måndag 16 december 2013

Tungt och jobbigt

Sorgen efter Bella har verkligen vaknat till liv igen, har med största sannolikhet att göra med "alla andras glädjande besked". En hel del som fått barn nyligen, en del som meddelat att de är gravida och sen så har en del av er medbloggare nyligen plussat. Det har helt enkelt blivit för mycket just nu. 

Jag vill dock att ni ska veta att jag verkligen är glad för er skull, jag vet hur era resor sett ut och hur mycket ni kämpat. Men jag orkar inte skriva till er och gratulera - för med varje nytt plus i min omgivning ökar klumpen av rädsla och ångest i mig. Tänk om vi hade vår chans, och förlorade den. Tänk om vi aldrig får se ett plus igen. 

I hela den här röran känner jag hur en identitetskris tillsammans med självförakt, ångest och panik bara växer mer och mer. Allt det jag en gång trott, planerat och drömt om, bara försvinner längre och längre bort. 

8 kommentarer:

  1. förstår att det är jobbigt när så många plusar, men det händer för dig med igen.....kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas verkligen det.
      Kram

      Radera
  2. jag förstår dig ochkänner igen mig i alt du skriver. Jag har oxå varit där du är.

    Träffar du kuratorn fortfarande? Tänker att du kanske är på väg in i en depression?

    kramar och styrka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skönt att höra" att man inte är ensam om tankar och känslor.

      Jodå, jag träffar fortfarande kuratorn. Men sen är jag tyvärr ganska duktig på att hålla tillbaka på många av mina känslor, har svårt för att berätta, och svårt för att lita på andra. Lite motsägelsefullt kanske, då jag verkligen gillar kuratorn. Tanken på depression har kommit upp några gånger, och det kan nog vara så att det är en på ingång. Sen så spelar såklart alla hormonerna också en stor roll i det hela.
      Kram

      Radera
  3. Stor kram till dig vännen! Sorgen kommer och går, det tar lång tid att läka när man gått igenom något så tragiskt som ni har. Tappa inte bort varandra, ta hand om varandra och sörj. Tryck inte ner för då försvinner det inte. Tillåt dig att sörja. Det är jobbigt med alla bebisbesked och det får du tycka.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack K. Jo, det är verkligen så. Sen att det är den del av året när allt fokus ligger på "barnen och familjer" gör det inte lättare.

      Vi är ganska noga med närhet, mycket för att vi båda behöver det. Vi fick rådet "Krama varandra varje dag - helst flera gånger" av vår underbar begravningsentreprenör (trodde aldrig jag skulle säga att en begravningsentreprenör är underbar, men det var han. märktes att han jobbar främst med kunder som oss). Och det försöker vi verkligen följa.
      Kram

      Radera