Så. Efter två riktigt långa och fullspäckade dagar på jobbet är jag äntligen hemma igen och är nu ledig i nästan en vecka. Imorgon blir det sovmorgon, sen är det bara besök på kyrkogården som också är inplanerat. Får väl se vad som i övrigt kommer att ske, om vi kör någonstans eller bara stannar hemma.
10 dagar till TD, och kroppen säger mig inget speciellt. Vill verkligen hoppas och tro på att det gått vägen denna gången - allt kändes så mycket bättre och positivare under behandling och inseminationen, men jag vågar inte. Ärligt talat så försöker jag tänka på sämsta utgång (minus på TD), känns bättre på något sätt att inte tro att det ska gå vägen. Har väl att göra med att jag vill undvika att "falla" lika högt, som jag skulle göra om jag hoppas och räknar med att det ska gå vägen. Men hoppet och önskan sipprar igenom lite då och då.
Något positivt har hänt idag i alla fall, mannen har fått förfrågan om förlängning på jobbet. Så när det gäller ekonomin, känns det lite lugnare ett bra tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar