söndag 25 januari 2015

Allt annat än bra

Nä, allt är långt ifrån som det ska vara här hemma. Hade det inte varit för min underbara lilla dotter hade jag bara slängt ner några plagg i en väska och lämnat hem och man.
Något jag tyvärr tagit som vana och lärt mig genom åren är att alltid hålla uppe en fasad, en fasad som säger att allt är bra eller åtminstone att det är okej. Aldrig visa att allt är skit eller att jag mår dåligt, för de gånger jag visat det har det alltid slutat med att jag blivit sårad eller nedbruten ännu mer. 

Men den där fasaden går inte att hålla uppe hur länge som helst, och det kommer till ett väldigt högt pris - nämligen min egen hälsa. Med alla extra hormoner och sömnbrist som det varit i snart två månader, sliter det ännu hårdare och för ungefär en och halv vecka sedan brast det i fasaden till mannen. Och sedan dess har vi knappt pratat med varandra. De ord och meningar som utbytts har handlat om vår dotter, hundarna eller liknande. 

Vårt äktenskap hänger verkligen på en skör tråd, men utåt sett har jag under den här tiden ändå kämpat med att låtsas som ingenting och hållit fasaden uppe för alla andra. Tills i fredags, då orkade jag inte längre. Då hade verkligen all ork tagit slut och tårarna hade redan runnit längst kinderna nästan ett dygn. 

Men trots att situationen är som den är här hemma, har jag ändå på något sätt lyckats vara lite effektiv mellan alla tårarna. Bokade tvättstugan i källaren, och äntligen har jag/vi kommit ikapp tvättberget här hemma. Har inte varit det lättaste, men det har funkat och lilltjejen har följt med ner i bärselen och tittat på alla lamporna i källaren med stora nyfikna ögon vid de tillfällen hon varit vaken (vissa gånger somnade hon redan i trappan ner). 

Och idag kom min pappa hit för att hjälpa mig att få upp två hyllor i lilltjejens hörna. Så nu har några väl utvalda saker placerats där, och helt plötsligt känns det verkligen som att hon inte längre är på lån utan att hon faktiskt är min. Till sist har jag också fått/vågat boa lite jag med. Vilket varit extra behövligt för mig efter allt som skett och sker. 

Babushkadockor som jag köpt till lilltjejen med texterna:
"I will love you..." "all day..." "everyday..." "forever."

En sak jag måste göra på måndag (eller i alla fall under nästa vecka), som jag fortfarande inte fått gjort - är att försöka få en tid till min kurator, hoppas verkligen att hon är tillbaka. Annars måste jag få tid till någon annan, det hade jag behövt för länge sen - men som sagt mitt eget mående har jag försökt hålla begravt, till hänsyn för andra. 

14 kommentarer:

  1. Nu vet jag inte er relation, men det där är ganska vanligt. Vår relation var också rätt kass i några månader ( han fick till och med sova på soffan..haha) Jag var trött så jag inte kunde tänka och jag tyckte inte han förstod eller underlättade heller...kände att de var som att ha två barn ( gör jag nu med haha) men när man inte få sova ordentligt så klarar man inget. Så du får bara försöka ta dig igenom överlevande de första månaderna, och han får väl ta lite skit ( speciellt om han inte underlättar situationen) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår relation brukar vara väldigt stark, även om vi "bråkat" lite då och då. Men såhär illa har det inte varit på flera år, en gång kan jag komma ihåg - och det var något år innan vi gifte oss, då var vårt förhållande mer eller mindre slut. Jag hoppas innerligt att vi ska klara av att ta oss igenom detta med, men det krävs mycket arbete från hans sida då. Och tack för din ärlighet!
      Kram

      Radera
  2. Jag tänkte oavbrutet på separation första året med mitt första barn. Det är väldigt vanligt att man glider isär och tappar känslor för varandra. Viktigt är att man kämpar på, tar sig tid för relationen och tänker på allt man gått igenom tillsammans. Ni delar något unikt som bara ni två är en del av. Dels i bellas död och nu lilla bebisens födsel. Men han verkar ha gjort dig något väldigt väldigt elakt och då är det ju en annan sak. Svårt att råda när man inte vet vad det handlar om. Men är det någon gång det är viktigt stt kämpa för relationen så är det när man fått barn. Ni kanske kan gå i familjeterapi. Det gjorde jag och min sambo. Dör körde vi oss att man aldrig kan lägga ett förhållande åt sidan för då dör känslorna. Man måste hela tiden jobba på relationen. Sen är sömnen viktigare än allt när mam har bebis. Låt din gubbe ta lilltjejen. Lägg dig i ett annat rum och sov med öronproppar. Även fast han jobbar måste han avlösa dig på nätterna. Att ta hand om en bebis hela dagarna är större än allt annat jobb. På ett jobb får man rast och kan gå på toa i fred. Det är då ingen självklarhet som mammaledig (löjligaste ord som finns) mamma-ledig??? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tank för dina väldigt kloka ord, och din egen öppenhet. Ja, det är ju inte så lätt att råda någon när man inte vet exakt vad det handlar om. Som du säger har vi gått igenom mycket, och det har verkligen slitit på relationen. Älskar honom gör jag fortfarande, men tyvärr hjälper inte det alltid - och som du skriver måste båda jobba på relationen, och inte bara den ena.

      Nä, ledig är man verkligen inte som mammaledig. Men är det någon som får mig att känna att livet är värt att leva, och ge mig en anledning till att stiga upp på morgonen - så är det vår lilla tjej.
      Kram

      Radera
  3. Håller med tidigare kommentarer, första året är piss. Förstår precis hur du känner men jag lovar att det är bara att hålla ut. Det är inte lätt att ha varit varandras nr. 1 och helt plötsligt aldrig mer vara det. Känns det på samma sätt efter första året och hormonerna lagt sig ska man nog börja fundera men nu låter allt helt NORMALT.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kommer nog inte direkt lämna honom imorgon... Men tyvärr är det så mycket annat som gör att relationen svajar än att vi fått ett litet barn, det är andra personer inblandade (släktingar) också vilket gör allt så jäkla komplicerat. Och det är de sakerna som gör att det krisar riktigt rejält just nu. Hoppas dock att en dag kunna titta tillbaka på den här tiden, som bara en dålig period i vårt äktenskap, och inte perioden som ledde till skilsmässa.
      Kram

      Radera
  4. Alla vill separera från sin man första året. Jag vet inåt evardör det blir så, men alla känslor, frustration osv tas ut på maken.

    Jag gillar fortfarande inte maken o våra barn är nu sex månader. Jag hoppas mina känslor för honom ska finnas kvar o jag är lugn. Alla har det så här men ingen pratar om det.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Cecilia! Jag hoppas lika mycket för dig som för mig att det kommer lösa sig med våra relationer till våra män. Och som du säger, alla har det så - men "ingen" pratar om det. Så det känns skönt att få höra och läsa om det i bloggar och kommentarer, skönt att inse att man inte är ensam.
      Kram

      Radera
  5. Fnissar lite igenkännande åt alla kommentarer. Jag kände samma sak för min sambo. Var så less över att vara den som tog allt ansvar hela tiden. Ett tag satt jag till och med och tittade på lägenhet till mig själv?! 1 års dagen är inte som en magisk dag utan det kom tidigare än så men allt föll liksom på plats på något sätt. Läste att man ska hålla ut det första året, det är det absolut tuffaste och för oss så stämde det iaf. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket för att du är öppen och delar med dig av ert första år! Känns väldigt skönt att så höra andra söga att allt inte är så lätt och underbart. Även om det såklart är trist att höra om att det krisat i så många relationer. Har också läst det på några ställen, och fått höra det av folk lite här och var. Om vi nu lyckas lösa detta och ta oss igenom, får jag väl försöka tänka att lagom till jul i år, bör vår relation se bättre ut igen.
      Kram

      Radera
  6. Hoppas det löser sig mellan er, du ska inte behöva ha såna bekymmer nu, med ett litet barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas det med, men vi får se. Kanske besöket hos kuratorn på fredag kan få oss att vända och gå mot det bättre igen. Nä, dessa problemen tar verkligen på krafterna och stjäl energi som jag helt klart behöver till dottern.
      Kram

      Radera
  7. Måste bara fråga var du köpt babushkadockorna? Superfina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de! Jag verkligen älskar dem över allt annat. Jag har köpt dockorna här: http://www.fungadgets.se/842-sweetheart-ryska-dockor.html
      Kram

      Radera