Ett beslut är fattat...

Ni som följt bloggen, vet att min liv vändes upp och ner i början på veckan. Och jag har verkligen inte vetat vad jag ska göra eller ta mig till. Både hjärna och hjärta har dragit på två håll, för oavsett om jag har tänkt med hjärna eller hjärta så har mina tankar ändå slutat med att jag inte vet och resultatet har bara blivit ett ?

Men idag på jobbet, av alla ställen. Kom jag fram till vad jag verkligen känner och vad jag vill. Jag kommer ge honom en chans till, fastän han verkligen inte förtjänar det. Men jag känner samtidigt att det är inte rätt att avsluta vårt äktenskap just nu. Då det är så många olika saker som spelar in i hela denna situationen, inte bara det han gjort mot mig utan av en allt som har med denna längtan och önskan som får vår värld att vända sig upp och ner till och från.

Har inte berättat mitt beslut än för mannen, tycker trots allt att han kan få hållas lite till (är ju trots allt fortfarande arg, besviken och sårad av honom).

Vi har en lång väg framför oss när det gäller tillit och en massa annat, men jag känner att jag är beredd att satsa lite till på oss. För jag älskar honom och jag vet att han älskar mig.

Och som min mamma så fint säger:

 "ni ÄR kärlek". 

Jag tänker ta till mig min mammas kloka ord, och använda dem i resan vi har framför oss. Sen så ska jag även tacka Mary för sitt tips om att kontakta sjukhuset gällande terapi mm. Du fick mig att inse att en del av det hat jag kände för min man till viss del inte är hans fel. Utan att det faktiskt har att göra med hela denna processen. Så tack än en gång Mary.