårdagen innebar att mannen kom hem redan vid lunch och hämtade mig för att sedan köra till Lund för att träffa kuratorn. Vi hade riktig tur på sjukhusområdet och fick en parkeringsplats så nära ingången som det gick. Så mannen slapp att släppa av mig (och jag slapp vänta på honom) för att sedan köra och ställa bilen i något av parkeringshusen, som dessutom ligger långt ifrån där vi var. 

Fick sett var förlossningen, neonatalen och neonatalintensiven ligger i Lund, för kuratorn sitter nämligen i samma byggnad. Så om busfröet bestämmer sig för att komma tidigare än vad de klarar av i Malmö är det hit vi kommer att bli skickade. Vår plan är att föda i Malmö, men vi är också medvetna om att det kan bli Lund om förlossningen startar de närmaste veckorna (då intensiven ligger i Lund).

Samtalet med kuratorn gav väldigt mycket, det var så skönt att få prata med henne och få hennes tankar, förslag och åsikter om saker och ting. Tror nog att polletten trillade ner ett antal gånger för mannen med. För att denna graviditeten tillsammans med sorgen efter Bella, bekymmerna på hans jobb och min sjukskrivning har väl inte varit så sunt och gynnande för vårt äktenskap. 

Efter besöket körde vi och köpte ett babyskydd, efter många om och men (testat, klämt, känt, läst mm) har vi bestämt oss. Vi valde att köpa ett Akta Graco med bas. Funkar inte med vagnen, men det gör oss ingenting för vi bestämde oss för att vi inte är intresserade av en adapter. Vi vill hellre att barnet ligger i vagnen än sitter kvar i babyskyddet och skulle vi vara vid någon butik (för att snabbt handla något) är det bara att ställa ner babyskyddet i en kundvagn. 

På kvällen tog vi det lugnt hela familjen i soffan. Kände mig väldigt omtyckt och uppmärksammad när båda hundarna och mannen låg runt omkring mig. Sen kom jag på att det är ju busfröet som alla vill vara nära. Men vad gör det, mysigt som bara den var det. Och jag kan säga med stor säkerhet att våra hundar vet att något är på gång. Den gamle är extra snäll med att värma min rygg med, för hon lägger sig gärna tätt intill bakom mig och värmer min ömma svank. 

Familjemys i soffan.

Idag blev det en tur till sybutiken för att köpa allt material till ett babynest, som min mamma lovat att sy åt oss (kan sy själv, men jag är väldigt tacksam över att slippa och mamma är lite bättre än vad jag är). Kommer bli ett sandfärgat babynest med Nalle Puh motiv. 

Tyget till vårt babynest

Nu börjar vi verkligen köpa och införskaffa oss allt vi behöver (till en början). Det har varit en trög start, men de senaste veckorna har jag börjat våga att köpa saker till busfröet. De stora sakerna vi har kvar nu är spjälsäng och skötbord. När det gäller sängen har vi funderat på om vi ska köpa ny eller använda mannens gamla (måste dock kollas om den klarar dagens säkerhetskrav, är trots allt 33 år gammal). 

Och skötbord har vi funderat på om vi ska ha eller inte, tar mycket plats och det har vi lite brist på just nu. Vi vet vilket vi vill ha om vi bestämmer oss för att köpa ett, men vi får se. Har förhoppningsvis några veckor på oss att bestämma oss. 

Besök och mardröm

Vaknade helt förstörd och ledsen tidigt idag, hade en riktigt hemsk mardröm där jag förlorade busfröet. Kommer inte ihåg allt ur drömmen, men det gjorde så ont och jag grät och hade panik. Men bara några få sekunder efter att jag vaknade så kände jag busfröet böka runt i magen, lugnade mig, klappade på magen och pratade lite med busfröet innan jag sedan somnade om. 

Olustkänslan efter mardrömmen har sedan suttit i hela dagen, tack och lov så har busfröet varit riktigt livlig och studsat runt ordentligt där inne. Och ikväll har det sparkats riktigt hårt upp mot lever/revbenen så att den delen av magen flyttats med. 

Har dock haft lite besök här hemma idag. Svärfar ringde när han var på väg ner (skulle till sina svärföräldrar - mannens mormor och morfar) för att fråga om jag var hemma, och om jag kunde tänka mig att klippa deras hunds klor. Mitt jobb som svärdotter (och "uppfödare") tydligen. 

Så en stund senare dök svärfar och hund upp, våra hundar blev överlyckliga. Efter att de hälsat, busat och lugnat sig klippte jag klorna på honom och sedan satt jag och pratade med svärfar en stund innan han körde vidare. 

Någon timme senare ringde han igen och frågade om vi skulle ta en liten runda med hundarna, vilket vi gjorde. De mötte upp oss vid vår lägenhet och så tog vi vår lilla runda runt kvarteret för att sedan sitta i solen och prata en stund till. 

Måste säga att svärfars besök idag har gjort att dagen gått mycket snabbare än vanligt, för helt plötsligt var mannen hemma från jobbet och det var kväll. Imorgon kommer mannen hem mycket tidigare dock, han ska in och jobba förmiddagen (möte på jobbet) sen kommer han hem och hämtar mig innan vi ska till kuratorn i Lund. 

Kuratorn

Idag fick jag tag på "min" kurator. Har inte varit det lättaste. Sista träffen med henne skulle jag haft dagarna innan jag fick insatt mitt cerklage (så i slutet av maj), men det blev avbokat då kuratorn blev sjuk. Sen så har hon haft semester och flyttat sin arbetsplats från Malmö till Lund.

Så det har stått still, nu har jag inte varit i så stort behov av att träffa kuratorn under sommaren - men de senaste två veckorna (och speciellt de senaste dagarna) har jag känt ett ökat behov att träffa henne och få prata. 

Det blev några samtal innan jag fick fatt i kuratorns nya telefonnummer, närmare bestämt 5 stycken. Men även om jag fick ringa runt och fråga/leta efter det nya numret känns det helt klart värt det. För genom att få tag på "min" kurator och boka in en tid med henne, slipper jag att gå till någon annan som inte är det minsta insatt i vår resa och allt vi gått igenom. För "min" har varit med oss sedan helgen när jag blev inlagd och vi förlorade Bella, var nämligen den kuratorn som hade beredskap då. 

När jag fick tag på henne, visste hon nästan direkt vem det var (fick presentera mig lite) och vi fick bokat in en tid redan nu på fredag. Vi bestämde även att mannen skulle följa med denna gången, eftersom det är längesedan vi sågs och för att Bellas födelsedag närmar sig. 

En lite mysigare och så mycket roligare sak med dagen har varit att jag lyckades filma en liten stund när busfröet levde loppan i magen! Busfröet tar verkligen igen sig efter några lugna dagar förra veckan. Extra mysigt var det att sedan skicka filmsnutten till mannen som var på jobbet. 

Vecka 28 (27+3)

Idag har vi (främst jag och busfröet, men även mannen och hundarna) "firat"/njutit av att busfröet idag är 10 veckor större/äldre än vad storasyster Bella blev innan hon rycktes bort från oss. Äntligen känns det som att dagarna går lite snabbare, och för varje vecka som går nu börjar jag faktiskt njuta och tro på att vi ska bli föräldrar i år. 

Busfröet har verkligen levt loppan i magen under dagen, så det måste ha varit en trött liten buse som skrämde oss i förra veckan. För nu är det fullt ös igen. Dessutom gillar busfröet att visa hur stor den har blivit genom att sparka upp mot levern och revbenen samtidigt som den slår mot blåsan eller ljumsken. Och som vanligt så är högersidan i mammas mage bäst, så magen är riktigt sned och ser helknäpp ut på morgonen/när jag vilar (när jag rör mig brukar magen rätta till sig lite och bli mer "normal")

Under kvällen idag blev det en tur med bilen för mannen och mig, så att vi kunde köpa hem lite blandade saker för att skapa ett minnesalbum. Har tänkt länge att jag skulle göra ett minnesalbum om Bella, men orken och kraften har inte funnits. Får se om jag hinner bli klar med det tills det är hennes 1 årsdag.

Albumet kommer innehålla allt från graviditetstestet, ultraljudsbilden, foton på henne och på oss som familj, Skatteverkets papper på att hon är registrerad som vårt barn, hand- och fotavtryck, dikter skrivna till henne, kort vi fick när andra fick veta vad som hänt och massor av annat. Ett sätt att samla allt på ett ställe istället för att det ligger på olika ställen.