måndag 4 november 2013

Då sätter vi igång

Fick pratat med RMC idag, och det blev med en av deras barnmorskor idag (inte SSK som det brukar vara). Berätta att mensen kommit och att vi vill veta när vi får köra igång. Hon kollade så klart min journal samtidigt som hon pratade med mig.

Resultatet av samtalet blev att det beslutades att jag ska få kör igång idag!! Så ikväll påbörjar jag hormonstimuleringen inför inseminationsförsök 1 (eller vad vi hoppas blir försök 1 - för vi vet ju inte om hormonerna är rätt inställda än). 

Fick frågan om jag (vi) känner mig redo, inte bara fysiskt utan psykiskt. Svarade ärligt, att jag kommer nog aldrig bli helt redo igen - men jag vet att jag vill och att jag vill komma igång så snart som möjligt. Vi vill få göra ett försök i år, vi vill inte behöva vänta mer. 

Folsyra och behepan har jag ätit sedan ett tag tillbaka, allt för att göra min kropp så beredd det bara går inför nästa försök. Alla medicinerna finns här hemma, vilket de har gjort sedan i somras. Allt vi kan göra nu är att hoppas på att allt går som det ska.

Så trots att regnet bara öser ner och allt känns så mörkt och kallt - känner jag trots allt lite glad och lättad idag. Vilket är första gången sen den 21 september. 

Den 11/11 får vi veta om hormonerna varit rätt inställda för mig, för då är det VUL. 

6 kommentarer:

  1. Härligt! :) Lycka till! *stor spark där bak*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Det känns riktigt skönt att få vara igång, samtidigt som jag är rädd för allt som kommer/kan hända.
      Tack, hoppas sparken gör vad den ska.
      Kram

      Radera
  2. Önskar er all lycka! Har läst din blogg och är verkligen ledsen över er sorg. Livet är så orättvist! Ni har verkligen gått genom en mardröm! En stor styrkekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för lyckönskningen! Den kommer att behövas. Mardrömmen är långt ifrån över, men den har lugnat ner sig lite - och jag hoppas verkligen att det värsta är över, och att vi aldrig ska behöva få uppleva det igen.
      Kram

      Radera
  3. Vad roligt! Laddar mina tummar redan nu :-)

    Känner också skräck inför nästa försök, mer än någonsin. Dessutom lite mer hopp nu när vi lyckats en gång.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det! Kommer att behövas.

      Inför detta försöket har jag inte några större förhoppningar, hoppas så klart att det ska funka - men då gäller det att alla mediciner är rätt inställda direkt (första omgången med dessa medicinerna och med dessa doser).

      Kram

      Radera