onsdag 25 mars 2015

25/3 2015

Börjar med att tacka för alla fina och snälla kommentarer, det värmer och stärker mig en hel del. Jag ska se till att svara på dem också, kanske efter dagens inlägg - tiden räcker inte alltid till, och då finns det en viss prioriteringsordning där bloggen hamnar väldigt långt ner. 

Att inte må helt bra ger verkligen inte en mer tid och energi om dagarna, tvärtom. Sover urkasst, är trött nästan hela tiden och lusten att göra saker infinner sig inte heller - så det lilla jag har, läggs på vår lilla tjej. Hoppas verkligen att mitt mående kommer att vända snart, vill kunna njuta av dagarna med min dotter  - min dröm och högsta önskan som till sist blev verklig. 

Det finns lite saker som kommer ske den närmaste månaden. Om 2,5 vecka ska vår lilla tjej döpas, så en hel del tid går just nu till planering och fixande kring det så klart.Och veckan efter det kommer jag köra igång rejält med min nya kurator. Skriver ner situationer som sker och som får mig att må dåligt, är en uppgift jag fick av kuratorn - för att komma ihåg och för att vi ska ha något att jobba utifrån när vi kör igång med KBT. Fyller år om knappt en månad och dagen innan ska vi träffa BVC psykologen för nytt familjesamtal, varit hos henne idag. Och till det besöket har vi fått lite olika uppgifter att göra. 

Andra veckan med ViktVäktarna gick också bra, -1,5 kg igår. Och förövrigt så var det igår exakt 1 år sedan vi hade vår TD, en dag som vi förra året väntade på med stor ångest och rädsla, men som gav oss vårt andra plus. 

Vår lilla tjej blir 4 månader på söndag, och hon utvecklas med stormsteg här hemma. Sover oftast hela nätter (vilket hon gjort snart en månad), och brukar i vanliga fall vara väldigt lätt att natta. Men att natta henne är inte längre lätt, för nu har hon börjat med att hon ska somna på mitt bröst/i min famn igen - på samma sätt som hennes första sju veckor. Hoppas bara att det är en liten fas nu medan hon är i ett utvecklingssprång, för hon kommer inte riktigt till ro så som hon gjorde innan. 

Liten tjej som tillslut slocknade i min famn när
jag vaggade henne fram och tillbaka.

4 kommentarer:

  1. Så där är det. En sak funkar en tid och sen helt plötsligt så funkar det inte längre. Bara att hänga med och inte binda upp sig för mycket i hur det ska vara, bara ungen somnar och sover så ska man vara nöjd, sen om de somnar i famnen, vagnen,sängen, soffan eller bilen spelar ingen roll för det är inte beständigt i alla fall. :)
    Hoppas du snart får må bättre. Kämpa på. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Här lever vi ganska mycket "för dagen" och anpassar oss efter lilltjejen. Men Samtidigt så inser jag att vi har en hel del inbokade besök/möten mm som inte går att rucka på. Visst att jag kan lämna förhinder till en del saker (som möten inom politiken) men träffar med kurator och psykolog är av stor vikt och tar tyvärr upp en hel del av min/vår tid just nu.

      Det jag hoppas på mest är att hon åtminstone kan tycka att pappa också är ok att somna hos. För jag hade behövt det lilla andningsrummet på 1-2 timmar vissa kvällar, för att få hämta mig och känna att jag inte är helt ensam med henne dygnet runt.
      Kram

      Radera
  2. Jag tycker att det är en fantastiskt bra idé med KBT! Min man genomgår kbt privat sedan en tid tillbaka och det hjälper oss massor!!! Både mig och honom :)
    Lycka till!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar också KBT, har ju läst en hel del om det i min utbildning. Så jag hoppas att det kan hjälpa och fungera för mig själv med.
      Kram

      Radera