tisdag 9 juli 2013

Är det verkligen sant???

Tillbaka till gårdagen, och det jag fått veta som gjort mig så fundersam. 

Jag tog först ett test, sen ett till och även ett tredje och alla visar samma sak. Alla tre tester visar att jag är gravid. Hur i helvete har detta gått till? Jag vet ju hur egentligen, men jag har inga ägglossningar och detta är något som vi har försökt med i över nio år.

Men oavsett, fick börja dagen med att ringa till RMC och berätta för SSK där om att vi plussat. Sen var det bara att sätta mig för att ringa och boka en tid till barnmorskan. 

Allt känns helt overkligt och jag kan inte förstå att det faktiskt kan finnas ett litet önskebarn som växer inom mig. Fick tid på torsdag 15.30 (inte en dag för sent, önskar jag hade kunnat få en tid redan idag) vågar inte tro på det förrän jag får se att det finns något där och helst få se/höra ett litet hjärta slå.

Jag bara väntar på att någon ska väcka mig och säga att allt bara är en dröm, för det känns bara för bra för att vara sant. Detta är ju inget som skulle kunna hända för oss, vi är ju ofrivilligt barnlösa på grund av min PCOS.

I hela det här känner jag mig samtidigt ganska hemsk, för jag vet att det finns många där ute som kämpar och som gått igenom och går igenom både det ena och det andra. Allt för att få ett litet önskebarn. Och så verkar det nu som om jag blivit "spontangravid" direkt efter senaste försöket.


16 kommentarer:

  1. Fantastiskt! <3

    SvaraRadera
  2. Helt underbart <3 !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Men också helt overkligt!

      Radera
  3. Å så roligt att höra! Grattis! :-)
    Kramar, miss mary

    SvaraRadera
  4. Får gåshud när jag läser ditt inlägg och blir lycklig för er skull. Så underbart! Kan bara säga grattis! ni är värda detta.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära K! Känns bara helt sjukt och overkligt och vågar inte tro på det till 100% än.
      Kram

      Radera
  5. Åh underbart.. vilken lycka, stort grattis :)

    SvaraRadera
  6. Åh va häftigt!! Och såklart du ska vara glad trots att andra fortfarande kämpar. Ni har ju kämpat i nio år. Tycker du ska vara jättelycklig! Håller tummarna för att ni får se hjärtat slå. Har du någon aning om när det otroliga kan ha hänt?
    Grattiskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är klart. Men jag är mycket medveten om hur jag själv har känt vid just de där spontangraviditeterna. Tyvärr blev det inget VUL (se dagens blogg). Vi ligger runt vecka 6-8.
      Kram

      Radera
  7. Häftigt med spontangraviditet! Stort grattis! Jag hoppas att allt ser bra ut hos läkaren i morgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Måste dock säga att det är jobbigt med, tror det har att göra med att det är så svårt att ta in plusset i skallen.
      Kram

      Radera
  8. Så roligt! Hoppas att får se ett litet tickande hjärta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, dock får vi vänta lite till innan vi får gjort VUL.

      Radera