Känner mig inte så positiv inför måndagens VUL, är helt enkelt orolig för att inget ska ha hänt. Försöker tänka positivt, men är orolig att vår medvind ska ta slut innan måndag. - För det är så det känns just nu, allt har flutit på och många positiva saker har hänt de senaste två veckorna.
Hoppas/önskar innerligt att där ska finnas en (eller fler) stor fin äggblåsa på måndag och att allt ska gå vägen denna gången. Men samtidigt så tar jag med erfarenheterna från tidigare försök och då även besvikelse känslan från dem, och det är väl det som gör att det är så svårt att försöka tänka positivt.
Känns som att jag sitter fast i två ytterligheter samtidigt (framtidshopp-hopplöshet), glädjen av att vi är mitt uppe i försöket samtidigt som alla tankar på "varför jag" och "vad man gjort för att förtjäna att vara i denna situationen" samt stressen av att få ihop livet i övrigt med mediciner, biverkningar, telefonköer och turer in till RMC för undersökningar.
håller tummarna, kram
SvaraRaderaJag hoppas för er!!
SvaraRaderaKramar