En liten ljusglimt

Idag har det varit skola som gällt för min del. Efter föreläsningen kom "vår" lärare in och skulle lämna ut våra prov från salstentan. Kände mig inte ett dugg pigg på att ta min, då vi redan kunnat ta reda på våra resultat och då fick jag veta att jag inte klarat den. Så jag behövde den för att kolla över vad det var jag behövde plugga in lite extra till omtentan i januari. Och vilken tur att jag var där och hämtade den. För vi som fått underkänt fick möjlighet att gå igenom den med läraren.

Höll på att bli riktigt arg, men framför allt jävligt besviken på mig själv när jag såg att den uppgiften jag kände mig riktigt nöjd med bara hade resulterat i 4 poäng (av 10 möjliga). Det var denna fråga som gjort att jag inte blev godkänd, den fråga som jag kände var den som skulle göra att jag klarade tentan.

Visade sig nämligen att jag och min lärare hade tolkat frågan totalt olika, men efter överläggningar och att hon gick igenom mitt svar tre gånger extra. Och det resulterade i att hon ändrade uppfattning och höll med att frågan var så pass otydlig att min tolkning av frågan också var korrekt. Och poängsätta den utifrån min tolkning. Det innebar att jag fick 8 poäng på frågan i stället. Vilket i sin tur resulterade i att jag fick totalt 30 poäng! som innebar att jag KLARADE tentan!!! Precis efter det att min lärare hade ändrat mitt resultat, så brast det för mig. Jag blev så glad att jag började gråta framför henne. Jag kunde helt enkelt inte hålla tillbaka tårarna. Denna glädje efter gårdagens totala besvikelse blev helt enkelt för mycket för mig.

Hon fråga lite snällt om varför jag blev så glad, och jag valde helt enkelt att berätta för henne om vad jag och min man går igenom just nu och om beskedet jag fick igår. Vi pratade en liten stund om det och sen precis innan vi skiljdes åt så önskade hon mig all lycka och hoppades att allt skulle gå bra för oss.

Därefter var det bara upp med mobilen och ringa hem till mannen och berätta vad som hänt, även om jag fortfarande hade gråten i halsen och fortfarande inte kunde fatta vad som faktiskt hade hänt. Men att prata med honom om det gjorde att det sjönk in.

Resten av dagen har känts så lätt och det där djupet jag var nere i igår har ebbats ut en hel del idag. Allt på grund av en tenta. Tänk att en tenta kan vara den saken som drar upp en från djupet.

Efter skolan blev det en sväng i stan och lite mer julklappsinköp innan det bar hemåt igen. Och nu sitter jag här och tänker på glädjen som bubblar inom mig, samtidigt som sorgen och ångesten är stor. Känner nästan mig dålig som känner sådan glädje, men inser samtidigt att det är tillåtet att få vara glad även under en sådan här resa.