31 år

Då var dagen här, min första födelsedag som mamma med ett litet barn i min famn. Idag har jag njutit till fullo, speciellt av att få spendera min födelsedag med min dotter - mitt barn. Dagen började med att jag fick en liten present innan mannen stack iväg till jobbet. En ny tidning och en mini trisslott, för att ha något att göra om jag fick tråkigt/tid över tills det att mannen kom hem från jobbet och jag fick mina andra presenter. 

Dagen har sprungit iväg, var på BVC och föräldragrupp på förmiddagen och sen direkt efter lunch var jag hos kuratorn och vi påbörjade KBT idag. Kanske inget man tänker sig vara passande på sin födelsedag, men jag känner att det var ett perfekt tillfälle - och en riktigt bra "present" till mig själv - att ändra mitt tankemönster och förhoppningsvis må mycket bättre. 

Solen har varit framme hela dagen och värmt så skönt. Att Magnoliaträden slagit ut är bara ännu en bonus, älskar verkligen Magnolia (den dagen vi har hus och trädgård kommer ett Magnolia träd planteras till minne av Bella). 

När mannen kom hem, hade han även med sig kvällsmat åt oss. Så det blev sallad och rött vin till kvällsmat här ikväll, och så blev det även födelsedagstårta i form av cheesecake. Och så fick jag mina presenter, ett aktivitetsarmband och ett guldhänge i form av ett hjärta med tre små diamanter (och en väldigt fin och vacker tanke bakom).  Av lilltjejen har jag fått massor av pussar, dregel, leenden, skratt och mys. Och att hon somnade lite tidigare än vad hon gjort den senaste tiden. 

Lilltjejen hjälpte glatt till att öppna mammas paket. 

Energi och glädje

Den senaste veckan har varit väldigt blandad. Dagarna fram till och med söndag tillhörde nog några av de absolut värsta/jobbigaste, men igår och idag har varit helt underbara dagar som gett mig så mycket energi. 

Igår var det fint väder och vi var fyra mammor med varsin bebis från BVC gruppen som träffades och tog en promenad på ca 1 timme. När vi splittrades efter den promenaden fortsatte jag och en annan att promenera (och prata om allt möjligt och lite till) med vagnarna ca 2 timmar. 

När vi sedan sa hejdå, var det bara för mig att hämta hundarna och ta ut dem på en runda med. Så under bara gårdagen blev det nästintill 4 timmars promenad. Kan berätta att mina ben inte var så intresserade av att anstränga sig idag. 

Idag har jag och lilltjejen varit iväg på en riktig långfärd med både buss och tåg. Har nämligen varit iväg och på träff RMC tjejerna. Eftersom vi är utspridda i Skåne, Blekinge och Småland, bestämde vi att mötas på "mitten" så det blev en träff i Kristianstad idag. Så idag blev det 8 mammor och 8 bebisar som träffades. Blev både lunch och fika innan det var tid att åka hemåt igen. 

Det kändes helt otroligt att träffa så gott som alla i gruppen som nu fått sina så efterlängtade små mirakel och önskebarn. Vi har träffats i över ett år nu, och när vi började träffas vågade vi nog aldrig tro (även om vi alla verkligen önskade och hoppades på det) att vi idag skulle sitta där och fika med små bebisar som såg till att påminna oss om att de var med oss idag genom fisar, kräk, bajs, kiss, skrik, gråt, prat, skratt och leenden. 

Tog tåget tillbaka till Malmö där vi möte upp mannen efter jobbet så vi kunde åka med honom hem i bilen istället för att åka buss med vagnen i rusningstrafik. Efter matning var det sen bara att ställa sig på vågen hos ViktVäktarna för veckans vägning. -1,4 kg denna veckan, sjukt nöjd med det resultatet. Innebär att jag gått ner 8,6 kg på 6 veckor. 

Morgondagen innebär ny "utflykt", för då är det tid för nytt besök hos psykologen och familjesamtal. Sen på torsdag så är det träff med BVC gruppen på förmiddagen och sedan efter lunch ska jag till kuratorn och förhoppningsvis påbörja KBT. Ja, och så är det min födelsedag med på torsdag... 

Får väl se hur den kommer att bli. Andra året med lilltjejen, för förra året låg hon i min mage och växte till sig. Även andra året som mamma, men första födelsedagen som mamma med barn. Så får väl se hur den dagen blir. 

Torsdag

Idag skulle jag som sagt påbörjat min KBT behandling, men den blev uppskjuten då kuratorn har vård av sjukt barn. Så dagen har varit helt tom i kalendern. Jag och lilltjejen började dagen med att mysa i sängen ett tag efter att hon fått dagens första flaska. Bonus för min del var att hon idag somnade om, så jag fick några minuters extra sömn med. Vilket är välbehövligt när jag inte får sovit på nätterna, även om lilltjejen sover så bra som hon gör. 

Dagen har annars innehållet mys i mängder, puss attacker från lilltjejen, lite städning, klippt mammas exmans hunds (våra hundars bror/son) päls, matlagning och en skön promenad i vårsolen. På två dagar har det verkligen skett så mycket i naturen. Då var det grått, "dött" och blött och idag var det skinande sol, blå himmel och fullt av knoppar och blommor i träden. Det är såna detaljer som gör att jag bli lite gladare när jag mår dåligt.

Kvällen avslutades med att vi äntligen lyckades få avtryck (färg) av lilltjejens händer, hon har verkligen vägrat att öppna handen fram tills nu. Sen blev det bad (och skrubbande för att få bort färgen) innan det till sist var mamma dotter mys i sängen. Ikväll fick hon somna intill mig i vår säng medan jag sjöng vaggvisor för henne, när hon sen till sist somnade flyttade vi över en sovandes liten tjej i sin egen säng. 

Imorgon måste vi handla, kyl och frys börjar bli tomma nu efter att dopet är helt över. Så hoppas på en lika glad tjej och lika mycket energi för min del imorgon, så att jag orkar/hinner med att skriva upp allt som behöver handlas hem innan mannen kommer hem från jobbet. 

Med tid och ork kommer här en uppdatering

Jaha, vet knappt var jag ska börja. Min värld är verkligen upp och ner, och det finns så många olika saker som stjäl min kraft och energi. Mycket utelämnar jag från bloggen, eftersom jag känner att det är för personliga saker som vissa inte har att göra med. Hade jag vetat att min blogg var mer anonym än vad den är i dagsläget hade jag antagligen skrivit ut så mycket mer. Både för att lätta på mitt hjärta och hjärna, men också för att visa att livet inte blir perfekt - med glädje och lycka - bara för att ens högsta dröm blir verklighet. För min del känns det nästan som motsatsen. 

Känns hemskt att ens tänka det, eller att ens säga det... Men vårt äktenskap var så mycket bättre, stöttande och givande när vi förlorade vår älskade Bella än vad det är idag. Att förlora ett barn fick oss att komma varandra mycket närmare, medan att sedan få ett levande barn har dragit isär oss.

Imorgon skulle jag äntligen börjat min KBT, men de ringde idag för att meddela att mötet imorgon är inställt då hon är hemma med sjukt barn. Kändes så tomt och tungt att få det beskedet, för det var något jag hade sett framemot - om än med viss oro och tveksamhet. Så nu blir starten antagligen nästa torsdag istället. 

En sak som är riktigt skönt, är att dopet är över. Och jag slipper stressa över allt som jag måste fixa och hinna med inför det. Dock så har jag lite kvar, och det är att fixa med tackkort. Får se om jag beställer färdiga eller om jag gör dem själv. 

Och dopet blev ganska så bra, frågar man andra så svarar de nog att det var hur fint och lyckat som helst - men de såg inte heller allt som skedde i kulisserna, eller fick gå med en klump i magen och "spela" en roll inför vissa personer på plats. Temat på dopet var rosa, rosa, rosa (olika nyanser) och så fjärilar och rosor. Mat och tårta var hemmagjort, men inte av mig. Tårtorna bakade min mamma och nästan all maten fixade mannens moster. Fick många fina och bra presenter, och inte en massa dubbletter heller.

Dopklänningen sydde min mamma upp åt lilltjejen, och jag hoppas verkligen att den kommer att komma till användning igen för syskon. Oavsett vilket som kommer den att sparas för många år framöver. 

Sen har vi även fått sluta cirkeln i och med att lilltjejen blev döpt. För hon döptes i samma kyrka som vi gifte oss i för 8 år sedan (i sommar). Och prästen som höll i hennes dop (vi hann innan hon går i pension), är samma präst som vigde oss och som höll i begravningen/urnsättningen för Bella. 

Här kommer lite bilder från de senaste 2 veckorna: 

En av alla turer med bilen för att fixa olika saker inför dopet.

Lokalen där vi höll dopkalaset (Bild från kvällen
innan när vi precis färdigställt dukningen).

Lokalen där vi höll dopkalaset (Bild från kvällen
innan när vi precis färdigställt dukningen) - andra hållet.

Sista fixandet timmen innan dopet. Med blommor och dryck. 

Eftersom huvudpersonen (och en gäst) inte behövde bestick och tallrik,
fick det bli en ros i servetten för bordsplaceringen. 

Dopklänningen som min mamma sydde.

Första tofsen i håret skedde idag (15/4), och det behövs
om lilltjejen inte ska ha håret i ögonen.

En vecka

Den senaste vecka har verkligen sprungit iväg. Den har varit stressande, sömnlös och jag har mått skit större delen av veckan. Mer än så orkar jag knappt skriva just nu. Skriver främst detta inlägget för att visa att jag fortfarande lever och för att ge någon som helst uppdatering över hur det står till. 

Lilltjejen hämtade sig bra efter sin magsjuka, mannen hann också bli smittad och sjuk, förberedelser inför dopet, själva dopet och dopkalaset, städandet och en massa annat som hör dopet till har veckan bestått av. Ja och en massa tjafs och bråk. Får försöka återkomma med ett mer beskrivande inlägg i början på veckan, tänkte först säga imorgon - men kom på att jag nog inte kommer orka eller hinna med det. 

Barnakuten

Som jag nämnde i torsdag så verkade vår lilla tjej också blivit sjuk, och jodå under fredagen fortsatte hon och då var det matvägran och kräkningar från hennes sidan. Vi var ute en sväng för att få frisk luft, besöka kyrkogården och påskpynta hos Bella samt att köpa hem lite blommor så att vi kunde påskpynta här hemma för vår lilla tjejs första påsk. 

På fredagskvällen blev lilltjejen sämre och det lilla hon hade fått i sig av ersättningen kom i retur tillsamman med diarréer. Så det var bara att ringa igen, denna gången var det ingen tvekan eller fundersamhet utan vi skulle köra in med henne till barnakuten för en kontroll eftersom hon är så pass liten. 

Blev en lång några timmar på sjukhuset med vår lilla tjej, men vid 02 fick vi köra hem igen. Kontrollerna och testerna var helt ok, och hon började bli lite piggare och med sista gångerna de var inne hos oss. Så de (och jag) var överens om att inte ta blodprov på henne, utan bestämde att det kunde vi avvakta med om det skulle bli att hon blev sämre igen. 

Fick gett henne lite mat medan vi var på sjukhuset, 5 ml under 1 minut, sedan avvakta 5 minuter innan proceduren började om igen. Så höll vi på i ca 1,5 timme inne på sjukhuset för att se om hon fick behålla det och för att få henne att kissa. Så med oss hem fick vi några sprutor för att ge ersättning med och en liten "lista" på hur vi skulle/ska göra de närmsta dagarna. Blir hon det minsta sämre eller inte får i sig sin vätska måste vi åka in med henne igen. 

Igår var vi bara hemma, vilket inte är så konstigt eller förvånande kanske. Min pappa kom förbi en sväng och lilltjejen fick sina tre första påskägg. Av morfar fick hon lite smått och blandat av bra att ha saker, och av mormor fick hon en bok (MAX bok) och sen av oss fick hon en liten rosa Hoptimist kanin (denna mamma är svag för dansk design). 

Och idag vet jag inte en om jag riktigt vill tänka på. Idag borde vara en dag fylld av glädje och kärlek, men istället så känns det som att detta kan vara vår sista årsdag som ett par. 13 år "firar" vi idag, men just nu känns det inte som det minsta positivt eller glädjande för vårt äktenskap och parrelation har snart nått vägs ände. Jag vill absolut inte att det ska bli så, men det lutar rejält åt det hållet. 

Om inget händer väldigt snart från mannens sida så kommer det inte längre att kännas som att jag förlorat min partner, min stora kärlek - utan då kommer det att bli verklighet. En sak är i alla fall säkert, det finns ingen som kan komma och säga att jag inte gjort allt eller inte kämpade och försökte. För jag har gjort allt som jag kan, men båda måste kämpa lika hårt och vilja det lika mycket. 

Sjukstuga

Idag skulle vi hitta på lite saker, eftersom mannen bara jobbade halv dag. Men så blev det inte, utan allt fick ställas in då jag inatt blev riktigt dålig och spenderade natten mer eller mindre med huvudet i toastolen. Hade verkligen hoppats på att jag skulle slippa, hade ju inte känt av något medan 2 andra av RMC tjejerna som jag träffade i måndags blivit dåliga. Så antagligen har vi alla fått det på fiket vi var på då. 

Mår mycket bättre igen, och hoppas verkligen att det är över nu. Har verkligen inte tid att vara sjuk nu, vi har ju lilltjejens dop nästa söndag. Och fram tills dess har vi massor att fixa med.

Tyvärr verkar även lilltjejen ha fått något, för hon äter inte alls som hon ska. Och så sover hon mer än vanligt. Men ingen feber och när hon är vaken är hon lika pigg och glad som i vanliga fall. Ringde och fick lite rådgivning i alla fall, och vet nu att hon åtminstone fått i sig så pass med ersättning att det inte ska vara något att oroa sig för. Hoppas på att det vänder för henne med imorgon. För mamma (och pappa) blir ganska så oroliga när lilltjejen inte är sig lik till 100%. 

Nåja, helgen är lång... Så förhoppningsvis får vi gjort en hel del innan mannen ska börja jobba igen på tisdag.