Allt annat än bra

Nä, allt är långt ifrån som det ska vara här hemma. Hade det inte varit för min underbara lilla dotter hade jag bara slängt ner några plagg i en väska och lämnat hem och man.
Något jag tyvärr tagit som vana och lärt mig genom åren är att alltid hålla uppe en fasad, en fasad som säger att allt är bra eller åtminstone att det är okej. Aldrig visa att allt är skit eller att jag mår dåligt, för de gånger jag visat det har det alltid slutat med att jag blivit sårad eller nedbruten ännu mer. 

Men den där fasaden går inte att hålla uppe hur länge som helst, och det kommer till ett väldigt högt pris - nämligen min egen hälsa. Med alla extra hormoner och sömnbrist som det varit i snart två månader, sliter det ännu hårdare och för ungefär en och halv vecka sedan brast det i fasaden till mannen. Och sedan dess har vi knappt pratat med varandra. De ord och meningar som utbytts har handlat om vår dotter, hundarna eller liknande. 

Vårt äktenskap hänger verkligen på en skör tråd, men utåt sett har jag under den här tiden ändå kämpat med att låtsas som ingenting och hållit fasaden uppe för alla andra. Tills i fredags, då orkade jag inte längre. Då hade verkligen all ork tagit slut och tårarna hade redan runnit längst kinderna nästan ett dygn. 

Men trots att situationen är som den är här hemma, har jag ändå på något sätt lyckats vara lite effektiv mellan alla tårarna. Bokade tvättstugan i källaren, och äntligen har jag/vi kommit ikapp tvättberget här hemma. Har inte varit det lättaste, men det har funkat och lilltjejen har följt med ner i bärselen och tittat på alla lamporna i källaren med stora nyfikna ögon vid de tillfällen hon varit vaken (vissa gånger somnade hon redan i trappan ner). 

Och idag kom min pappa hit för att hjälpa mig att få upp två hyllor i lilltjejens hörna. Så nu har några väl utvalda saker placerats där, och helt plötsligt känns det verkligen som att hon inte längre är på lån utan att hon faktiskt är min. Till sist har jag också fått/vågat boa lite jag med. Vilket varit extra behövligt för mig efter allt som skett och sker. 

Babushkadockor som jag köpt till lilltjejen med texterna:
"I will love you..." "all day..." "everyday..." "forever."

En sak jag måste göra på måndag (eller i alla fall under nästa vecka), som jag fortfarande inte fått gjort - är att försöka få en tid till min kurator, hoppas verkligen att hon är tillbaka. Annars måste jag få tid till någon annan, det hade jag behövt för länge sen - men som sagt mitt eget mående har jag försökt hålla begravt, till hänsyn för andra. 

2 månaders koll

Idag har jag och vår lilla tjej varit hos BVC på 2 månaders kontroll, och därmed även läkarundersökning. Tänk, vår tjej har om en vecka funnits med oss i våra liv i två månader! Och fortfarande känns det ganska overkligt, att vi äntligen har ett litet barn - ett barn som är vårt och inte på lån av någon annan. 

Hon växer på, och är nu 59 cm lång och väger 4455 gram, och följer sina egna kurvor hur fint som helst. Vår tjejs längdkurva ligger över standardkurvan och vikten under. Så hon är lång och smal. 

Vi lyckades verkligen tajma besöket hos läkaren, och var där när tjejen var pigg och på ett strålande humör. Så det gick lätt för läkaren att undersöka vår lilla tjej. Så gott som allt såg riktigt bra ut, och extra plus för hennes pigga och klara blick samt starka nacke. Det enda så läkaren hade lite oro över var att hon är så blek. Efter lite prat mellan läkaren, bvcsköterskan och mig blev det beslutat att jag och tjejen skulle iväg till vårdcentralen och laboratoriet där för att ta ett blodvärde på lilltjejen. 

Hennes blodvärde låg på 114, vilket var helt normalt och därmed kunde läkaren också helt utesluta att blekheten är på grund av det. Med största sannolikhet har min lilla tjej bara ärvt sin pappas bleka hudton (får väl se i framtiden om hon då också har ärvt fräknar av honom). 

När mannen kom hem passade vi på att köra iväg och handla lite, vill och vågar inte besöka större butiker på helgerna när tjejen är så liten. Så att passa på mitt i veckan på kvällarna är perfekt. Fick äntligen köpt hyllor som vi ska sätta upp vid hennes säng, som vi ska ställa hennes mjukisdjur och andra prylar. 

Möten och rosor

Både igår och idag har jag varit på möte tillsammans med vår lilla tjej. Båda i den nya nämnden jag ska sitta i, igår var det gruppmöte och idag var det nämnden som sammanträdde. Och vår lilla tjej har uppfört sig hur bra som helst, hade aldrig vågat hoppas på att det skulle gå så här bra. 

Vid mötet igår, matade jag henne precis innan och sedan sov hon sig igenom hela mötet. Och vid dagens möte passade jag också på att mata precis innan, men (eftersom det var tidigare och under de timmar vår tjej brukar vara vaken mer) idag var hon vaken precis hela mötet. Vid två eller tre tillfällen började hon skruva på sig och smågnälla. Så jag spenderade större delen av mötet stående och gungandes och efter halva mötet blev hon hungrig. Så nu har jag suttit på ett sammanträde, fullt med folk och ammat henne med. 

Idag började mannen dagen med att be om förlåtelse och sedan kom han även hem med en bukett rosor och ett kort (som han faktiskt till och med skrivit några rader i). Ett steg i rätt riktning, även om det är långt ifrån överstökat. Kommer inte gå in på vad det handlar om, men det hänger samman med det jag skrev för en vecka sedan. Kan säga att det verkligen blivit en djup spricka pga det, och han har mycket att göra innan den är lagad. 

Rutin och släkt

I lördags var det tid för nytt kusinkalas, denna gången var det systerns äldsta son som fyllt 8 år (i fredags). Precis som vid jul var vi alla där förutom min äldsta bror och hans familj. När kalaset var slut ville systersonen följa med oss hem. Och det fick han, dock var han nog lika sur på mig som sin mamma när vi sa att han inte fick spela på någon av våra maskiner. Han har nämligen spelförbud hela helgen, efter att ha varit riktigt elak mor sin mamma. 

Han försökte flera gånger, men vi var lika bestämda så till sist gav han upp och nöjde sig med att titta på film. Något han i slutänden var riktigt nöjd med, för vi har en 3D tv - och han fick sett LEGO filmen i 3D. När den var slut ville han se en till, men då var klockan mycket så det var tid för honom att bli hämtad. Men medan han väntade på sin styvpappa, fick han se lite av Draktränaren 2 i 3D med. 

Har även lovat honom att han ska få komma hit nästa helg igen (är hos sin pappa nästa helg), och då ska han få spela - om han uppför sig och gör vad hans mamma säger. 

Systersonen må vara en riktig liten "ligist" till och från, oftast till. Fast han är en riktig goding med ganska så ofta. Till vår dotter är han hur söt som helst, och kommer fram till henne ofta - för att klappa på kinden, prata med henne eller för att hålla henne. Men lite avundsjuk är han på henne, inte så konstigt när vi alltid har varit "hans" och nu kommer hon och tar vår uppmärksamhet och styr och ställer. 

Något annat som skett här hemma i helgen är att vi börjar få in en liten nattnings rutin med lilltjejen. Tre kvällar i rad har jag lagt henne i sin säng efter amningen vid 22, och efter lite vaggvisor, pussar och klappar på kinden somnar hon. Lite tomt har det känts i min famn om jag ska vara ärlig, för annars har jag spenderat större delen av kvällen och natten med henne i min famn i soffan eller sängen.

 Men det tog hon igen idag under dagen, för idag har hon verkligen varit mammig och velat vara i min famn hela tiden. Så jag räknade inte med att hon skulle somna nu ikväll när jag la henne, men det gjorde hon. Och hon sover fortfarande. 

Får se om det här kommer bli en bra och ihållande rutin. Hoppas på det, för jag känner mig så mycket mer utvilad denna helgen än vad jag gjort sen hon föddes. Lyckas få nästan fyra timmar i stöten i två omgångar på natten nu, är bara blöjbyte och matning som "stör". För hon somnar om relativt snabbt igen efter mat och ny blöja, det har hon heller inte gjort innan. 

Återträff

Idag var det så äntligen tid för återträff i föräldragruppen. Blev några riktigt trevlig timmar som bara flög förbi. Och förvånansvärt tysta och lugna barn med. Samtalen bröts lite då och då av skratt för att någon av bebisarna lyckades rapa rejält eller få till det med rejäla brak i blöjorna. Men skrik och gråt blev det bara minimalt. 

Vi pratade om våra förlossningar och tiden efter, hur stora vår små bebisar var, hur förlossningarna/snitten gått (och anledningen till snitten), amning, om vi saknat någon information från barnmorskan, RS och andra sjukdomar, lite kräk, kiss och massor av bajssnack. Och en massa annat. 

Det blev lite extra trevligt att även alla papporna också tog sig tid och var med på dagens träff, så det blev inte bara mammornas perspektiv på allt. 

Passade även på att väga och mäta vår tjej, 57 cm och 4290 gram idag. Så hon fortsätter att sakta men säkert gå upp i vikt. Dock fick vi veta att vår tjej är mindre idag, 1 ½ månad gammal - än vad den ena tjejen i gruppen var när hon föddes. Men hon var helt klart minstingen i gruppen. 

Belysning

När jag plockade bort årets julpynt (dvs ljusstakar/stjärnor/hjärta) förra veckan insåg jag att hjärtat i sovrumsfönstret skulle saknas något enormt. Vi har haft det tänt på nätterna, för det har blivit lagom mycket ljus att sova i utan att störas. Så istället för att stå helt utan bra nattbelysning, har hjärtat fått hänga kvar i fönstret lite extra.

Så medan jag suttit och ammat har jag letat runt på nätet efter någon belysning att ha i sovrummet. Till slut fastnade jag för Happy lights och köpte dem i färgkombinationen Medersa, och idag fick jag äntligen hem den. Blev riktigt nöjd med resultatet, lagom mycket ljus, och hög mysfaktor. Placeringen blev jag ganska så nöjd med, men tror att vi (jag) kommer att ändra om den senare, när vi köpt en hylla att placera lilltjejens gosedjur och småprydnader på. 

Resultatet.

Närbild, när det är släkt i sovrummet.

Har varit riktigt tråkigt väder ute, så vi har stanna inne och myst massor. Och så har jag bombarderat mannens mobil med bilder på lilltjejen, och alla hennes minspel och grimaser. Har lyckats fånga hennes leende på bild flera gånger under de senaste dagarna. Passade även på att ta lite nya bilder på vår tjej med systemkameran. 

Nu ska jag nog gosa ner mig i soffan en liten stund, kanske umgås lite med mannen - om han är på humör, för han har verkat ganska så sur större delen av kvällen. Att lägga mig är i alla fall inte lönt, för snart kommer tjejen att vakna för att äta och få blöjan bytt. 

Kropp och knopp

Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå hur min kropp fungerar/inte fungerar... Har som sagt PCOS, och en mer eller mindre obefintlig ägglossning. Har jag de senaste sex åren, mens en eller två gånger på ett år (utan medicin) är det mycket. 

Överallt hör man nästan alltid "att så länge man helammar, kommer inte mensen". Ha. Det håller inte min kropp med om, för när vår lilla tjej var på dagen sex veckor gammal - ja, hör och häpna... Mensen dök upp. (Precis vad man vill ha efter att först blött rejält i fyra veckor efter förlossningen.) 

Frågan är nu hur kroppen kommer att fungera framöver, var detta en engångsföreteelse eller kommer jag att få en menscykel? En cykel som kan anses vara en "normal och vettig" cykel. Nåja, det är bara att vänta och se. Kan dock konstatera att mensen är inget jag saknat under graviditeten. 

Ser fram emot slutet av våren när de ska kalla mig på nytt till endokrinologen. Förvisso innebär det att jag inte ska ta några som helst mediciner för att hålla min PCOS i schack, eller får använda preventivmedel med hormoner (om jag nu skulle få för mig att använda det). Men det blir också första gången sedan jag blev remitterad dit, som jag tar prover utan några mediciner inblandade. Mer korrekta provsvar kan jag och läkarna inte få i alla fall.

Till något helt annat, som ändå har lite med kroppen att göra - dock huvudet. Så ska jag nog börja erkänna att jag inte svävar på några små rosa moln. Vissa stunder gör jag det, och det är helt underbart. Jag njuter verkligen av varje sekund som jag får sväva på de där molnen. 

Det hände så mycket den helgen och veckorna efter som vår tjej kom, som snurrar i skallen hela tiden - en del saker som jag inte ens tänker ta upp här, även om jag verkligen skulle behöva kräka av mig rejält (men jag vet som sagt att min blogg inte är helt anonym, och vissa som läser/har tillgång till den är inblandade på ett eller annat sätt). Saker som även påverkar relationen med mannen. För inte ens honom kan jag kräka av mig till eller prata om det med. För han skyddar/står direkt på andras sida och förstår verkligen inte varför jag känner som jag gör. 

Så jag hoppas verkligen att min kurator snart är tillbaka, annars får jag nog be om att bli skickad till någon annan. Hade det inte varit så många olika faktorer/saker hade jag säkert klarat ut det själv, men får nog inse att jag antagligen aldrig kommer kunna bearbeta allt utan professionell hjälp.