Tänka positivt

Idag har jag haft sjukt mycket smärta och kramp i magen och mått riktigt illa större delen av dagen. Detta är jobbigt oavsett när det är, men extra jobbigt är det när man spenderar drygt 13 timmar på jobbet. Men jag lyckades bita ihop och ta mig igenom arbetspasset och är nu hemma igen.

Det enda jag kan göra är att försöka tänka positivt och hoppas på att det är växtvärk (från helvetet) från de båda äggblåsorna som gör sig till känna. Det är i alla fall så jag har försökt tänka hela dagen och ska även försöka ha den inställningen imorgon med, för då ska jag jobba igen. Och sen på torsdag får jag veta om det är mina äggblåsor som växt till sig och gett mig kramp och smärta.

VUL

Gårdagens "panikattack" har lagt sig lite, och dagen började i alla fall ganska bra. Träffade V i skolan och fixade till det sista på vårat examensarbete, så nu är det inskickat och allt vi kan göra nu är att vänta på opponering och examinatorns beslut. 

Kl 13.30 var det tid för VUL. Två äggblåsor hade börjat växa, men de var endast ca 10 mm i diameter. Känslorna under VULen gick upp och ner och lite upp igen. Äggblåsorna såg större ut först, så först tändes hoppet sen blev det mörk när vi såg måtten på dem. Men läkaren ville boka in en ny VUL på torsdag då jag påbörjade Pergotime kuren två dagar senare vid detta försöket jämfört med tidigare försök. 

Läkaren tyckte vi skulle försöka vara positiva då det finns en chans att de bara behöver några extra dagar på sig att växa till sig. Och är det så, så kommer det finnas två stora fina äggblåsor på torsdag. Dock tycker jag det är svårt att tänka positivt, speciellt när äggblåsorna varit mindre för varje gång de senaste tre försöken. 

Fick även frågan av läkaren idag (var hos annan läkare än den som lagt upp vår "plan") om vi pratat med vår doktor om hur många försök med Pergotime vi ska göra och vad vi ska göra sen. Svara att detta var sista försöket med Pergotime, och det tyckte han verkade klokt. Så nu är frågan vad som kommer hända på torsdag om VULen visar på att äggblåsorna inte växt mer. 

För att försöka muntra upp mig lite efter besöket på RMC, så blev det en sväng på stan. Lunch, shopping och fika. Det blev en ny väska och hittade även en jacka (har letat efter en ny vårjacka i minst en månad) så nu känns faktiskt dagen lite bättre.

Nu ska jag dock ta och krypa upp i soffan med mjukiskläderna och inte göra något! Jag ska njuta av att inte ha några måsten att fixa till innan jag ska lägga mig. 

mår skit

För en stund sedan kom verkligheten ikapp mig, och jag mår riktigt riktigt illa och dåligt. Har jobbat hårt med att inte tänka på att vi är mitt uppe i ett försök och det har fungerat ganska bra. Har även ansträngt mig för att ha en positiv inställning och tänka positivt inför detta försöket. 

Och det har fungerat, fram tills idag. Allt som behövdes för att dra undan fötterna på mig, var en kommentar från en person till en annan precis sidan om mig. Om att personen hade något att berätta osv... Detta händ för ca en timme sedan och jag sitter fortfarande och försöker hämta mig. Det var inte vad jag befarade, men alla känslorna som jag fått om det varit det - de kom ändå. Så nu önskar jag bara att få komma hem och få bearbeta alla mina känslor. 

Det kunde knappast ske på en sämre dag. Är väldigt orolig inför morgondagens VUL. För tänk om... tänk om ingenting har hänt...

Om inget har hänt, eller rättare sagt - om detta försöket misslyckas, måste jag nog tvinga mig själv att verkligen överväga om jag ska be om att få ett litet uppehåll från försök eller om jag ska trycka på för att få ta nästa steg i vår behandlingsförsök för att få chansen att en dag få bli föräldrar till vårt lilla önskebarn. 

På väg hem

Då var jag på väg hem efter en trevlig utekväll med V. Har haft en riktig trevlig kväll, med massor av samtal och diskussioner. Måste dock erkänna att det kändes konstigt att inte beställa ett (minst) glas vin och smutta på under tiden som vi pratar på om allt mellan himmel och jord.

Fast samtalen flöt på som vanligt och stämningen har varit på topp. Man skulle nästan kunna tro att vi inte träffats på flera månader, men i verkligheten så har vi träffats mer eller mindre dagligen den senaste tiden då vi skriver vårt examensarbete tillsammans.

Även om det kändes konstigt att inte dricka, så känns det helt klart värt det. För det är ändå så att jag inte vill hamna i situationen att försöket inte lyckas och då börja fundera/tänka på om festandet kan ha varit det som påverkar utvecklingen av äggblåsorna och de kära äggen.

Lite orolig

Känner mig inte så positiv inför måndagens VUL, är helt enkelt orolig för att inget ska ha hänt. Försöker tänka positivt, men är orolig att vår medvind ska ta slut innan måndag. - För det är så det känns just nu, allt har flutit på och många positiva saker har hänt de senaste två veckorna. 

Hoppas/önskar innerligt att där ska finnas en (eller fler) stor fin äggblåsa på måndag och att allt ska gå vägen denna gången. Men samtidigt så tar jag med erfarenheterna från tidigare försök och då även besvikelse känslan från dem, och det är väl det som gör att det är så svårt att försöka tänka positivt. 

Känns som att jag sitter fast i två ytterligheter samtidigt (framtidshopp-hopplöshet), glädjen av att vi är mitt uppe i försöket samtidigt som alla tankar på "varför jag" och "vad man gjort för att förtjäna att vara i denna situationen" samt stressen av att få ihop livet i övrigt med mediciner, biverkningar, telefonköer och turer in till RMC för undersökningar. 

Snart helg

Sitter på jobbet nu, för att jobba tredje natten i rad (sista passet denna veckan). Tyvärr så kommer jag inte hem direkt efter jobbet då vi ska APT imorgon. Ska bli skönt att vara "ledig" i helgen. Ska spendera större delen av helgen med att fixa till det sista på uppsatsen, sen så ska jag gå ut på lördag.

Utekvällen har varit planerad sedan länge, men eftersom jag är mitt uppe i ett försök så kommer jag inte att dricka någon alkohol. Tar trots allt de sista två Pergotime tabletterna samma dag. Känns bara onödigt att dricka.

En riktigt glädjande sak hände idag. Min man fick ett telefonsamtal i förmiddags från stället där han var på intervju tidigare i veckan. Han har fått jobb, förvisso är det sommar jobb. Men han börjar om två veckor och har sedan ett arbete att gå till fram till siste augusti.

Lite funderingar

Funderar på hur länge jag ska ha mens denna gången, för jag är nu uppe i sjätte dagen och den är fortfarande ganska riklig. Dessutom så har jag nu tagit Pergotime i två dagar. 

Hoppas på att mensen slutar imorgon, så att kroppen  har en chans att bygga upp en ny, tjock och fin slemhinna om det på måndag visar sig att det finns någon äggblåsa som vaknat till liv och växt till sig rejält av denna omgången Pergotime. Och ärligt talat, så är jag bara trött på den. 

Funderar också på om jag föredrar Provera eller Primolut. Jag märkte knappt av några biverkningar under tiden jag tog Proveran, men däremot så har jag haft en riktigt rejäl (extrem) mens samt väldigt jobbig mensvärk som suttit i lika länge som mensen. 

När jag tagit Primoluten så har jag haft ganska mycket biverkningar och varit ganska påverkad av dem under kuren, dock har mensen varit mer normal (i alla fall enligt mina mått) och den har varat i ca 4-5 dagar. Har även haft en del mensvärk, men den har kommit till och från och varat de tre första dagarna.