söndag 27 april 2014

Fasa

Igår kom då de där orden från en vän som jag verkligen fasat för sedan hon träffade sin kille i höstas. Fick veta att vännen också är gravid. Känner mig jättehemsk just nu, för jag har fortfarande inte ens svarat på det sista meddelandet - det meddelandet som berättade att hon är gravid, i vecka 12 (2 veckor längre än mig).

Vet verkligen inte vad jag ska säga till henne, vill ju så klart gratulera till deras graviditet - men att hitta orden, orden som gör att det inte heller låter "falskt". Är så klart glad för dem, men om jag var rädd innan - så är jag livrädd nu. För om det inte går som det ska denna gången heller, så finns det en överhängande risk att jag aldrig kommer klara av att träffa min vän igen. En vän som funnits med vid min sida under alla behandlingar, som var en av de första som visste om både graviditeten med Bella och nu med lilla syskonet. En riktig vän. 

I över 1,5 dygn har jag vetat, och lika länge har jag konstant tänkt på det och lika länge har jag mer eller mindre gråtit och kännt panik. Allt jag försöker göra är att hitta orden jag vill få fram till vännen, men det går inte känner mig bara helt apatisk istället. 

8 kommentarer:

  1. Förstår att det känns tungt. Du får försöka fokusera på framtiden. Hur roligt era barn kommer att ha tillsammans. Kanske du ska vänta med ett svar tills du känner dig redo och då förklara hur du känner. Det är nog det bästa.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försöker se framåt, men efter Bella vågar jag inte fokusera på "målet" utan det blir en dag/vecka i taget denna graviditeten. I måndags var jag så redo jag kunde bli och kontaktade henne.
      Kram

      Radera
  2. Tror att hon förstår! Kramar <3 /BA

    SvaraRadera
  3. Kanske kan du ringa upp och berätta precis som du känner. Säga att ärligt så känner du dig livrädd, precis som du skriver i bloggen, fast du så klart vill vara glad för deras skull.

    Och så tänker jag att tänk om, tänk om allt går vägen och ni får era bebisar samtidigt och kan dela den upplevelsen. Wow liksom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi pratade i måndags, tillslut. Jag kände att jag var tvungen, och jag sa hur jag verkligen kände och tänkte - om hur livrädd jag är.

      Visst kommer det bli helt fantastiskt och underbart om allt nu skulle gå som det ska - men så långt vågar jag inte tänka. Inte nu.
      Kram

      Radera
  4. Jag kan relatera till det du skriver och tror jag förstår hur du menar. Hade själv 3 missfall och sedan ett MA i vecka 16 innan jag blev gravid och det lyckades och precis samma sak hände: en kompis berättade lite innan mig att hon var gravid.

    Vänta tills du känner dig redo är mitt råd, och är hon en "riktig" kompis som varit med dig genom allt, så kommer hon att förstå.

    Stort lycka till med allt, håller tummar och tår för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I måndags var jag så redo jag kommer att bli, och tog kraft till mig att gratulera och berätta hur jag verkligen kände. Och jag tror/vet att hon nog förstår hur jag menar.

      Tack! Det kan behövas.
      Kram

      Radera