Idag är det ett år sedan vi begravde vår älskade lilla Bella. Och det som vi absolut hoppades då, var att vi nu skulle ha ett litet syskon i vår famn eller att jag skulle vara gravid (förbi de värsta veckorna) med ett litet syskon. Och det blev ju faktiskt så, visst syskonet bor och växer fortfarande i magen - men snart så får vi hålla Bellas lilla syskon i vår famn.
Mannen kom hem tidigare (använde lite av sin flextid) idag, för det var inte lönt för honom att ta sig tillbaka till jobbet efter sitt besök på vårdcentralen. Han var där för att få sin influensavaccination, så nu är vi båda vaccinerade - allt för att minska risken att busfröet skulle smittas (speciellt om busfröet bestämmer sig för att komma lite tidigare).
Eftersom han kom hem tidigare, passade vi på att ta en sväng med bilen för att försöka få köpt lite av alla julklappar som ska inhandlas. Känns som att vi behöver få så mycket som möjligt av den delen överstökad innan busfröet föds. Och vi fick köpt en hel del idag faktiskt, så det känns väldigt skönt - även om min kropp var helt slut när vi lämnade köpcentret. Blev så klart även några klipp till busfröet, något annat vore nog lite konstigt.
Får se om morgondagen innebär att jag börjar packa in alla julklappar som blev inköpta idag, eller om jag kommer ligga utslagen i sängen av öm rygg efter dagens tur.
torsdag 30 oktober 2014
onsdag 29 oktober 2014
30 dagar
Idag är det 30 dagar kvar till BF, och det är 13 dagar kvar tills cerklaget ska tas bort. Äntligen börjar tiden gå lite snabbare, vilket jag uppskattar en hel del - för det börjar kännas drygt nu, har varit hemma och spenderat större delen av dygnet liggandes i soffan eller sängen i över sex månader nu.
I eftermiddags var det tid för nytt besök hos barnmorskan, och mannen var med för en gångs skull (tror det är andra gången han är med hos barnmorskan vid vanlig kontroll). Började med att sammanfatta graviditeten, och sedan pratade vi en del om förlossningen och tiden efter innan vi gick över till kontrollerna. Värdena såg bra ut, inga konstigheter denna gången heller.
Men nu börjar det märkas att BF närmar sig, för idag när barnmorskan skulle känna hur busfröet ligger så kunde hon konstatera att busfröet verkligen börjat fixera sig. Huvudet är fortfarande lite ruckbart, men det är verkligen en stor skillnad jämfört vid senaste kontrollen då huvudet var helt fritt.
Inte något som barnmorskan tycker är så bra för min del, eftersom det innebär att nu ökar trycket ordentligt på min livmoderhals. Även om hon förstår och håller med om att det är skönt för mig, speciellt när busfröet legat med huvudet ner så pass länge nu.
Barnmorskan frågade oss även lite om vem som hjälpt oss med allt när vi förlorade Bella förra året, för tydligen så har hon en patient som nyss förlorade sitt barn i vecka 21. Och de har inte fått någon hjälp alls på sjukhuset och inte alls fått frågan om vad de vill göra med barnet (begrava själv, obduktion och allt annat) eller rekommenderade att ta ett sista farväl.
Hon var ganska snabb med att ursäkta sig över att hon frågade, men hon kände att hon gärna ville fråga och höra med oss då hon visste att vi fått mycket hjälp och stöd. Och jag måste säga att jag tyckte faktiskt att det var skönt att få frågan, och på så sätt möjligtvis hjälpa vår barnmorska att hjälpa det paret som nu står inför allt det vi gjorde när vi förlorade Bella förra året.
I eftermiddags var det tid för nytt besök hos barnmorskan, och mannen var med för en gångs skull (tror det är andra gången han är med hos barnmorskan vid vanlig kontroll). Började med att sammanfatta graviditeten, och sedan pratade vi en del om förlossningen och tiden efter innan vi gick över till kontrollerna. Värdena såg bra ut, inga konstigheter denna gången heller.
Men nu börjar det märkas att BF närmar sig, för idag när barnmorskan skulle känna hur busfröet ligger så kunde hon konstatera att busfröet verkligen börjat fixera sig. Huvudet är fortfarande lite ruckbart, men det är verkligen en stor skillnad jämfört vid senaste kontrollen då huvudet var helt fritt.
Inte något som barnmorskan tycker är så bra för min del, eftersom det innebär att nu ökar trycket ordentligt på min livmoderhals. Även om hon förstår och håller med om att det är skönt för mig, speciellt när busfröet legat med huvudet ner så pass länge nu.
Barnmorskan frågade oss även lite om vem som hjälpt oss med allt när vi förlorade Bella förra året, för tydligen så har hon en patient som nyss förlorade sitt barn i vecka 21. Och de har inte fått någon hjälp alls på sjukhuset och inte alls fått frågan om vad de vill göra med barnet (begrava själv, obduktion och allt annat) eller rekommenderade att ta ett sista farväl.
Hon var ganska snabb med att ursäkta sig över att hon frågade, men hon kände att hon gärna ville fråga och höra med oss då hon visste att vi fått mycket hjälp och stöd. Och jag måste säga att jag tyckte faktiskt att det var skönt att få frågan, och på så sätt möjligtvis hjälpa vår barnmorska att hjälpa det paret som nu står inför allt det vi gjorde när vi förlorade Bella förra året.
måndag 27 oktober 2014
Kalas
Det blev verkligen en kort helg denna gången, fick bara en dag tillsammans med mannen - och den spenderades till stor del på systersonens kalas. Att gå över till vintertid (eller normaltid om vi ska vara petiga) innebar bara att jag vaknade en timme tidigare, och fick "snällt" vänta en timme extra innan jag väckte mannen.
Kalaset började klockan 14.00, men eftersom vi var vakna och hade ledig tid på förmiddagen hann vi med att ta en tur med bilen. Passade på att köra in om en barnaffär som hade höstkalas med en massa erbjudanden under helgen, så där blev det en del köp till busfröet. Och innan vi körde hem så passade jag på att köpa puder och rouge med, då det börjar ta slut här hemma.
Systersonens kalas var ganska så lugnt, om än relativt högljutt. Fast hade äldsta brodern med barn varit där hade nivån nog varit tre-fyra gånger så hög, så jag klagar inte. Det blev lite prat om bebisen och precis innan vi skulle hem kom äldsta systersonen upp bakom mig och klappade lite på kusinen när ingen såg det (för sånt får ju ingen se när man är en tuffing).
Den yngste brorsonen (den yngre av mina äldre bröder) var inte lika road och intresserad av bebiskusinen som växer i min mage, han har nämligen nyligen fått veta hur bebisar hamnar i magen på mamman.
Med oss hem följde lite kläder, en babybjörn bärsele och överdrag samt babysitter. Som vi fått låna av min syster.
Kalaset började klockan 14.00, men eftersom vi var vakna och hade ledig tid på förmiddagen hann vi med att ta en tur med bilen. Passade på att köra in om en barnaffär som hade höstkalas med en massa erbjudanden under helgen, så där blev det en del köp till busfröet. Och innan vi körde hem så passade jag på att köpa puder och rouge med, då det börjar ta slut här hemma.
Systersonens kalas var ganska så lugnt, om än relativt högljutt. Fast hade äldsta brodern med barn varit där hade nivån nog varit tre-fyra gånger så hög, så jag klagar inte. Det blev lite prat om bebisen och precis innan vi skulle hem kom äldsta systersonen upp bakom mig och klappade lite på kusinen när ingen såg det (för sånt får ju ingen se när man är en tuffing).
Den yngste brorsonen (den yngre av mina äldre bröder) var inte lika road och intresserad av bebiskusinen som växer i min mage, han har nämligen nyligen fått veta hur bebisar hamnar i magen på mamman.
Med oss hem följde lite kläder, en babybjörn bärsele och överdrag samt babysitter. Som vi fått låna av min syster.
lördag 25 oktober 2014
Vecka 36 (35+0)
Idag har jag gått in i vecka 36 (35+0)! Helt ofattbart och overkligt känns det som. Veckan har gått i väldigt rask takt och har innehållet både roliga och positiva saker samt tråkiga, jobbiga och negativa saker.
Kanske är det därför som jag känt mig helt slut hela dagen, ingen ork, lust eller energi. Trött, ledsen och gråtig istället. Har blivit många tårar idag, och många tankar och känslor att hantera. Att det regnat ute till och från, och att mannen varit och jobbat hela dagen har verkligen inte gjort dagen något bättre.
Den nya graviditetsveckan till ära har jag börjat renskriva mitt förlossningsbrev, det mesta har vi redan diskuterat och kommit fram till - så det är inget nytt, det är mer den där biten med att få ner det på pappret som tar tid.
Hoppas på att jag känner mig piggare och gladare imorgon, för då är det kalas som står på schemat. Busfröets yngsta kusin (min yngsta systerson) som fyllt 2 år. Vi ska även få med oss hem en del saker (kläder, bärsele och babysitter) som vi ska låna till busfröet, när vi ska hem från kalaset.
Fick för övrigt höra i veckan att min äldsta systerson börjat tjata och fråga om när han ska få träffa den nya bebisen. Han tycker att det tar så lång tid. Och han tjatar visst även en del om att han har sex kusiner (han räknar även Bella nämligen) idag, men att snart har han sju kusiner.
Kanske är det därför som jag känt mig helt slut hela dagen, ingen ork, lust eller energi. Trött, ledsen och gråtig istället. Har blivit många tårar idag, och många tankar och känslor att hantera. Att det regnat ute till och från, och att mannen varit och jobbat hela dagen har verkligen inte gjort dagen något bättre.
Den nya graviditetsveckan till ära har jag börjat renskriva mitt förlossningsbrev, det mesta har vi redan diskuterat och kommit fram till - så det är inget nytt, det är mer den där biten med att få ner det på pappret som tar tid.
Hoppas på att jag känner mig piggare och gladare imorgon, för då är det kalas som står på schemat. Busfröets yngsta kusin (min yngsta systerson) som fyllt 2 år. Vi ska även få med oss hem en del saker (kläder, bärsele och babysitter) som vi ska låna till busfröet, när vi ska hem från kalaset.
Fick för övrigt höra i veckan att min äldsta systerson börjat tjata och fråga om när han ska få träffa den nya bebisen. Han tycker att det tar så lång tid. Och han tjatar visst även en del om att han har sex kusiner (han räknar även Bella nämligen) idag, men att snart har han sju kusiner.
fredag 24 oktober 2014
Endokrin
Dagen började tidigt, tidigare än vad som behövdes - men det har jag att tacka en full blåsa och förvärkar att tacka för. Tack och lov lyckades jag få lite mer sömn, för annars hade jag nog aldrig orkat med dagen.
Anledningen till att jag (för en gångs skull) fick ställa mitt larm var för att idag var det tid att besöka Endokrin och läkaren. Blev ett väldigt trevligt besök, vilket jag inte kan påstå att besöken där annars brukar upplevas som.
Läkaren började med att gratulera till graviditeten och fråga lite kring den, sen gick vi in på provsvaren för alla prover jag var och lämnade för ca två veckor sedan. Hon började dock med att konstatera att mina hormonprover är "värdelösa" just nu, då de inte stämmer det minsta i och med att jag är gravid. Men de ligger helt klart inom vad som kan anses som normalvärden när man är gravid.
Långtidssocker, sköldkörtel, faste socker, levervärde, njurvärde, kolesterol (både bra och dåligt), hb mm såg alla riktigt bra ut. Inget prov stack ut, utan alla låg på normalvärden. Efter genomgången lyssnade hon på hjärta och lungor, kände på sköldkörteln och tog blodtrycket. Även dessa med bra resultat.
Sammanfattningen var att mina värden såg riktigt bra ut - över förväntan, och min kropp klarar av graviditeten väldigt bra trots min PCOS. Hon bestämde även att jag ska kallas igen (och nya prover ska tas) om ca åtta månader, när kroppen är mer i balans och hormonerna återställt sig efter graviditeten. Innan dess ska jag inte börja med några mediciner igen (Metformin mfl), för att verkligen få se hur min kropp mår och fungerar efter graviditeterna.
Med lätta steg lämnade jag sjukhuset och mötte upp några av RMC tjejerna för en gemensam lunch. Blev en riktigt lång lunch med massor av prat. Vi blev fyra idag, och alla är vi nu ganska så långt gångna i våra graviditeter. Den som är längst gången av oss som träffades idag, har sin BF om bara några dagar.
Känns overkligt att vi satt och fika och pratade i februari och undrade om våra ruvningar skulle gå vägen, hennes gjorde - min gick inte, men månaden efter tog det sig för mig med. Snart är vi mammor till små underverk.
Anledningen till att jag (för en gångs skull) fick ställa mitt larm var för att idag var det tid att besöka Endokrin och läkaren. Blev ett väldigt trevligt besök, vilket jag inte kan påstå att besöken där annars brukar upplevas som.
Läkaren började med att gratulera till graviditeten och fråga lite kring den, sen gick vi in på provsvaren för alla prover jag var och lämnade för ca två veckor sedan. Hon började dock med att konstatera att mina hormonprover är "värdelösa" just nu, då de inte stämmer det minsta i och med att jag är gravid. Men de ligger helt klart inom vad som kan anses som normalvärden när man är gravid.
Långtidssocker, sköldkörtel, faste socker, levervärde, njurvärde, kolesterol (både bra och dåligt), hb mm såg alla riktigt bra ut. Inget prov stack ut, utan alla låg på normalvärden. Efter genomgången lyssnade hon på hjärta och lungor, kände på sköldkörteln och tog blodtrycket. Även dessa med bra resultat.
Sammanfattningen var att mina värden såg riktigt bra ut - över förväntan, och min kropp klarar av graviditeten väldigt bra trots min PCOS. Hon bestämde även att jag ska kallas igen (och nya prover ska tas) om ca åtta månader, när kroppen är mer i balans och hormonerna återställt sig efter graviditeten. Innan dess ska jag inte börja med några mediciner igen (Metformin mfl), för att verkligen få se hur min kropp mår och fungerar efter graviditeterna.
Med lätta steg lämnade jag sjukhuset och mötte upp några av RMC tjejerna för en gemensam lunch. Blev en riktigt lång lunch med massor av prat. Vi blev fyra idag, och alla är vi nu ganska så långt gångna i våra graviditeter. Den som är längst gången av oss som träffades idag, har sin BF om bara några dagar.
Känns overkligt att vi satt och fika och pratade i februari och undrade om våra ruvningar skulle gå vägen, hennes gjorde - min gick inte, men månaden efter tog det sig för mig med. Snart är vi mammor till små underverk.
torsdag 23 oktober 2014
Fika
Idag var jag iväg på fika med kära S, en av tjejerna jag lärt känna via RMC tjejerna. Blev en riktigt lång och trevlig fika, och en massa prat om allt mellan himmel och jord. Sist vi träffades var samma dag som jag hade min testdag, så det är ju ett bra tag sedan. Sen har vi fortsatt haft kontakt via mail. Efter det att vi träffades har de gjort ett nytt försök, som lyckades. Och nu satt vi där båda på fikastället, med våra växande magar.
Tur för mannen att jag varit iväg och umgåtts med någon annan idag, för han jobbade över en timme idag (efter att jag godkänt det). Och han ska även jobba över i helgen, känns mindre roligt - men lite extra pengar är inte fel.
När han väl kom hem var det bara att sätta sig i bilen och köra iväg till besiktningen, han skulle kunna göra det själv - men då skulle jag vara ensam ännu längre. Besiktningen var helt smärtfri, och bilen klarade sig utan den minsta anmärkning. Så nu kan vi njuta av ännu ett år med vår bil, och veta att den är säker för vårt lilla busfrö att åka i.
tisdag 21 oktober 2014
Föreläsning
Efter att ha haft en lugn och skön start på dagen, blev den totalt det motsatta efter lunch. Pratade med min handläggare på försäkringskassan, för att meddela om hur länge jag var på mötet igår - precis som vi kommit överens om. Så långt var det lugnt. Men sen fick jag veta att min nya lönehandläggare har räknat ut en helt annan SGI för mig, än vad både jag och min tidigare lönehandläggare kommit fram till.
Så arg, trött och irriterad fick jag spendera eftermiddagen med att jag den nya lönehandläggaren, fick tillslut fatt på henne. Men hon kunde inte förklara något och kunde absolut inte förstå hur vi kunde få det till den summan vi fått det till. Kan tillägga att den summan hon får det till är 10 000 lägre än vad jag hade förra året (trots sjukskrivning och tjänstledighet) och då har jag även fått en löneförhöjning detta året.
Som tur i det hela är att detta sker nu, innan busfröet kommit. För jag tänker inte ge mig, och än så länge har jag tid och möjlighet att tjafsa emot och kräva en riktigt bra förklaring och bevis på allt ihop. Kommer bli många samtal imorgon, det är en sak som är säker.
Efter de samtalen var det bara att försöka lugna sig och hitta fokus igen. För när mannen kom hem var det tid för oss att köra in till KK och gå på föreläsning inför förlossningen. Föreläsningen var helt okey, men jag kan inte påstå att den gav mig så mycket. Kanske för att vi redan gått igenom så mycket, och upplevt en hel del - men även har en barnmorska som förberett oss väl.
Kvällen avslutade vi med att köra inom kyrkogården, för att tända ljus och lägga ett fint mosshjärta till Bella då det idag är den 21/10. Undrar om Bellas lilla syskon kommer ligga i sin vagn eller fortfarande ligga i min mage den 21/11 - om en månad.
 |
| 13 månader av saknad |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)