måndag 7 januari 2013

Apatisk

Haft en lugn och relativt bra dag på jobbet idag, fram tills för ca 20 minuter sen. Hade lite tid över, så jag passade på att gå in och kolla lite på Facebook för att få tiden att gå lite snabbare.

Skulle aldrig ha gjort det! För en person jag är bekant med hade lagt upp en bild på sig med gravidmage. Blev helt apatisk och fick springa in på toa för att gråta i min ensamhet.

Är väl egentligen inget jag missunnar någon, att få barn. Men just den här personen är en sådan person som fått allt serverat och alltid får som hon vill och ska alltid stå i centrum. Att hon och killen som hon nu ska ha barn med, träffades för knappt ett år sen och blev ett par i somras -ska alltså nu få barn.

Medans jag och min man som snart varit tillsammans i 11 år, och försökt få barn i 9 år fortsätter att kämpa, vänta och längta efter att få vår högsta önskan uppfylld.

Just nu känner jag bara att livet är så jävla orättvist! Jag har aldrig fått något gratis, och jag har fått jobba stenhårt för att komma hit där jag är idag.

Nu måste jag försöka återhämta mig lite, bita ihop och ta mig igenom de sista 2 timmarna på jobbet. Sen ska jag hem och dra täcket över huvudet och hata livet och dess orättvisor!!!

De första orden jag fick ur mig efter att jag sett bilden var dessa, i ett sms till min man:
"Fan fan fan fan FAN!!!!!!! Vill bara hem och dra täcket över huvudet! Var precis inne på fb, såg att ***** lagt upp en bild... Hon är gravid.
Hur kan livet vara så jävla orättvist????? Och varför ska allt flyta på utan problem för vissa?"

8 kommentarer:

  1. Vet precis hur det är, sänder en stor kram till dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och jag måste säga att det är skönt att veta att någon annan också känner så ibland.
      Kram

      Radera
  2. Vet precis hur det är. Men jag börjar närma mig 40 och de flesta har fått iaf ett barn, om inte fyra (!) redan. Flerbarnsmammorna vill jag inte höra ett knyst ifrån, dem brukar jag vänligt be att klaga över värk och oj hos ngn annan. Men på fb är det så svårt att värja sig tycker jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns inget värre än när människor med barn försöker få sympati hos en eller beklagar sig...

      Radera
  3. Du är verkligen inte ensam!! Vet precis hur det känns och det hugger i hjärtat varje gång. Världen är så orättvis så det är inte sant!

    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra! Även om jag önskar att ingen skulle behöva känna så.

      Kram

      Radera