söndag 15 februari 2015

Några dagar

Det har gått några dagar sen jag skrev senaste inlägget. Men jag har haft så mycket annat att tänka på, och hantera. Och har jag haft lust, så har tiden inte räckt till.

Har hänt en hel del sen sista inlägget. Vi var hos psykologen på familjesamtal i fredags, det kändes bra och var ganska så givande (om inget annat så för stunden). Båda fick vi lite "uppgifter" att jobba på tills nästa besök. Men mannen har redan struntat i sin del. Så om ni undrar om jag hade en trevlig helg är svaret nej. 

Efter  psykologen träffade jag en av RMC tjejerna och hennes dotter, det skiljer 5 veckor mellan våra små flickor och det märktes en hel del. Blev fika, långpromenad med vagnarna och en massa snack. Tiden gick så sjukt snabbt. 

På lördagen började dagen med ett riktigt bråk här hemma, för mannen gjorde exakt tvärtemot vad psykologen sa och det gjorde mig riktigt arg. Men trots att vi var ovänner så var det bara att klistra på ett leende och få fixat och gjort det som skulles. På dagen var vi iväg och köpte saker som jag behöver för att göra dopkorten och sen på kvällen var på middag tillsammans med min syster och två av mina bröder och så respektive och barn, hos mamma och hennes nya sambo i deras gemensamma lägenhet. 

När vi kom hem fortsatte vi där vi "pausade" på förmiddagen, och det är bara att konstatera att vi glider från varandra mer och mer. Och att mannen faktiskt är ensam ansvarig till det i ganska stor utsträckning. Så om han inte gör något drastiskt snart, som kommer inte vårt äktenskap att fortsätta. 

Idag dök vi (vi syskon med familjer som var hos mamma igår och några av hennes sambos barn med familjer) upp oanmälda hos mamma och sambon, för att överräcka en gemensam inflyttningspresent från oss alla barn, respektive och barnbarn. De blev helt överlyckliga och chockade, dels över att vi dök upp idag, dels över att få present som var väldigt personlig för dem, men främst över att vi (mammas 5 barn och sambons 5 barn) pratat ihop oss med varandra och fixat det helt utan deras vetskap. 

Efter det har det varit fullt ös med att flytta runt och bytat soffor. Min pappa fick överta vår soffa idag, samtidigt som hans ska iväg till tippen och jag har köpt mammas soffa nu när hon flyttade tillsammans med nya killen. Med den nya soffan blir det också att möblera om i vardagsrummet. Men vårt vardagsrum känns så mycket större och luftigare nu. 

4 kommentarer:

  1. Hej. Skriver inte så ofta men läser. Vill bara ge dig en stor kram. Hoppas att din man tar till sig det psykologen talade om och verkligen lyssnar på dig. Småbarnstiden är tuff nog utan den osämjan mellan föräldrarna.
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Full förståelse, är själv likadan - man hinner läsa, men att kommentera tar lite mer tid och koncentration och det är lite av en bristvara just nu. Jag hoppas verkligen det, men just nu känns det långt borta.
      Kram

      Radera
  2. Hej! Har följt din blog ett bra tag men aldrig kommenterat! Hoppas det löser sig, jag förstår det är svårt (även om du inte riktigt skrivit vad konflikten handlar om?). Maken och jag har också haft jättestora problem sen vi fick barn för ett år sedan, det jag har hört är att det brukar bli bättre runt året, men jag har inte mörkt nåt av det:-/ Hoppas som sagt att det löser sig! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer att jag aldrig skrivit ut det i bloggen vad konflikten/konflikterna handlar om, och det är för att jag vet att min blogg inte är helt anonym och jag känner inte att vissa som läser den ska veta allt. Hoppas verkligen att det löser sig till slut, men än så länge ser det mörkt och dystert ut på den fronten.
      Kram

      Radera