tisdag 24 juni 2014

"Värsta" dagen är här, vecka 18 (17+3)

Då var dagen här, vecka 18 (17+3) - dagen jag födde Bella när jag var gravid med henne. I min mage ligger där nu ett litet syskon som är lika stor och säkerligen ganska så lik sin syster. 

Hade det inte varit för att jag hade tid hos läkaren för återbesök med kontroll av cerklaget, hade jag nog inte stigit upp ur sängen. Men nu hade jag tiden idag, så det var bara att stiga upp, äta frukost och ta medicinen (ska tas tillsammans med mat!), duscha och göra sig klar för resan in till Malmö och specialistmödravården. 

Eftersom jag var ute i god tid (måste lägga till tid för förseningar, vila, toabesök mm), fick jag vänta ett bra tag innan klockan blev 14 och min tur att träffa läkaren. 

Först frågade han hur jag mådde och hade känt mig sedan operationen, där efter var det tid för undersökning. Först blev det kontroll av livmodertappen, cerklaget och stygnen, samt provtagning (odling) där efter blev det ett VUL för att kontrollera livmoderhalsen. Han sa snabbt: "barnet lever, så det är ju bra". Att få höra de orden idag var riktigt skönt. 

Min livmoderhals hade minskat lite (ca 2,5 mm), innan operationen låg den på ca 42 mm och idag på ca 39,5 mm. Den inre livmodermunnen har tydligen öppnat sig lite, men han sa att det inte skulle vara några bekymmer just nu - särskilt inte då det inte finns någon hinnbuktning. Men annars såg allt bra ut, och cerklaget satt kvar på samma ställe som han hade satt det på. 

Innan han tog bort ultraljudsstaven, vände han skärmen åt mitt håll och visade mig livmoderhalsen, cerklaget och bäst av allt: Fick se vårt "livliga" busfrö, som först var mer eller mindre stilla (när han skulle visa mig, innan dess hade den rört sig ordentligt) - men med en liten knuff på magen av läkaren så började den direkt att "busa runt" igen. Fick se den söta lilla gumpen, ena benet och foten. 

Efter undersökningen pratade vi lite till och det blev bestämt/inbokat att jag ska komma på ny kontroll om fyra veckor (och så kommer det fortsätta ett tag till). Får fortfarande vara uppe och röra mig lite, men ingen träning - bara korta promenader. 

Med en lång och jobbig dag fysiskt och framförallt psykiskt, känner jag mig nu helt slut och kommer antagligen väldigt snart sova riktigt hårt och skönt. Får be mannen väcka mig om 1,5 timme så att jag får äta något och ta min medicin. 

2 kommentarer:

  1. Vad skönt att den dagen är förbi. Det kommer att vara ett stort delmål för mig. Härligt att höra att allt såg bra ut också. :)

    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Varje ny dag nu, är ett steg längre i en graviditet än vad jag tidigare varit.

      Kan tänka mig att det kommer var ett stort delmål för dig med.

      Kram

      Radera