onsdag 29 januari 2014

Kärlek

Hur kan man sakna någon så mycket, när han inte varit iväg ens ett dygn? För rent krasst, det är inte ovanligt att vi inte träffas förrän vid 22 på kvällen då och då (och skiljs åt vid 6.30 på morgonen) - med jobb, möten och annat som finns inbokade i våra kalendrar. 

Ändå har jag saknat mannen något ofantligt hela dagen, den där mannen (som äntligen fattat hur man gör mig lite knäsvag mitt i veckan) som hade köpt ett kort och skrivit ett sött litet meddelande och lagt på mitt sängbord innan han stack iväg till jobbet i morse. 

Nu får jag vänta ända tills fredagskväll innan jag får kram och pussa honom. Kommer kännas väldigt konstigt att gå och lägga mig ensam (med hundarna - så inte helt ensam) ikväll. Tror inte jag sovit ensam en hel natt i min säng de senaste 2, 3 åren. Mannen är mer van vid det än vad jag är - för det gör han alla de kvällar jag jobbar natt. 

Nåja, får försöka göra det bästa av kvällen. Ska krypa upp i soffan nu, med en stor filt, hundarna, glass och kunna styra till 100% vad tv:n ska visa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar