fredag 26 december 2014

Jul, klappar, gråt och sömn

Julen i år har (och är, inte färdig med firandet än) verkligen varit annorlunda, främst på positivt sätt så klart. Att få fira julafton med mitt barn i famnen, och dessutom ett litet barn som överöstes av julklappar och "välkommen till världen" presenter värmde ordentligt i mammahjärtat. 

Har fått så mycket bra och fina presenter till vår lilla tjej. Saker som vi annars själv hade fått köpa. För att inte tala om alla kläder vi fått till henne, storlek 62 kommer vi inte behöva köpa något alls i känns det som. Frågan är om vi kommer hinna använda allt vi fått. Det stora bekymret vi annars har efter alla klappar - är var vi ska ha allting. Vi bor som sagt inte så särskilt stort, och yta och förvaring är något vi har brist på. 

Det som varit jobbigt är att vår lilla tjej inte sover på nätterna, och när man då är borta på dagarna innebär det att sömnbristen för denna mamman var ett faktum. Sen i måndags har tjejen varit vaken och varit mer eller mindre helt otröstlig flera timmar på natten. 

Natten till julafton var nog den värsta av dem alla. Då skrek hon i ungefär tre timmar i sträck, och verkligen ingenting hjälpte eller minskade hennes skrikande. Efter två timmar grät jag nog lika mycket som hon skrek. Det gjorde så ont i mig att inte kunna hjälpa eller trösta mitt eget barn, man känner sig som världens sämsta mamma. Och att inte få sova när kroppen bara skriker efter minsta lilla sömn. 

Vi har varit iväg varje dag denna veckan, och vi skulle egentligen iväg idag med. Till mannens mormor och morfar. Men vi valde att ringa och säga att vi stannar hemma idag. Att vi träffade dem en stund igår, gjorde att det beslutet var riktigt enkelt att ta. Så idag har vi bara varit och passat på att sova och mysa en hel del här hemma med min lilla familj. Och det var precis vad som behövdes, för jag känner redan lite stärkt igen. Bäst av allt är att även morgondagen är fri från händelser, så att vi får en dag till för återhämtning.

8 kommentarer:

  1. Kan hon ha magknip? Pröva isåfall massage på magen och miniform droppar. Vi körde den kombon på vår kille rätt länge. Sedan kanske hon reagerar på något du äter... mjölk kaffe?

    Hoppas du och lilltjejen får sova bättre snart

    //Therese

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första natten var det ganska säkert magknip. För efter massage och pysventil plus en massa mys och gos med mig så lugnade hon sig tillslut. Andra nätter har inget fungerat.

      När det gäller mat har jag svårt att tro att det skulle vara något, för kaffe klarar jag fortfarande inte av och mjölk är inget jag får i mig utan kaffe. Mjölkprodukter i övrigt är laktosfritt eller tillagat då mannen inte tål det.

      Hoppas på att det vänt lite nu, och att sömnen fortsätter på det håll som det gjort sista två nätterna.
      Kram

      Radera
  2. Får hon d-droppar? Min lilla tålde inte de oljebaserade. På mitt BVC sa de att det inte finns några belägg för att barn inte ska tåla de med olja men det var solklart. Vi testade flera gånger, panikont i magen varje gång. Utan droppar - en solstråle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon får d-vitamin i droppar. Har funderat någon gång på om det kan vara de som spökar, men tror inte att det är därför på henne. Men jag kommer nog ta och lyfta det med min BVCsköterska.
      Kram

      Radera
  3. det där med sömnen tycker jag var det jobbiga, tog knäcken lite på mig faktiskt, men de blir bättre :) om några månader 5-6 så sover han säker hela natten, om inte tidigare. Eller våran sov ganska bra då han var runt 5-6 månader var 4h...sedan då han var runt 7 månader tror jag det vare eller 8 så vande vi av han vid natt maten då sov han från 18.30 till 5.30:) fast alla barn är ju olika, sedan så har han sina mindre bra nätter med:)

    om hon har ont i mage kanske du ska prova det där dropparna man köper på apotket :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sömnen är verkligen A och O för att orka. Att jag sen inte mår så bra psykiskt efter allt som hände, blir inte bättre av sömnbristen. Tack för att du delade med dig av er lilla killes sömn (och din känsla/upplevelse av det), det finns ju lite hopp. Och som du säger, alla barn är olika.

      Kram

      Radera
  4. En sak som man ju måste komma ihåg, är att ett spädbarn har bara ett sätt att meddela sig på: de skriker/gråter. Det kan vara för varmt, för kallt, ont någonstans, tråkigt, otrevligt i blöjan, trött, det kliar någonstans, hungrig, vill vara nära, vill vara ifred osv. Men är man en månad gammal, kan man inte meddela sig på mer än ett sätt: man skriker (gråter).

    Jag har inte hört om NÅGON som varit hjälpta av Minifomdroppar, så det är att slänga pengar i sjön. Om jag var du, skulle jag be om recept på Nutramigen eller Lemolac.

    Dessutom skulle jag hoppa över alla aktiviteter dagtid och istället stanna hemma de första månaderna och följa barnets rytm. Till sommaren kanske det är läge att börja umgås med andra. Ett halvår eller ett år - beroende på barnet - där man håller sig hemma och tar det lugnt, är ingen lång tid i relation till det livslånga föräldraskapet.

    Slutligen skulle jag ta åtminstone hälften av kläderna i storlek 62 och byta dem mot 74 och 80.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, och det tar lite tid innan man lär känna igen de olika skriken med. Men lite rutin har vi fått in på det nu.

      Kommer nog inte låta bli alla aktiviteter, men har dragit in på det rejält. Och anpassar dem utifrån vår lilla tjejs behov.

      Kram

      Radera