Börjar bli rastlös nu, känns tråkigt att bara gå hemma. Är ju trots allt inte sjuk, även om jag är sjukskriven. Så att bara gå hemma är jobbigt, kan inte direkt åka iväg och hitta på något.
Var ute och gick en runda igår, då märkte jag av operationen. För fy vad det gjorde ont i magen när jag gick. Känner inte av det hemma, men det är nog för att jag inte går så långa sträckor. För att gå från sängen till soffan, soffan till köket osv är inte samma sak som att gå ner tre våningar och sedan gå i 45 minuter i följd. Samtidigt var det skönt att komma ut, så jag får se om det inte blir en runda ikväll med.
Får helt enkelt se om jag orkar, känner mig väldigt trött just nu. Är väl all stress och ångest inför (väntan på) operationen som börjar släppa. För det känns som jag sovit fler timmar de senaste två dygnen än vad jag varit vaken.
Är för övrigt så sugen på att boka en resa till sommaren, så jag sitter och kollar runt. Men jag vågar inte boka något, vet ju inte hur det kommer att se ut för oss när sommaren kommer. Men med denna vintern som varit så längtar jag verkligen bara till sol och värme, så risken är väl att jag inte kan låta bli utan bokar en resa till slut.
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
Mår bra...
Med tanke på att jag blev opererad igår, så mår jag förvånansvärt bra idag. Känns som jag inte sovit på evigheter och sover till och från hela tiden, men det får tiden att gå lite snabbare framåt. Har inte några större problem med smärta eller blödning heller.
En av alla gånger jag vaknat i dag så gick jag upp och ringde till RMC. Ringde för att informera om att jag fått gjort operationen, så jag fick bokat en telefontid med min doktor nästa onsdag. Ska bli skönt att prata med doktorn igen och att få veta när vi ska sätta igång med tredje försöket (Pergotime).
En av alla gånger jag vaknat i dag så gick jag upp och ringde till RMC. Ringde för att informera om att jag fått gjort operationen, så jag fick bokat en telefontid med min doktor nästa onsdag. Ska bli skönt att prata med doktorn igen och att få veta när vi ska sätta igång med tredje försöket (Pergotime).
tisdag 29 januari 2013
Hemma igen
Dagen började tidigt, med en varm och skön dusch. Sen var det bara att klä på sig kläderna och sätta sig i bilen in till Malmö och KK för att bli sövd och av med polypen.
Mannen körde mig in, men fick inte följa med längre än till första väntrummet. Och där satt han mellan 8.15 och 13.45. Fick pratat med honom efter operationen, och sedan även ca 15 minuter innan jag fick lämna sjukhuset.
Lite skuldkänslor har jag för att han fick sitta och vänta så passa många timmar, men jag älskar honom ännu mer för att han gjorde det. Kände mig så mycket tryggare och lugn av att veta att han var så när mig även om han inte satt bredvid mig.
Operationen gick bra, och nu är polypen BORTA! Nu ska jag "bara" läka (tar ca 2-3 veckor) och sen sätter vi förhoppningsvis igång med nästa försök. När jag vaknade från narkosen, mådde jag riktigt bra och det är första gången som jag verkligen mått bra efter en narkos. Brukar må riktigt illa och kräkas plus att jag brukar ha svårt att vakna upp från först början.
Dock började dagen riktigt illa, när jag gick på toa för att fixa med urinprov så visade det sig att jag fått en blödning. Till saken hör att jag INTE haft en "egen" (naturlig) mens på ca två år! Och så kommer den idag, när den absolut inte fick komma!!!
Fick åka in till sjukhuset ändå, berättade det för sjuksköterskan på preoperativa avdelningen. Hon sa att det skulle nog gå att operera mig ändå, men att jag skulle ta det med kirurgen när han kom in för att titta till mig innan jag skulle opereras. Berättade det för kirurgen när han kom (med en stor klump rädsla i magen), var rädd att han skulle avbryta alltsamman och skicka hem mig igen. Men så blev det inte, utan istället så sa han bara att han skulle försöka ändå. Eftersom att risken finns att jag annars bara kommer ha en ny blödning nästa gång. Och tur var ju det, för allt gick som det skulle och nu är den borta.
Och eftersom det var tisdag, så åkte jag faktiskt iväg och vägde mig med idag. Är trots allt "min vägningsdag" och då ska jag väga mig helt enkelt. Vågen visad på minus idag med, även om de proppat mig full med dropp och annat på sjukhuset. Dagen resultat var -0,8 kg, så nu är mitt BMI 26,5. och jag är ett halvt kilo ifrån att ha gått ner 40 kilo!!! Nästa vecka är av stor betydelse för mig, då är det min ett årsdag sedan jag började gå ner i vikt, tänk - kan det möjligtvis vara så att jag faktiskt kommer klara av att gå ner 40 kilo på ett år?!? Jag hoppas det!
Har inte haft någon direkt känning av operationen, inga större smärtor heller. Dock känns det som en rejäl "baksmälla": seg, trött, yr/små förvirrad, lätt feber, illamående, grådaskig (min man tycker jag ser grå-gul ut i huden sen operationen) konstant torr i halsen och knaprar Ipren och Panodil.
Så en sammanfattning av dagen:
Mannen körde mig in, men fick inte följa med längre än till första väntrummet. Och där satt han mellan 8.15 och 13.45. Fick pratat med honom efter operationen, och sedan även ca 15 minuter innan jag fick lämna sjukhuset.
Lite skuldkänslor har jag för att han fick sitta och vänta så passa många timmar, men jag älskar honom ännu mer för att han gjorde det. Kände mig så mycket tryggare och lugn av att veta att han var så när mig även om han inte satt bredvid mig.
Operationen gick bra, och nu är polypen BORTA! Nu ska jag "bara" läka (tar ca 2-3 veckor) och sen sätter vi förhoppningsvis igång med nästa försök. När jag vaknade från narkosen, mådde jag riktigt bra och det är första gången som jag verkligen mått bra efter en narkos. Brukar må riktigt illa och kräkas plus att jag brukar ha svårt att vakna upp från först början.
Dock började dagen riktigt illa, när jag gick på toa för att fixa med urinprov så visade det sig att jag fått en blödning. Till saken hör att jag INTE haft en "egen" (naturlig) mens på ca två år! Och så kommer den idag, när den absolut inte fick komma!!!
Fick åka in till sjukhuset ändå, berättade det för sjuksköterskan på preoperativa avdelningen. Hon sa att det skulle nog gå att operera mig ändå, men att jag skulle ta det med kirurgen när han kom in för att titta till mig innan jag skulle opereras. Berättade det för kirurgen när han kom (med en stor klump rädsla i magen), var rädd att han skulle avbryta alltsamman och skicka hem mig igen. Men så blev det inte, utan istället så sa han bara att han skulle försöka ändå. Eftersom att risken finns att jag annars bara kommer ha en ny blödning nästa gång. Och tur var ju det, för allt gick som det skulle och nu är den borta.
Och eftersom det var tisdag, så åkte jag faktiskt iväg och vägde mig med idag. Är trots allt "min vägningsdag" och då ska jag väga mig helt enkelt. Vågen visad på minus idag med, även om de proppat mig full med dropp och annat på sjukhuset. Dagen resultat var -0,8 kg, så nu är mitt BMI 26,5. och jag är ett halvt kilo ifrån att ha gått ner 40 kilo!!! Nästa vecka är av stor betydelse för mig, då är det min ett årsdag sedan jag började gå ner i vikt, tänk - kan det möjligtvis vara så att jag faktiskt kommer klara av att gå ner 40 kilo på ett år?!? Jag hoppas det!
Har inte haft någon direkt känning av operationen, inga större smärtor heller. Dock känns det som en rejäl "baksmälla": seg, trött, yr/små förvirrad, lätt feber, illamående, grådaskig (min man tycker jag ser grå-gul ut i huden sen operationen) konstant torr i halsen och knaprar Ipren och Panodil.
Så en sammanfattning av dagen:
- operationen avklarad, gick som den skulle.
- fått min första mens på 2 år.
- Vägt mig, -0,8 kg.
måndag 28 januari 2013
Imorgon sker det
Nu är det snart tid för min operation. Ringde till preoperativa avdelningen för en stund sen och fick tiden. Så imorgon kl 8.15 är det tid för mig att bli sövd och bli av med polypen.
Känns ganska overkligt att det är tid redan imorgon, men samtidigt helt underbart. Tänk att något äntligen skulle ske till vår fördel. Att jag "bara" behövde vänta en månad istället för tre!
Har dessutom redan förberett det mesta inför morgondagen, har sjukskrivit mig resten av veckan, tvätta kläder till imorgon (ska vara rena kläder på morgon), anmält förhinder till möten som jag skulle varit på imorgon och fixat transport - mannen min kör mig in (och hem) och väntar på sjukhuset medan jag är sövd och opereras.
Det som är kvar att fixa är: Duscha, både ikväll och imorgon, Fasta från 24.00, Plocka ihop bankkort, Id-kort och högkostnadskort, Fixa ett urinprov att ha med mig in på morgonen.
Känns ganska overkligt att det är tid redan imorgon, men samtidigt helt underbart. Tänk att något äntligen skulle ske till vår fördel. Att jag "bara" behövde vänta en månad istället för tre!
Har dessutom redan förberett det mesta inför morgondagen, har sjukskrivit mig resten av veckan, tvätta kläder till imorgon (ska vara rena kläder på morgon), anmält förhinder till möten som jag skulle varit på imorgon och fixat transport - mannen min kör mig in (och hem) och väntar på sjukhuset medan jag är sövd och opereras.
Det som är kvar att fixa är: Duscha, både ikväll och imorgon, Fasta från 24.00, Plocka ihop bankkort, Id-kort och högkostnadskort, Fixa ett urinprov att ha med mig in på morgonen.
söndag 27 januari 2013
Helgen över
Då var denna veckan slut, och arbetshelgen är också över. Helgen har passerat riktigt snabbt och jag har haft tre riktigt trevliga dagar på jobbet.
Nu är det bara morgondagen kvar innan operationen, och det enda jag kan säga är att jag längtar. Ska bli så skönt att få det överstökat. Att bli av med ett hinder, ett hinder som stoppat oss i vår resa i över en månad nu.
Dock kommer jag nog vara ganska uttråkad redan på onsdagskvällen, nackdelen med att vara sjukskriven är ju trots allt att man blir tvungen att stanna hemma. Kan ju inte vara ute och hitta på en massa annat. Skulle se fel ut om jag skulle stöta på någon från jobbet.
Då är det tur att jag har mina hundar, för oavsett hur sjuk jag är - så måste de komma ut för att få motion och sköta sina behov. Sen tror jag nog att motion kan vara till fördel för smärtorna efter operationen. Då de menar att det kommer vara som svår "mensvärk", och för mig är det just att röra på mig som är det enda som verkligen hjälper mig då.
Nu är det bara morgondagen kvar innan operationen, och det enda jag kan säga är att jag längtar. Ska bli så skönt att få det överstökat. Att bli av med ett hinder, ett hinder som stoppat oss i vår resa i över en månad nu.
Dock kommer jag nog vara ganska uttråkad redan på onsdagskvällen, nackdelen med att vara sjukskriven är ju trots allt att man blir tvungen att stanna hemma. Kan ju inte vara ute och hitta på en massa annat. Skulle se fel ut om jag skulle stöta på någon från jobbet.
Då är det tur att jag har mina hundar, för oavsett hur sjuk jag är - så måste de komma ut för att få motion och sköta sina behov. Sen tror jag nog att motion kan vara till fördel för smärtorna efter operationen. Då de menar att det kommer vara som svår "mensvärk", och för mig är det just att röra på mig som är det enda som verkligen hjälper mig då.
lördag 26 januari 2013
En energikick
Efter att ha jobbat hela dagen (12,5 h) så var det skönt att få komma hem. Väl hemma fick jag en liten energikick, som resulterat i att jag har rengjort spisen, micron, fläkten och kalkat av kaffekokaren. Och det är bara att erkänna att det var på tiden det blev gjort.
Dagen har flytet på bra, blev en bättre dag på jobbet än vad jag hoppats - vilket gjorde att tiden gick så mycket snabbare med.
Nu ska jag dock försöka varva ner, ny arbetsdag imorgon med. Sen börjar en ny vecka, med skola på måndag och operation på tisdag. Måste bara komma ihåg att ringa preoperativa avdelningen på KK på måndag för att få tiden jag ska vara hos dem på tisdag. LÄNGTAR! Snart är denna paus i vår resa över, snart får vi börja med nästa försök.
Dagen har flytet på bra, blev en bättre dag på jobbet än vad jag hoppats - vilket gjorde att tiden gick så mycket snabbare med.
Nu ska jag dock försöka varva ner, ny arbetsdag imorgon med. Sen börjar en ny vecka, med skola på måndag och operation på tisdag. Måste bara komma ihåg att ringa preoperativa avdelningen på KK på måndag för att få tiden jag ska vara hos dem på tisdag. LÄNGTAR! Snart är denna paus i vår resa över, snart får vi börja med nästa försök.
fredag 25 januari 2013
Sluta klaga!
Åhhh, vad jag hatar gravida som konstant beklagar sig till höger och vänster om hur ont de har överallt. Särskilt de som redan har minst ett barn sen innan. Det stör mig ännu mer när de gör det för att få uppmärksamhet och sympatier.
Två personer som jag känner har redan gjort det idag, och jag tvingar mig själv att hålla tyst. För det enda jag har lust att säga till dem är: Du har fan själv valt att skaffa ett barn till, du vet hur du mådde förra gången och hur det slet på din kropp. Så kom inte här och beklaga dig, och önska att jag ska tycka synd om dig.
Tilläggas bör väl att ingen av dessa har haft problem att bli gravida, utan det räcker att de tittar på sin partner. Vill man ha sympatier får man väl kräva det av den som gjort dem på smällen, inte av alla andra. Det finns "bara två" som är ansvariga och då ska inte alla andra stanna upp och tycka synd om dem.
Nä, idag gäller det att passa sig för mig. Småbarns föräldrar och gravida, står inte högt i kurs hos mig just nu. Kan ha och göra med att när jag var ute och gick i stan, blev påkörd av en barnvagn och höll på att bli påkörd av en annan.
Två personer som jag känner har redan gjort det idag, och jag tvingar mig själv att hålla tyst. För det enda jag har lust att säga till dem är: Du har fan själv valt att skaffa ett barn till, du vet hur du mådde förra gången och hur det slet på din kropp. Så kom inte här och beklaga dig, och önska att jag ska tycka synd om dig.
Tilläggas bör väl att ingen av dessa har haft problem att bli gravida, utan det räcker att de tittar på sin partner. Vill man ha sympatier får man väl kräva det av den som gjort dem på smällen, inte av alla andra. Det finns "bara två" som är ansvariga och då ska inte alla andra stanna upp och tycka synd om dem.
Nä, idag gäller det att passa sig för mig. Småbarns föräldrar och gravida, står inte högt i kurs hos mig just nu. Kan ha och göra med att när jag var ute och gick i stan, blev påkörd av en barnvagn och höll på att bli påkörd av en annan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)