måndag 13 januari 2014

Vitid

Helgen har varit skön. Sen mannen kom hem i fredagskväll till, fram tills det att vi gick och la oss igår kväll - har vi spenderat tiden tillsammans. Bara han och jag (mer eller mindre, träffade svärföräldrarna en stund när vi lämnade hundarna där på lördagen).

Mannen hade planerat lördagen, började dagen med en lång och mysig sovmorgon/ligga kvar i sängen och mysa hela familjen (ja, hundarna är en del av vår familj) tills blåsor måste tömmas eller någons magen skriker efter mat. 

När vi väl kom upp var det bara att fixa till sig lite. Iväg och lämna hundarna och sedan vidare till mannens gamla hemtrakter. Blev först lite lunch, sen promenerade vi i butiker på köpcentret ett tag - blev bara "fönstershopping", för ingen av oss hittade något vi ville ha. Men det var trevligt ändå. När butikerna stängde tog vi oss vidare in till centrum och köpte biobiljetter till kvällen. 

Det ösregnade, men det gjorde inget - för med vars ett paraply, sida vid sida, i ösregnet promenerade vi runt i stadens centrum, kramades, pussades, njöt av varandras sällskap och pratade gamla minnen. Till våren är det 12 år sedan vi spenderade flera timmar på stationen i den staden tillsammans efter en helg på kurs (kursen vi träffades på), och ingen av oss ville vara den som sa hejdå först. De första åren därefter blev det väldigt mycket spring för min del där. Men sedan mannen flyttade till mig, har besöken i staden blivit väldigt mycket färre. 

Innan bion blev det först besök på godisbutiken från helvetet eller himmelen - det beror verkligen hur man ser på det! Jag vet inte vilket av orden jag skulle välja. Butiken har i alla fall alldeles för mycket för mig, för att det inte ska gå helt överstyr. Men jag lyckades hålla mig till en liten påse (ca 1,5 hg) medan mannens påse blev stor (han kunde inte välja och tog nog en av varje från 1/3 av sortimentet i butiken - hans påse slutade på över 1,5 kg!). Efter godisbutiken och innan bion skulle börja blev det ett besök på stadens absolut bästa sushirestaurang.

Söndagen hade jag planerat, även denna började vi med sovmorgon. Blev en sen natt på lördagen, och ingen av oss ville stiga upp. Vi spenderade dagen hemma, med undantaget att vi fick köra och handla mat och lite annat. Det stora som jag planerat in var att mannen fick välja ut ett spel han vill ha (som jag betalade) och att han sen skulle få lov att spendera söndagen med att spela (med mig som sällskap) - utan att jag skulle tjata om annat. Han fick själv välja vad han ville äta, jag lagade maten och jag fixade även med disken (mannens uppgift i vanliga fall), allt för att han skulle få en trevlig dag. Kvällen avslutade vi i soffan med lite gott (frukt för mig och mannen fortsatte med godispåsen som inte tog slut på lördagen) och NFL på tv. 

Omläxan har blivit godkänd, av både mannen och mig själv. Och det har varit skönt och mysigt att få vara ensam med honom, utan en massa avbrott och annat som kommit emellan. 

2 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir av att läsa om eran helg =) Det är viktigt att ta hand om varandra, i 4 år har vi kämpat här och varit ihop i 8 år och häromdagen sa mannen att han inte kände något längre.. vi tappade bort varandra på vägen. Känns som jag bröts itur, värre än missfall och förlorade barn, så ta hand om varandra, det viktigaste är ändå att ha varandra att luta sig emot.. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, den var nog precis vad vi båda behövde för stunden. Och lite för att ladda upp inför vad som komma skall med nästa försök.

      Beklagar innerligt för din/er situation, och hoppas såklart på att ni kan hitta någon lösning (om det är det ni vill). Är nog det jag är mest rädd för - att känslorna, behandlingarna och allt där till, ska komma i mellan i vårt äktenskap.
      Kram på dig.

      Radera