måndag 7 oktober 2013

Jo, men tack...

Eftersom mitt läkarintyg gällande min sjukskrivning varade fram tom igår (söndag) och läkaren inte hörde av sig till mig i fredags, var det bara att stiga upp och börja ringa alla möjliga samtal. Det visade sig snabbt att läkarsekreteraren inte hade telefontid förrän efter 10.00. Så jag fick börja med att ringa och prata med min chef istället, gick sådär - började väl bara gråta tre gånger idag. 

Förklarade för henne att jag inte känner att jag klara av att komma tillbaka än, inte denna veckan i alla fall. Men att jag inte fått veta om jag får förlängt min sjukskrivning, fick lov att återkomma med det senare idag. Hon skulle dock  be samordnaren att förbereda för att sätta in vikarie för mig.

Vid 10.30 fick jag äntligen tag på läkarsekreteraren, visade sig så klart att läkaren inte fixat något. Mina papper låg på hans bord och han ska nu vara ledig i några veckor!!! Sekreteraren fråga mig om det fanns någon annan läkare som hade haft mig när jag var där. Vad svarar man på det? Jag kommer knappt ihåg vem som har varit och kollat/pillat/opererat mig under min midja under den värsta helgen i mitt liv. Men jag sa att det i alla fall varit två läkare till, en på akuten och en som opererade mig.

Sekreteraren kollade i min journal och hitta namnet på läkaren som gjorde skrapningen på mig, och skulle lägga mina papper till honom istället. Så nu måste jag ringa imorgon igen, och hoppas på att han kan sjukskriva mig minst en vecka. Fick ringa samordnaren på jobb och meddela att de får räkna med att jag inte kommer imorgon natt, och att jag får återkomma imorgon gällande resten av veckan.

På sätt och vis vill jag inget hellre än att börja jobba. Få fortsätta mitt liv, ha en normal vardag. Men inser att jag inte klarar det, inte än. Mitt minne är inte vad det borde och tankarna svävar iväg konstant (var och handla i kväll, och frågar mannen var han hämtade vagnen - butiken har två sorters vagnar och den ena står på några få ställen - men han hade tagit den vanliga, den som man kan ställa tillbaka på alla ställen). Känner mig inte närvarande.

Inte nog med det, för jag sover fortfarande inte ordentligt på nätterna. Vaknar flera gånger, och det blir svårare att somna om för varje gång. Min hjärna är allt annat än snäll, har sjukt mycket drömmar - riktigt hemska drömmar. Sen har jag även börjat blöda igen, ska det aldrig ta slut? Sluta blöda under fredagskvällen, men idag har det kommit tillbaka. 

Och att vara trött, vimsig, ha tankar på annat håll och må dåligt funkar verkligen inte på mitt jobb med det ansvar jag har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar