måndag 22 september 2014

Åter till vardag

Här har det inte hänt särskilt mycket, men så är det väl alltid under mina dagar numera. Busfröet har busat runt ordentligt i magen och även lyckats sparka på min äldsta hund några gånger. Hunden har nämligen varit på riktigt myshumör idag, och har envisats med att ligga kloss intill min mage. Den yngre har också varit på visst myshumör, men inte alls i samma utsträckning. Där har det mer handlat om att bli klappad och kliad på bröstet. 

Fick leverans av en del av sakerna vi beställde i slutet på förra veckan idag, känns lite som ens födelsedag eller julafton när man öppnar och packar upp alla prylarna till busfröet. De sista sakerna kommer förhoppningsvis redan imorgon. 

Funderat en del idag över gårdagen. Fick en hel del "kram", "beklagar sorgen", "<3" mm och även några grattis över Facebook och sms. Väldigt blandad respons, och det är också så tydligt vilka som vet vad det handlar om och som själv är där. För övrigt fick jag ett fint sms av min syster igår, som även om det var jobbigt samtidigt värmde. Ska jag vara ärlig så kändes det bättre att få läsa "gratulationerna till Bella" än "beklagar sorgen".

Systers sms, uppskattar så att hon faktiskt vågade fråga och
gratulera vår lilla Bella på sin första födelsedag.
Har lite svårt att förstå att vi redan har varit föräldrar till vår lilla ängladotter i ett helt år. Det har nog varit det längsta, svåraste och mest prövande året för mig och mannen under våra tolv år som par. Och då trodde vi att vi prövats många gånger förr, men jämfört med detta året har tidigare år inte varit något bekymmer alls. Nog för att vi kommer utsättas för många prövningar sen under åren när busfröet kommit till oss, men jag tror nog (och hoppas verkligen) att det gångna året förblir det värsta året i våra liv. 

2 kommentarer:

  1. Fina du. Jag vet inte hur det känns att fira sitt änglabarns första födelsedag, för vi har inte kommit dit. Den 20e var det 4 månader sedan Mio togs från oss. Jag kan inte ens tänka hur man överlever den första födelsedagen. Jag hoppas såååå att jag är gravid då, precis som du. Du är så värd detta lilla barn. Grattis fina lilla Bella. I efterskott.
    Kram Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev faktiskt en ganska fin dag, mycket bättre än vad jag trodde att det skulle bli. Visst, vi grät, var arga, och ledsna - men att få spendera den tillsammans och få ta allt i sin egen takt gjorde det lättare (lika så att vädret blev bra och solen sken). De första 6-7 månadsdagarna var mycket jobbigare.

      Kroppen är ganska bra på att skydda sig själv, så själva födelsedagen blev faktiskt lite lättare än dagarna innan - precis som om man fördelade känslorna över några veckor istället för att allt skulle komma på en och samma dag.

      Jag hoppas verkligen att du också får uppleva först födelsedagen gravid med ett litet syskon åt Mio!! Tror även att det är en sak som gjorde dagen lite lättare.

      Kram

      Radera