lördag 21 mars 2015

Ojdå, tiden går

Är några dagar sedan jag skrev senast igen. Men tiden springer iväg och ska jag vara helt ärlig så har jag tappat suget en hel del på att skriva i bloggen om min/vår vardag och mående när jag vet att en del sedan pratar vidare/skit om mig sen. 

Egentligen vill jag inte dölja något för er som läser, speciellt inte de mörka och tunga dagarna - men det tar numera emot och jag tänker efter flera gånger innan jag skriver något. Förr har jag varit en öppen bok här, något jag inte är i vanliga fall. Men har insett att jag även här håller mer och mer för mig själv, något jag innerst inne känner som något negativt. 

I veckan har vi varit väldigt mycket lediga i jämförelse med andra veckor, men dagarna har ändå sprungit iväg. Trött, sliten och alldeles för mycket tankar och känslor gör att allt tar längre tid att göra och eftersom vår lilla tjej är prio ett så hamnar bloggen med lätthet i skymundan. 

Vår lilla tjej blev 16 veckor idag, och vår Bella blev 1,5 år idag. Så dagen till ära har lillasyster haft en tröja som det står "lil´ sis" på bröstet. 

Lilltjejens tröja

Var och besökte mitt jobb igår, var riktigt trevligt att träffa min brukare och de flesta av mina kollegor och så fick vi fina presenter också. Och för övrigt blev det ett bra resultat i tisdags på vågen. -3,8 kg. 

Mannen har varit inne och jobbat övertid idag, känts tomt och tråkigt att inte ha honom hemma en lördag - men lite extra pengar skadar inte nu. Efter bad och matning somnade lilltjejen snabbt, så medan mannen var ute med hundarna fixade jag till lite mys med frukt, lakritsnappar, choklad, portvin (till mig), öl (till honom) och en massa tända ljus. Strax ska jag dock krypa ner i sängen, men lite skönt att mysa framför tv:n med mannen när han jobbat sex dagar i sträck. 

13 kommentarer:

  1. grattis till dina kilon, du e grym som orkar. Men om du inte vill att alla ska läsa så kan du väl låsa bloggen eller göra en del inlägg låste går inte det? så kan du själv välja vilka som ska få läsa visa inlägg. kram ( och ja ibland orkar man inte blogg eller har lust, vet hur det är)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kan inte påstå att det är lätt eller att jag egentligen har någon lust till att kämpa med vikten just nu, men vet att jag kommer må så mycket bättre fysiskt att det är värt det. Jo, jag skulle kunna låsa bloggen - men känner mig tveksam till det. Vi får se helt enkelt.
      Kram

      Radera
  2. Va jobbigt att folk ska prata om dig. Är det folk du känner som läser din blogg alltså? Det är jobbigt att hålla igen på den där platsen som egentligen ska vara ett andningshål där man kan vara helt öppen.

    Bra jobbat med vikten! Vilken kämpe :) kram till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är folk som hittat min blogg (bland annat personer som själva är inom IVF och ofrivilligt barnlös träsket). Vissa har gett sig till känna, vilket jag uppskattar - men andra är det tydligt att de läst den och har vissa åsikter om mig utifrån det jag skriver här.

      Tack, men jag känner mig inte som en särskilt stor kämpe i jämförelse med dig! Är det någon som verkligen är en kämpe så är det DU!! Håller mina tummar så hårt det bara går.
      Kram

      Radera
    2. Jakteneftertotallycka1 april 2015 10:04

      Tack!! Va fint av dig :) Jag kämpar på, en dag i taget!

      Okej! Har funderat mycket på det där. Förr eller senare kommer folk hitta mig också, och det bävar jag för. För detta är ju andningshålet där man (som enda chans) kan ventilera sina tankar kring den hårda vardagen och omgivningen. Visst kommer man alltid att cencurera oavsett, men om man vet att människor som känner en läser vad man skriver så måste man börja tänka på att inte såra dem med sin ärlighet på bloggen med. Det är redan så mångas känslor man måste hantera irl och på bloggen vill man ha bättre förståelse och mer ärlighet.
      Förstår verkligen varför det blir jobbigt för dig!
      Kram

      Radera
  3. Trist att du inte kan använda bloggen som dagbok, att folk lägger sig i.. Och duktiga du med din kiloreducering! Även om jag är övertygad om att du är bra som du är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag skriver såklart bloggen främst för min egen skull - men även för andra som kämpar och längtar. Och att jag är öppen med det mesta är för att visa att man inte är ensam, något jag känt så många gånger förr.

      Kilona måste bort, blev många kilon upp under en "sängliggande" graviditet, det i kombination med min PCOS är allt annat än positivt.
      Kram

      Radera
  4. Som alla andra säger jag också att detta ska ju vara som en dagbok. Du ska kunna öppna dig och lätta på tryckeT. Blir Arg på människor som hela tiden ska blanda siG i andras liv. Bara låt alla leva sitt liv precis som de vill. Jobbigt att de tar ifrån dig något som kunde vara liiiite till hjälp i jobbiga stunder.
    Men vet du vad? Skit i alla. Världen är full av idioter. och jag har redan sagt... Men säger det en gång till. Jag är stolt över dig. Fortsätt sÅ!
    Många kramar /V

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack V. Hittar säkert (har) andra ställen att släppa ut en del på med.. Men visst det gör att jag tänker över saker flera gånger om innan jag skriver ut det i bloggen.

      Samtidigt vet jag att jag är väldigt förskonad av elaka och otrevliga kommentarer, så jag har inte gett upp det helt.

      Kram (och snart ses vi igen)

      Radera
  5. Grymt jobbat med vikten!
    Lås bloggen och låt inte de negativa människorna ta del av dina tankar och känslor. Man ska kunna spy ur sig allt utan att behöva tänka på vem som läser.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, du vet själv hur jävla svårt och jobbigt det är med vikten. Jag ska helt klart överväga att låsa bloggen, sen tror jag mycket av tvekandet och övervägandena hänger samman med att jag just nu saknar ork och styrka.
      Kram

      Radera
  6. Ville bara lämna en kommentar och säga hej. Precis som andra måste jag beklaga att ditt andningshål har blivit något som användas mot dig. Att använda det någon väljer att dela med sig av för att både lätta sin egen börda samt ge andra möjlighet att hitta likasinnade som ett slagträ och något att prata om är så lågt. Hoppas du hittar ett sätt som gör att du kan återfå den lust som funnits tidigare. (jag har läst länge, men jag är värdekass på att kommentera då jag oftast inte riktigt hinner med)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för den fina kommentaren, den sätter ganska mycket ord på det jag känner - men som jag inte lyckats formulera själv. Och jag känner för övrigt igen mig rejält i det där med att inte hinna kommentera.
      Kram

      Radera